Igår kom beskedet om att allt förlängs. Eller det är på remiss men jag ser inte varför det inte skulle bli så. Vi har inte gjort som vi blivit rekommenderade. Det har lett till att hårdare restriktioner måste införas. För allas vår skull. Nu straffas alla. Vi får vara max åtta personer i allmän samling. Nu är frågan om vi kommer att ta vårt ansvar som följer med friheten?
För friheten har vi. Även om det införs restriktioner så har vi friheten. Det är ingen som kommer avbryta en privat fest. För det skulle inskränka vår frihet. Sedan hoppas jag att alla inser att nu ska vi inte ha fest. Där det kommer att avbrytas är när det är offentligt. Är vi fler än åtta stycken samlade så kommer samlingen att skingras. Om vi sitter på ett matställe så får vi vara fler än åtta i lokalen men inte fler än åtta i varje sällskap.
Restaurangerna får alltså lite dispens från de hårda nya reglerna. Dock så uppmanas vi att inte gå ut och äta och sitta på lokal. Då är frågan kommer vi att beställa hem mat för att hjälpa istället? För vi har friheten. Vi måste bara förvalta denna så vi får behålla den. Annars finns risken att det kommer en pandemilag. En lag som säger att rätten finns att inskränka vår frihet. Att rätten finns att stoppa privata fester. Är det vad vi vill? För det är nästa steg om vi inte tar vårt ansvar för vår frihet.
Jag försöker att hitta guldkornen i vardagen. Att inte fokusera på allt jobbigt som är just nu. Ett stort guldkorn är att jag får frukost på sängen. Varje dag. Det är så lyxigt. Och jag älskar att bli behandlad som det viktigast i världen för min make. Oftast är det yoghurt på menyn. Maken gör vad jag ber om. Äggröra, stekt ägg, bacon, smörgås, ja, vad som helst. Nu är det snart jul (längtar) så då finns det julskinka (heter ju helgskinka nu) och rödbetssallad som alternativ.
Det är ett stort guldkorn för mig. Att få frukost på sängen. Makens guldkorn är att få äta vid bordet. Jag har sagt att det får bli på söndagar. Jag kan säga att hans guldkorn slarvas det med. Det är långt ifrån varje söndag som han får äta vid matbordet i köket tillsammans med mig. Jag njuter för mycket av mitt guldkorn så han får sitt väldigt sällan. Han är för snäll att påminna mig också.
Idag njuter jag av mitt guldkorn. Många dagar kvar till söndag. Jag ska verkligen försöka komma ihåg att vi ska gå ner och äta frukost tillsammans då. Vilka är dina guldkorn? Vad gör du för att orka just nu?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.