Nycklar

Nycklar har vi till mycket. Det viktigaste förutom nyckel till vårt hjärta är väl ändå hemnyckeln. Den som vi har för att låsa vår ytterdörr. Har du någon gång tappat bort en nyckel? Det har aldrig jag. Inte heller mina barn har tappat bort någon hemnyckel. Ett antal cykelnycklar har man glömt vart man lagt. Något hänglås har också blivit bortslarvat. Men aldrig en hemnyckel.

Jag vet inte varför som det blivit så. Att jag inte tappat bort en nyckel som går till mitt hem. För mamma har aldrig varit så noga med nycklar. Hon har inte slarvat bort dem. Det är snarare så att hon aldrig låste. Varken bilen eller hemmet låstes när jag var liten. Jag kan alltså inte påstå att jag lärde mig som liten att vara noga med hemnyckeln. Eftersom jag hade aldrig någon. Behövde aldrig någon. Dörren var alltid öppen, oavsett om någon var hemma eller ej.

Mamma och jag pratade om det där häromdagen. Nycklar. Hur vi har förhålla oss till det tidigare i våra liv. Jag berättade att jag visste om en som tappat bort minst åtta hemnycklar. ÅTTA stycken. Personen har bytt låskolv två gånger. Även om mamma aldrig har behövt låsa så mycket så kunde hon inte förstå hur man kunde vara så slarvig. Idag så är hemmet låst även för mamma. Tiderna har förändrats och dörren är låst när ingen är hemma. Idag bor vi inte på samma ställe, så det räknas inte varför jag har blivit som jag blivit.

Att tappa bort en nyckel är inte speciellt svårt. Ändå så finns det personer som tappar bort fler än andra. Jag har inte tappat bort någon. Och det finns det fler med mig. Som inte tappat bort någon. Min äldsta son har heller aldrig tappat bort någon nyckel. Där ligger allt på samma plats efter situation. Är han hemma har nycklarna en plats. Borta en annan. Det är kanske inte så konstigt då han är autistisk. Att allt har en plats.

När mamma och jag pratar var je dag så måste vi (läs jag) hitta på något att prata om. En dag blev det nycklar mest av den anledningen att vi alla är olika. Och att en del kan tappa bort så många nycklar. En annan orsak är också att olika personer behöver nycklar på olika sätt. Som äldsta sonen. Han behöver nyckel för att slänga sina sopor.

Soptunnan är väldigt nära porten. Ändå så ber sonen mig att ta med min egna nyckel om han vill ha hjälp med att slänga soporna. Jag kan ju annars ta hans nycklar, gå och slänga soporna och sedan gå tillbaka med hans nycklar. Det går inte. Om jag inte har med mina nycklar så vill han helst inte att jag tar med soporna. Om det är för att det stör att det inte är han som har nycklarna hela tiden, eller om det är för att jag måste komma tillbaka och då stör honom. Eller kanske för att han tycker att han stör mig för att jag måste gå en extra gång för att då lämna tillbaka nycklarna.

Jag vet inte anledningen. Bara att om han skulle vilja ha hjälp med soporna så ber han mig att ta med nycklarna. Han ber alltså inte om att jag ska ta ut soporna. Men de få gånger han ber mig att jag ska ha med mina nycklar, då vet jag att han också vill att jag ska ta ut soporna. Anledningen till det kan vara olika saker. Men oftast är det för att håret inte är okej. Att duscha och fixa till håret för att gå ut med soporna skulle ingen göra. Eftersom min son då inte kan gå ut så blir det till att fråga om hjälp.

Detta händer alltså väldigt sällan. Det är bara en reflektion om hur vi hanterar nycklar olika. En del anser att nycklar måste hanteras på ett sätt så att man alltid har koll. Medan andra kan låna ut och serva bort utan att det är ett problem. Sedan finns den kategorin som inte ens låser. För det är oviktigt att låsa för tilltron till omvärlden är så stor.

Hur hanterar du nycklar?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.