Det börjar bli vår nu. På riktigt. I veckan som kommer ska det bli varmt och skönt. I natt var jag på jakt. Det var härligt väder ute. Inte så varmt men fåglarna kvittrade och det räckte med en tunn jacka. Det regnade inte. Det var ett härligt väder att ge sig iväg på jakt i.
Ibland är det bra att jag inte sover. Då kan man göra sådana eskapader en vårnatt. När äldsta sonen ringde 03.15 så svarade jag omgående. Han var mycket orolig och behövs prata med sin mamma. Det var ett ljud i hans lägenhet. Han kunde inte riktigt höra varit ifrån men det kunde vara köket. Köksdörren var stängd. Han har alltid öppet fönster i köket.
Jag frågade om han trodde det var ett djur i köket. Ja, det kand et vara. Jag undrade hur det skulle kunnat komma in? Även om köksfönstret är öppet så har han myggnät. Myggnät som är väldigt täta med gummilist och fastskruvade. Allt för att äldsta sonen inte klarar av djur. Absolut inte småkryp. En fluga är katastrof om den kommer in. En fluga gör att sonen inte kan koncentrera sig på det han ska. Han hör bara flugans surr. Hur skulle ett djur ha kunnat komma in?
Jag frågade om han varit på balkongen och försökt att kika in därifrån genom fönstret. Det hade han, men det var för mörkt för att kunna se något. Jag hörde också något ljud men det var svårt att höra över telefonen. Ganska omgående frågar jag om jag ska komma dit. Jag vet inte om du någon gång har försökt att hjälpa till att felsöka en dator via telefon. Det är jättesvårt. Men på plats så ser du helheten och löser det fort. På telefon kanske det aldrig löser sig. Jag åker dit. En vårnatt som visar sig vara bra för jakt i äldsta sonens kök. Det var skönt ute och att höra fåglarna kvittra och att dagen nästan börjar gry.
Jag visste att sonen inte ville gå in i köket och kolla själv. Han tycker verkligen inte om djur. Han skulle antagligen väcka hela kvarteret om han skulle behöva få ut en fågel själv mitt i natten. Och för att få ut den hade han behövt skruva loss det stora myggnätet och vara med fågeln väldigt länge. Eller ännu värre tillsammans med en råtta. Det har varit mycket råttor i år och vi har haft Anticimex där för att hjälpa oss senast i mars. En råtta skulle antagligen ta livet av min son. Vi skulle behöva sälja lägenheten. Med en gång. Sonen hade inte sovit vidare i den lägenheten om det var en råtta som kommit in.
Jag är hos sonen på fem minuter. Han öppnar ytterdörren innan jag är uppe för trappan. Han är i full stridsmundering. Han hade väntat länge innan han ringde. Han var orolig över vad det var som fanns i hans lägenhet. Det fanns inte en chans att han hade kunnat somna om och lösa det idag. När han ringt så var de fem minuterna en livstid. Jag kommer in. Jag stänger dörren. Ljudet hörs. Jag säger: Batteriet är slut i brandvarnaren.
Brandvarnaren sitter ganska högt upp ovanför sonen huvud precis när jag kommer in. Jag plockar ner den tar ut batteriet. Går in i köket för att visa att kusten är klar. Sonen andas igen. Det var inget djur i hans lägenhet. Han kunde fortsätta att sova där. Även den natten. Jag sa till honom att det var bra att han ringde. Han hade aldrig kunnat sova med det ljudet och inte veta vad det var. Han blev ännu lugnare. Jag kramar honom och åker hem igen i vårnatten. Jag var borta i en kvart på min jakt i äldsta sonens kök.
Jag berättar inte om detta för att förnedra min son. Jag berättar om detta för att öka förståelsen för att vi alla är olika. En batteri i en brandvarnare håller i flera år. Senaste gången batteriet var slut för sonen så var det en helt annan situation. Om man är autistisk så det svårt att applicera andra liknande situationer på en annan. Förra gången tog batteriet slut på dagen. Det fanns andra ljud att lokalisera också. Det var inte stängt in till köket. Det fann ingen balkong. Det var så många olika saker som skilde sig att ljudet gick inte att förstå att det var samma.
För äldsta sonen var denna situationen helt annorlunda. Om jag hade tänkt till lite så hade vi kunnat lösa det på telefon. Fast som jag skrev innan att lösa en datorproblem över telefon är jättesvårt. Det var samma här. Jakten behövdes för att lösa problemet. Sonens lägenhet var djurfri. Vilket var en lika stor lättnad för mig som för honom. Jag hade inte orkat ta tag i att sälja en lägenhet just nu. Och hitta en annan. För det var inte orimligt. Med tanke på allt som min son råkar ut för så var det verkligen en risk att det fanns ett djur i hans lägenhet. Han har ändå varit ett mordvittne. Hur många har varit det i sitt liv?
Jakten gick bra. Det är skönt. Idag regnar det så det blir ingen tvätt. Det blir inget jobbande i trädgården. Det är inget årsmöte att klara av. Det finns inget djur att avliva. Idag blir det en lugn dag inomhus.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.