Vi har varit borta i helgen. Det har varit mycket mysigt. Det finns massor av att berätta men det kanske blir en annan gång. Jag börjar med starten på resan, maken var med och skulle göra mig glad. Ja, genom att vi åkte en omväg för att gå i en stor julbutik. Jag blev mycket glad. Jag njöt för fullt och det tog aldrig slut heller.
Butiken var väldigt stor. Vi var sex personer totalt som gick runt och det var åh, ah lite här och var från oss alla. Det var så mycket fint att se och titta på. Minstingen och äldsta tillsammans med en av kusinerna var också med och det blev djupa diskussioner även bland de unga vuxna. Man skulle kunna åka dit flera gånger till och ändå se nya saker.
Jag hittade min fina kakburk från Finsmakeriet. Jag hade kunnat köpa massor av kul saker men det blev en sak för mig. Man vred på huvudet lite så kom ett åh eller wow, den var kul och så fortsatte det. Maken däremot hade inte så mycket ljudliga uttryck. Jag vet att han trivdes, inte enbart för att jag var glad. Han trivdes för att det var ganska mysigt att gå där i julstämningen.
Men så händer det, han kommer småspringande och säger hallå, hallå, kolla. Och jag svarar inte tillräckligt fort så det kommer en gång till innan han är precis bakom ryggen och jag vänder mig om. Han vill visa en nötknäppare som han tyckte var väldigt fin. Vilket den var. Speciellt att den hade en kockhatt tyckte maken om.
Nu har maken köpt sin första Nötknäppare. Vi har många hemma men alla andra ligger jag bakom även om maken också tyckt att vi ska skaffa dessa. Men denna har jag alltså inte alls varit inblandad i. Den kommer få en hedersplats då han kom springande så uppspelt med den.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.