Det är något speciellt med att stiga upp tidigt och tända ljus. Det ska vara så tidigt att det är lugnt ute. Då innan världen har vaknat. Det är mysigt. Jag gör det inte så ofta. Särskilt inte nu när nattsömnen är dålig. Men ibland när jag ska upp och jobba så går jag upp när jag ändå inte kan sova och tar en lång långsam morgon. Det gjorde jag igår.
Det är extra fint när mamma också är med där i tystnaden. Mamma hade fyra likadana ljusstakar och hon hade alltid två framme. Hon tände dem väldigt ofta. För oss alla är dessa ljusstakar ett starkt minne av mamma. Vi har alla varsin. Jag gissar att vi tänder de lika ofta. Jag tänder ljus i den nästan varje dag.
Det som blev annorlunda igår var att jag aldrig gick till jobbet. Frukosten blev ovanligt lång och det hann bli ljus ute. För när jag varit upp ett tag så talade kroppen om att jag inte skulle göra någonting. Igår blev en dag med vila. Det enda jag gjorde var att ta reda på vilka ljusslingor vi har för att veta var jag ska sätta upp dem. Kanske idag. Får se när det gått ett tag hur kroppen känns.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.