Jag längtar efter värme och sol nu. Att kunna vara ute mera. Idag så är jag väldigt tung i kroppen. Det känns som att den sugs neråt. När jag låg i sängen kändes det som att sängen sög fast mig och omslöt mig. Väldigt svårt att ta sig upp. När jag står upp känns det som att jag inte orkar lyfta kroppen. Jag antar att det är sorgen som påverkar men också att det nu har varit för mycket. Jag orkar inte tänka på elände. Därför längtar jag till sommar och sol.
Att kunna greja utomhus. Att kunna se växterna frodas. Att kunna fortsätta projektet i trädgården. Jag behöver något att se fram emot. Det får bli sommaren. Även om jag älskar hösten så är den för långt borta. Jag längtar efter sommaren för att jag måste. Jag måste veta att det blir bättre. Allt blir bättre. Sommaren kommer och allt kommer att blomma.
Jag hade minstingen här igår. Vi firade hans födelsedag. Vi grillade (i regnet) och åt tårta efteråt. Då pratade vi om sommaren. Förra året hittade jag en del skrot och detta vill jag omvandla. Så det pratade vi om. Att han kan hjälpa mig med att svetsa lite. Vi har ingen svets men det har han tillgång till. Han ska också ordna en regntunna åt mig. En röd. Det kommer bli bra. Sommaren kommer och allt kommer att bli bra.
Äldsta sonen var också med. Inte så långe men tillräckligt för att vi skulle kunna prata lite om klimatet. Han vet om min klimatångest och lyssnar på andra kanaler än mig. Han lugnade mig på flera punkter. Med att min ångest är överdriven. Men också att jag tänker rätt med att bojkotta produkter som industrin är dålig för miljön. Som att inte använda palmolja. Även den som är certifierad. Det var skönt samtal för min klimatångest.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Sommaren är snart här.