Man vill inte bli påmind om träning när man inte kan träna. Eller jag kan träna bara inte det jag brukar träna. Istället för att tänka nytt och träna annat så låter jag bli. Inte så smart, jag vet!
Jag gör inte ens min rehabiliteringsträning som jag ska. Jag ska göra väldigt enkla rörelser två gånger om dagen. Och jag gör det bara en gång om dagen nu. Man ska också komma igång så fort det går att göra sina vardagliga sysslor och det gör jag som man ska. Lite mer än jag borde kanske. Det är det där med att hålla armarna under axlarna. Det är inte alltid så lätt. Om man är lång så har man nyttjat utrymmet på höjden. Vilket nu blir ett problem. Jag försöker att be maken, i alla fall när han är i närheten.
Som tur är kan man alltid bli bättre så jag satsar på att öva på att bli bättre. Ett steg i taget. Snart är jag tillbaka där jag var innan. Tyvärr går det inte lika fort att få tillbaka flåset som att bli av med det. Det räcker med en vecka så märker man av att man inte tränat.
Ikväll blev det att ta tillvara på livet. Och om man inte orkar laga mat och inte vill ha utemat så kan man göra god mat väldigt enkelt. I kväll blev det färska räkor, hemgjord aioli samt baguette. Mysigt att få äta långsamt och njuta av tillvaron tillsammans.
