Igår så var det ljuvligt väder. Växterna ville ha vatten och annan omsorg. Jag bad maken börja vattna när jag kollade över ägorna. Jag plockar bland annat blåbär och björnbär. Binder upp någon gänglig ranka. Det är inte så länge jag behöver ge omsorg. När jag kommer tillbaka från baksidan så är maken borta och uppfarten helt blöt.
Jag undrar varför han haft på vattnet mellan häcken och rabatten på uppfarten? Konstigt mönster också? Jag struntar i det och går in med skörden.
När jag kommer ut igen så har maken letat efter mig. Han hade varit nära döden IGEN. En geting var ute efter honom. Eftersom han (vilket inte var en geting) blev stungen för några veckor sedan så är han väldigt rädd nu. Han började med att vifta med handen men den var envis så han skulle spruta bort den med vattenslangen. Det gick så där. Han fick lämna platsen. Getingen var efter honom. För att döda.
Om du blir stungen av en geting första gången så kan du aldrig få en allergisk reaktion. Detta har jag talat om betryggande varje år för maken som aldrig blivit stungen i sitt liv. Tills för några veckor sedan (not). Nu kommer alltså maken dö av en allergisk chock nästa gång han blir stungen.
Jag skrattar gott åt när han berättar historien. Maken såg också hur de nyinflyttade grannarna såg hans vattenshow och getingjakt med skratt från andra sidan vägen. Kan ha varit lika stor anledning för maken till att lämna platsen som att geting inte gav sig.
Framåt eftermiddagen (när JAG vattnat allt i trädgården) så bestämmer vi oss för att njuta av solen på altanen. Även maken. Dock kan han inte ha någon dricka med sig, för getingarna.
Vem tror ni de, getingarna, är intresserade av? Maken så klart. Han har solhatt på sig. Han viftar och fäktar. Flugorna är också getingar. Han hoppar upp och ner i stolen. Han kommer ju DÖ om han blir stungen. Hans hals kommer svullna igen och han kommer att kvävas.
Vid ett av tillfällena när han har flugit upp och kastat sig bort från en geting (med tjut naturligtvis) så kastar han sin hatt på den. Den landar in under bordet på altanen och jag säger, vad bra nu har du en spindel i hatten istället. Maken tar upp den och tjuter högt samtidigt som han kastar iväg hatten igen. Han har sett den lilla dragkedjan på hatten och trodde det var en spindel. Han får (så klart) nästan en hjärtinfarkt. Jag skrattar så jag inte kan säga något. Då börjar han också skratta och inser hur roligt det har sett ut. Det dröjer dock ett tag innan pulsen sjunker på honom.
Ja, så kan det gå när maken ska fortsätta att dö. Frågan är bara när (snarare om) getingarna lyckas ta honom. Konstigt nog vill inte getingarna döda mig. Jag har ändå blivit stungen tre fyra gånger i mitt liv. Jag satt på samma plats lugnt och skönt en meter från de dödliga getingarna som försökte ta maken.
Det blev ingen middag ute. Det blev dock grillat som vi åt inne. Vid grillen så var maken fredad från getingarna. Han trodde det var för att han inte hade solhatten på sig då. Jag berättade inte att han inte hade solhatten på när han hade vattenlek med getingen på uppfarten. Däremot så mumlade jag något om att getingar inte tycker om rök så mycket. Gott blev det hur som helst. Avslutat med paj. Delvis av blåbären och björnbären som skördades tidigare under dagen.
En fin dag som alla överlevde. Även getingarna. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.