Dessa timmar som jag har börjat få på morgonen är så värdefulla. Tyvärr så krockar det med min äldsta sons tider. Jag väcker honom varje dag. Året om. Men vissa dagar så har det nu börjat att krocka i tid. Vissa dagar så måste han komma upp tidigare än andra. Jag vet inte hur vi ska lösa det.
Som det är nu går han före mig. Att jag har larm på för att veta att jag är vaken för att kunna ringa. Men när jag verkligen behöver dem två timmarna som äntligen har kommit till mig, hur gör jag då? Det tar ungefär två timmar och ett antal samtal innan man vet med säkerhet att han är uppe. Hur gör jag nu?
Jag vet inte är svaret. Än. Men jag vet att jag är så glad när jag kan få dem två extra timmarna. Och idag så var det extra värt. Efter några nätter med nästan ingen sömn alls.
Kanske fick jag sova mer för att de äntligen har insett att besöksförbudet måste hävas. Att de också säger att det beror på att många har farit illa under denna tiden. Och det har de, farit illa av att inte få besök. Idag ska jag åka till mamma. Vädret är fint och vi ska ha fotvård har vi bestämt.
Jag ser fram emot att få sitta i mammas fåtölj och läsa medan mamma sover bredvid. Att bara kunna få finnas och få hjälpa som innan. Mamma mår bättre och nu lär det bli ännu bättre. Tack Gode Gud att du sett till att upplysa dem som bestämmer.
Idag är det (ännu) en bra dag. Solen skiner och jag har på schemat att besöka mamma. Inget annat. Jag skulle kunna tvätta och putsa fönster och göra saker här hemma. Men det får bli en annan dag. Smutsen finns kvar imorgon också. Bra eller dåligt, det beror nog på vem man frågar.
Mamma ska också få sin födelsedagspresent. Det blir spännande. Jag har inte sett den. Det är syster yster som har ordnat. Den är från oss alla tre. Jag tänker att det är roligare om mamma får öppna.
Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.