Minstingen skickade mig en länk. Så jag skyller allt på honom. Länken var utan förklarande text. Bara en länk. När den kommer från minstingen så öppnar man utan att kolla om det är något fel. Det var en annons och inget fel. En annons på en gammal mangel. En sådan gammal i gjutjärn.
Maken gillar inte jättemycket att åka och hämta grejer. För att vara exakt, han giller inte att hämta TUNGA saker. En gammal mangel i gjutjärn är tung. Om du inte visste det så kan jag avslöja att den är jättetung. Igår var vi på utflykt för att hämta denna mangel. Vi passade på att hälsa på mamma och hennes sambo. Även om det bara var en kortvisit och en liten men värt det.
Visst är den fin. Vi åkte långt för att hämta den. Mest för att om ingen hämtade den skulle den slängas på tippen. Vilket jag absolut inte ville. Tänk att slänga en sådan fin mangel. Det kan man inte tillåta. Det var flera som sa att de skulle hämta den. Som sedan inte dök upp. Jag var sista chansen. Om inte jag tog den så blev det tippen. Inte tillåtet!
Hade du tillåtet att den slängdes? Jag antar att jag kommer ha den som blomhållare i trädgården. Men jag vet inte. Kanske göra ordningen den och ställa den inomhus bara som inredning. Det enda jag vet är att den inte ska slängas. Maken visste inte att det var minstingen som var skulden. Hans kommentar när han fick veta det – Ja, han brås på sin mor. Hittar bara tunga saker.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.