I veckan kom det ett brev. Det är inte så ofta brev kommer i postlådan längre. Inte ens räkningar. Det blir mer och mer via e-post, digitala brevlådor eller e-faktura. Så post är ovanligt. Hos oss, kanske inte hos andra. Maken är ofta den som tar in posten. Som han även gjorde häromdagen.
Det var ett brev till mig. Ett omärkt brev. Det var helt vitt, till och med utan frimärke. Han hade lagt brevet åt mig på bordet. Så som vi brukar göra. Jag lägger åt honom om jag tar in posten. Vi lägger åt minstingen om det är något åt honom. Ett tag så var det en del från högskolor som vill att han skulle söka till dem. Nu är det mest en lönespec en gång i månaden till honom.
Detta brevet låg där på bordet till mig. Maken sa inget. Jag rörde inte brevet på hela dagen. Jag var inte så nyfiken. Så kom då stunden när jag rörde brevet. Jag vred runt det på bordet. Maken direkt: Vågar du röra det? Han brukar aldrig bry sig om när jag öppnar min post. Men nu var han bredvid mig på sekunden. Maken: Det är något skumt med det där! Det kan vara Anthrax i.
Jag sitter fortfarande med fingret på brevet som jag snurrat runt. Jag tittar på honom med stora ögon och undrar om han på riktigt menar allvar eller om han skojar med mig. Han skojar inte. Det är något skumt med brevet. Jag frågar varför och säger att han får gärna öppna det om han är så orolig.
Han tar brevet från bordet som jag fortfarande håller fingret på. Han är inte direkt varsam som om det skulle vara risk för att vi kunde få mjältbrand. Han skakar på brevet på brevet och man hör hur det rasslar. Lite som en maracas. Han frågar om jag hör? Om jag hör anthraxpulvret i brevet? Klart det är något farligt som vill ta livet av oss. Det är den absolut första tanken hos alla människor, eller hur.
Hos maken är det första tanken. Ett omärkt brev med rassel när man skakar det. Då är det någon som vill ta livet av oss. Sedan att det finns så mycket lättare sätt att göra det på, det spelar inte så stor roll nu när vi har ett rasslande brev framför oss.
Nu öppnar han brevet. Faktiskt lite varsamt. Och skickar in försiktigt. Han inser att faran är över och sliter ut det på bordet. Det är ett reklamblad tillsammans med en fröpåse. Förra året så var hans fru ganska aktiv i trädgården. Hon planterade massor av nya rabatter. Han och hans fru pratade till och med om att skaffa ett växthus. Så hon kunde ha någonstans att sitta när det är kallt och att vinterförvara växter i
Eftersom vi hade en grävare till framsidan så gjorde vi även plan på baksidan. Där vi ska kunna gå in smidigt till huset. Och eventuellt ställa ett växthus någon gång i framtiden. Då skickade hans fru efter en broschyr för att se vad kan ett växthus kosta för oss. Som i år tycker att vi borde köpa ett växthus och plantera lite fröer. Därför skickade de lite reklam till oss i ett omärkt brev.
Maken har inte fått mjältbrand. Jag har inte fått mjältbrand. Ingen i vårt hus har fått mjältbrand. Däremot så har tankarna startat på om vi ska ha ett växthus eller inte. Det blir inte i år. Men sedan vet man inte.
Ta hand om dig. Om du får ett omärkt brev så är det antagligen inget farligt. Vi hörs imorgon.