Det är det bästa sättet att förklara det som inte går att förklara. Att herrens vägar är outgrundliga. Det är inte meningen att vi ska veta allt. Om vi bara litar på att det blir väl så tar oss vägen dit. Mamma är piggare.
Mamma är alltså piggare. Hon är inte pigg. Vi ska fortfarande finnas hos mamma och vara vid hennes sida. Nytt beslut tas om några dagar. Men för nu så är mamma piggare. Mamma kan fortfarande inte prata så mycket och det är väl det som är skillnaden. Så mycket. Mamma kan prata. Även om det inte är så mycket så kommer några ord. Om man jämför med för några dagar sedan när det var svårt att avgöra om hon förstod.
Nu har vi alla hunnit med att ha några roliga stunder tillsammans. Vi är mest som vanligt. Även om det är en jobbig situation så försöker vi. Även mamma. Kanske också därför hon mår bättre. För att vi har funnits där hela tiden. Det är kanske inte dags än, är vad vi signalerar. Vi vet inte. Och vi ska inte veta. Det är så det är i livet. Ingen ska veta.
Igår kom också hennes älskade hund (äckel) på besök. Han var även på besök i förrgår. Igår var han dock mycket lugnare än gången innan. Då flög han upp i sängen och skulle slicka henne i ansiktet. Vilket hon inte tycker om, så hela ansiktet ändrade form. Han åkte bort fort. När han lugnat ner sig lite och kollat igenom rummet så gjorde vi ett nytt försök med honom i sängen.
Då är han som en lång mask bredvid henne. Det är en tax. Så han kan bli lång om han vill. När han tror att jag inte ser så ålar han sig uppåt, en tass i taget. Smyger liksom liggandes framåt. Sneglar på mig samtidigt. Jag säger nej. Håller upp fingret och han stannar. Med tassen kvar i luften. Sedan lite mer fram. Och lite till. Varje gång säger jag nej. Sedan inser han att närmre än så här blir det inte. Då sträcker han ut tungan så långt han kan. För att slicka mamma i ansiktet.
Allt i slowmotion. Mycket, mycket långsamt. För då syns han inte, eller han tror det. Fast han syntes väldigt tydligt. Han fick tillsägelser hela tiden för jag visste naturligtvis omgående vad han skulle försöka sig på när han sträckte ut sig som en mask vid sidan om mamma. Som förutspått började åltassandet framåt. Han blev stoppad men han gav inte upp. Tungan sträckte sig en lång stund för att det kanske kunde gå om jag bara blinkade. Vilket jag inte gjorde. Till slut gav han upp och hoppade ner.
Idag bli det en annorlunda dag. Då jag ska sova över hos mamma till imorgon. Idag kommer jag alltså vara hemma hela dagen. Jag ska försöka att vila i mitt eget huvud. Vi får se hur det går. Det jag vet är att vägarna är outgrundliga.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.