Mamma har hedrats med en massa god mat. Igår grillade vi på kvällen. Mamma grillade aldrig. Hon tyckte om det när man bjöd men inget som hon längtade efter och gjorde det själv. Hon ägde en grill. En sådan där som inte kostar någonting och knappt håller ihop. Den är lika gammal som jag är men ser lika oanvänd ut som när den köptes. Nästan. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle som mamma har grillat.
Mamma älskade all mat och lax på grillen hade hon säkerligen tyckt om. Vi hade majs till igår. Hon hade föredragit potatis. När vi bytte till skorstenständare så ville mamma ha vårt eltändare. Varför vet jag inte. Kanske för att hon inte vill att något ska slängas. Men det hade varit smartare att ge bort den till någon som använder grill än till henne. Hon fick den och jag gissar att den ligger på boden tillsammans med grillen, oanvänd.
Entrecote, klyftpotatis och sallad var något hon kunde göra själv. Jag tror inte hon hade tyckte bättre om det. Grillen var nog ett moment som var för jobbigt. Jag tror att hon inte tyckte det var värt det för att det blev lika gott inne i köket. I veckan så hade vi kött och potatis, något som mamma själv kunde göra. Så klart gjorde hon fisk också men inte på grillen.
Min syster frågade mammas barnbarn vad som var deras favoriträtt från mormor/farmor. Om de förknippade något särskilt med henne. Mat har ju ändå varit en så stor del av hennes och då också våra liv. Äldsta barnbarnet svarade isterband och dillstuvad potatis. Det var otaliga småländska isterband som fick åka med till honom när hon var på besök. Vilket var ganska ofta då hon var med på i stort sätt alla hans matcher.
Näst äldsta svarade tuppkaka. Det är från min äldsta. Han tycker om all mat om han gör den själv. När han var mindre så var maten inte alltid så lätt att lösa. Då han är väldigt känslig för konsistens så var det svårt. Tuppkaka fanns väldigt ofta hos mamma. Men när han skulle komma fanns det ännu oftare. För då fanns något som alltid fungerade. Mamma försökte alltid lösa det så att något fanns för alla. Även om hon också alltid ville att man provade ny mat.
Barnbarnen till farmor svarade torsk med saffran. Det var en sådan där rätt som hon svängde ihop en gång med det som fanns hemma. Hemma hos barnbarnen. Och det blev deras favorit. Hon var duktig på att svänga ihop saker.
Minstingen svarade kantarellstuvning. Till omelett eller annat. Stuvningen är hans minne från mormor. Den är också ett signum för henne. På kräftskivan skulle det alltid finnas omelett med kantarellstuvning. Jag är glad att mamma och jag åt stekt macka med kantarellstuvning i höstas. Även om hennes skulle varit lite bättre. Vi åt båda med god aptit.
Min syster kommer alltid bära med sig hennes biff stroganoff. Mamma och pappa hade ungrare som vänner när vi var små. Jag var så liten att jag antagligen inte ens fanns. Mammas biff stroganoff var jättegod. Kanske för att hon vågade dra till med andra kryddor än vad vi gör i Sverige. Tack vare hennes vänner från Ungern.
Jag har så många rätter som jag kommer sakna med mamma. Rätter som jag med stor säkerhet inte kommer göra själv. Njurar är en. Gräddstuvade njurar med potatis. Fantastisk gott. Mamma ringde alltid och kollade om jag kunde komma och äta när hon hittat kalvnjurar. Tveksamt att jag kommer snoka reda på kalvnjure. Jag kommer sakna piggvar, skirat smör och riven pepparrot. Piggvar är tveksamt att jag kommer hitta också. Mamma hade en riktig matnäsa. Hon kunde lukta till sig bra priser och veta när hon skulle efterfråga det.
Mamma räkmackor kommer jag sakna. Vi åt ju det också tillsammans med mamma för inte så länge sedan. Det är något jag kommer göra igen. På mammas sätt. Med citron och färsk dill på barkis. Det var ofta vi åt räkmackor hemma när jag var liten. Jag kommer också sakna sniglarna. Något som jag skulle kunna göra någon gång. Vet inte men det är väldigt lätt så kanske.
Min bror svarade kräftorna Men jag tror han kommer sakna njurarna precis som mig. All mammas mat kommer vi nog alla sakna. Den mesta, ibland blev det misslyckat. Väldigt sällan men det hände när hon skulle experimentera att det gick fel. Som kräftorna med honung. De kommer ingen någonsin glömma. De gick att äta men eftersom hennes kräftor är legendariska så var det inte populärt när hon ändrade receptet.
Kanske att mamma var så duktig på att laga mat för att hennes mamma var allt annat än just duktig på mat. Bullarna blev goda. Det kommer jag kunna ge min mormor men annat att äta, tveksamt. Kanske är det därför. Men det kan också bero på att hon gick sin egna väg. Att hon ville testa nya saker. Så hon provade sig fram. Om man övar så blir det ofta bra. I mammas fall blev det bra. Mammas mat kommer leva med oss. Och mycket av den kommer vi föra vidare.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.