Allt bara går runt just nu. Ingen förändring alls. Vi vaknar, äter frukost, jobbar, äter lunch, jobbar, äter middag, tittar på tv och går och lägger oss. Sedan börjar det om igen. Som filmen måndag hela veckan. Det spelar ingen roll vad vi gör allt är likadant. Vi får inte träffa någon. Vi får inte prata med folk när vi handlar. Kanske det är det som är från filmen. Vi följer inte restriktionerna och därför börjar det om igen. I filmen så ska han göra rätt och då blir det tisdag när han gör det.
Det märks tydligt att alla har tröttnat. På affären så sitter det nu skyltar om att o du ska prata med någon så gör det utanför, inte inne i butiken. Jag tänker på alla som lever ensamma som aldrig träffar någon. Enda gången är på affären eller fiket. Men nu ska alla också sitta vid eget bord. Du ska helst inte fika eller äta ute, ta med maten hem. Vi är flockdjur och vi börjar att inte orka mer. Vi har haft måndag hela året. Det går liksom bara en viss tid. Hur länge orkar vi? Det muterade viruset från Storbritannien håller på att ta över.
Varför orkar vi inte. För det brukar ju vara samma hela tiden. Vi brukar referera till ett hamsterhjul. En del vill ta sig ur det men fortsätter ändå att bara springa runt runt. Vi går till jobbet och vi kommer hem och sedan börjar det om. Skillnaden är sällskapet. Att vi träffar andra. Att vi tränar i flock eller äter i flock eller gör vad som helst med någon annan. Det är skillnaden.
Kanske därför vissa äldre som alltid varit ensamma inte kunde hålla ut. För enda gången de träffar mänsklig kontakt är på affären. Kanske därför mamma mår så dåligt så fort besöken blir färre. Fast nu är det ofta och ändå så mår hon sämre. Kanske det är för att mamma inte var ensam innan. Men nu är hon det och kan inte heller påverka sin situation. Utan hon måste förlita sig på att någon kommer till henne. Innan var det fart och fläkt kring mamma. Det är det inte nu.
Just nu lider vi alla. Vilket inte gör det bättre. Förhoppningsvis har vi alla lärt oss något av denna erfarenhet. Att vi ska se varandra. För även om allt går runt så behöver vi se varandra. Nu kommer våren. Den kommer alltid. Nu slår knopparna ut. Det gör dem alltid. Det går runt. Vissa saker tycker vi om att det är likadant så vi känner igen vad som händer. Vissa saker hoppas jag att vi nu lär oss att ändra på. Till det bättre så att måndag slutar att komma imorgon igen.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.