Det har varit tuffa dagar. Jag blir påmind hela tiden om varför jag är sjukskriven. Helst skulle jag vilja glömma det och bara vara frisk. Men så är det inte. Att jobba med att köra serviceresor är ganska tufft. För kroppen. Man behöver vara stark för att rulla upp och av rullstolar. Man behöver vara vig och flexibel för att komma åt överallt.
Det är ett krävande jobb för kroppen. Det känns och jag påminns om att jag kan inte prestera fullt ut. Jag trivs ändå väldigt bra. Jag uppskattar när det är ansträngande för kroppen. Jag tycker om att det är ansträngande för huvudet också. Det som är bäst är alla man hjälper och alla glada miner när man kommer.
Jag har redan hunnit träffa flera gånger och när de inser att vi träffats innan så blir man glad. Glad för att man gjort ett gott intryck och de uppskattar en som person. Glad för att man genom att bara skjutsa på en person gjort så mycket. Ännu gladare när avslutet blir: jag hoppas vi ses snart igen.
Det är tufft även för huvudet. För att man ska komma ihåg många olika saker. Allt finns att dubbelkolla i telefonen, men jag är van att ha det i huvudet. Vilket gör det tufft. Det är tufft för att jag påminns mycket om mamma. Jag påminns om att mamma hade behövt min hjälp.
Jag påminns om att mamma inte behöver min hjälp mer. Jag påminns om att mamma är inte här mer. Sedan påminns jag om att mamma är nära hela tiden. Jag påminns om att mamma hade sagt att jag kan vad som helst om jag bara försöker. Jag påminns om att mamma sa att vi utsetts inte för mer än vi kan hantera. Jag har det tufft men mamma är med och hjälper.
Mest är jag glad även när det är tufft. Mest är jag glad för att jag kan prestera. Mest är jag glad att jag kan hjälpa. Mest är jag glad för att även idag är en bra dag.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.