Jag har alltid haft musik nära. Det är mest min bror som påverkat mig i mitt lyssnande. Men jag har också gått min egna väg. Min bror var svartrockare i sin ungdom. Jag kunde tycka att mycket var bra som han lyssnade på, men inte allt. Vi kunde beställa från kataloger tillsammans. Det var ofta beställ fyra stycken skivor för inga pengar. Det enda kravet var att man skulle beställa minst en till senare för ordinarie pris.
Det där nyttjade vi med jämna mellanrum. Vi köpte alltid bara den obligatoriska extra skivan. Vilket i praktiken blev att vi köpte fem skivor men betalade för en. Om man räknade in frakten så en och en halv. Det blev alltid två var och så lite bråk om den som kostade mycket. Musiken har alltid varit med och hjälpt till i svåra stunder och i glada stunder.
Jag lyssnade på Dr Alban. Det var glada stunder. Jag tycket (då) att den var jättebra. Min bror tyckte jag var dum i huvudet. Först trodde han att jag lyssnade på den för att jag var kär i någon kille som tyckte om den. Men det var jag inte. Jag bara tyckte om den. Min bror gick aldrig riktigt med på att jag kunde gilla den av fri vilja så han hävda alltid att det var en kille som gjorde mig dum.
När jag varit ledsen så har musiken varit som viktigast. Den har läkt mig på sätt som inget annat kan. Jag kan lyssna på glad musik, ledsen musik. hård musik, klassisk musik, det har inte spelat någon roll så länge det var rätt just då. Zombie med The Cranberries har gått på repeat många gånger i sådant läge. Att få skrika ut smärtan.
Mamma lyssnade mycket på Frank Sinatra. Jag tyckte det var bra redan då, även om jag inte satte på den själv. Idag sätter jag ofta på Frank. Det är en härlig känsla att hans röst kan fylla hela rummet. Musik är verkligen läkande.
Maken och jag har nu sett sista avsnittet av Så mycket bättre. Anledningen till att vi började se det var att Jakob Hellman var med. Han var med mig i min ungdom. En som inte min bror ratade eller tyckte jag var dum i huvudet när jag lyssnade på. Förra året så var maken och jag på hans konsert. Det var första gången efter hans debutalbum. Vilket är det enda album han gett ut.
Hela den säsongen har varit om musikens helande krafter. Hur vi byggs upp med dess hjälp. Det är många av de tolkade låtarna som kommer spelas mycket här hemma en tid framöver. 100 med Lisa Nilsson får maken till tårar. Simma med Silvana får mig att sjunga med. Och att Jakob avslutar med Lakan blir så bra. Att kunna gå utanför sin komforten och försöka tolka på en annan artist sätt. Det var bra.
Vad tycker du om för musik?
Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.