Det är nog ingen som missat att jag tagit över mammas snögubbesamling och därmed hennes snögubbesamlande. När jag gör något är det ofta helhjärtat. Så även denna gången. När mamma blev sjuk så höll jag span åt mamma och köpte ibland snögubbar utanför säsong som jag sedan gav vid en högtidsdag eller speciellt tillfälle. Jag kan säga att det finns inte tillräckligt många dagar på året för alla mina högtidsdagar som jag har för tillfället.
Jag har nog spårat ur lite och jag tror att gränsen är nådd eller till och med passerad. Jag har fullt på mammas snögubbesamling alldeles kolossalt i år. Det är mest Goebels som har ökat. Jag gillar verkligen Goebels former och färgskalorna. Eller det är svårt att säga vad jag gillar för det är helheten. Mitt senaste köp som är det som visar tydligt urspårningen. OCH ändå så är jag så glad att den nu är inlämnad för att skickas.
Jag är mer än glad. För denna är en sort som jag aldrig sett tidigare på någon andra hands-marknad. Jag skulle nästa kunna säga att jag aldrig sett någon årssnögubbe av den större modellen någonsin funnits. Jag kan bara säga nästan, för det har förekommit men det är väldigt sällan. När man då vinner budet på en stor Goebel som är en årssnögubbe som man aldrig sett innan så blir man väldigt glad. Ännu gladare att den är skickad och snart kommer.
Nu får det dock vara nog. Jag kan inte lägga mer pengar på snögubbesamlingen. Nu är det nästan absurt. Det är tur den gör mig lycklig. Jag har redan planer på hur jag ska få upp allt på ett väldigt bra sätt. Maken har föreslagit att Goebels-gubbarna ska få alla husen, även kähler-husen som nu är tillsammans med Royal Copenhagen-snögubbarna. Jag tror det kommer bli toppen att göra ett landskap med alla mina Goebels och sedan ha snögubbar utspridda som dekoration utan landskap. Det kommer bli bra. Bara inga fler snögubbar till samlingen för nu. (Får se hur långt ”för nu” blir.)
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.