Jag träffar massor av människor för tillfället. Mest kunder i taxikörandet, vilket är helt naturligt. Men eftersom jag är ute och far i länet så träffar jag också personer som jag känner. Flera som jag inte träffat på flera år. Det å andra sidan är enkelt, då jag inte träffat nästan någon på flera år.
Några har jag träffat på sjukhus. Båda har bytt jobb och börjat där. En kommer jag nog aldrig träffa på avdelningen men den andra kommer det nog bli lite då och då på jobbet för oss båda. Det var väldigt oväntade möten och så uppskattade. Korta med ändå väldigt givande.
Trots att covid-19 ökar igen så känner jag mig inte så orolig som jag gjorde innan. Jag har haft det en gång. Jag har alla sprutor som man ska ta. Jag känner nu att om jag skulle få det så är det värt det. För jag hjälper andra. Om jag skulle gå bort för att jag fått det så är det inte värt det. Grejen är att jag tror inte jag kommer bli allvarligt sjuk, eftersom jag haft det en gång. Hoppas inte jag har fel.
Nu har vi blivit bortbjudna två gånger framåt. Vilket vi har tackat ja till bägge. Det känns himla kul att komma ut och umgås med vänner igen. Nu när jag inte är så rädd för covid. Det ska bli särskilt kul att åka till min kusin. För mamma och jag brukade gå förbi och se vad som hänt i trädgården och på huset hos dem. Det fanns aldrig ork från mamma att både gå promenad och besök. Mamma fick ta besöken hos sig istället. De där promenaderna gav mamma och mig samtalsämnen att avhandla när vi inte var ute och gick.
Några tidiga morgnar till så är det snart helg. Det känns också bra. Att få vila för att kunna vara någons hjälp sedan.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.