Diskmedel

Jag har alltid använt Yes diskmedel. För att jag tycker det är bra men mest är det nog för det var alltid det mamma hade. Jag har fortsatt tycka att det är det bästa diskmedlet. Jag har provat andra märken men har inte blivit nöjd och då gått tillbaka till Yes.

Min klimatångest gör att jag försöker kolla på allt som vi använder hemma. Jag köper aldrig godis med palmolja. Det finns i väldigt mycket på marknaden. Inte bara godis. Allt möjligt konstigt finns det i. Det är lite jobbigare med godis när det kommer till lösvarianten. Jag är nu den jobbiga som förutom att jag inte äter så många sorter så måste jag kolla varje sak på den lilla, lilla lappen på burken innan jag kan ta något. Om det är i påse kan man akta sig för andra medan man läser påsen. Visste du till exempel att romerska bågar innehåller palmolja? Palmolja förknippar jag med att hålla något mjuk. Geisha är mer förståligt att de har palmolja (vilket de gör), inte hårda romerska bågar.

Tillbaka till diskmedlet. Jag kollar alltså upp saker. Många saker har bytts ut i vårt hus. Det är många, många år sedan jag använde sköljmedel. Eller tvättmedel som inte är svanenmärkt. Hur kommer det sig att det tagit så många år innan jag kollat diskmedlet? Jag vet inte. Yes är ett absolut NO, NO att använda. Det är den största boven du kan tänka dig. Vad säger du om detta? Läst i Kloka hem:

Yes Original och Yes Platinum innehåller allergena parfymer, konserveringsmedel och ämnen med långvarig miljöeffekt. På grund av sitt innehåll måste Yes diskmedel ha varningstexten ”skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer” på baksidan av flaskorna.

De måste ha varningstext. Alltså de är så skadliga för oss och miljon att de måste ha varningstext. Jag har aldrig sett den där texten. Jag har bara tagit flaskan från hyllan, kanske tittat på priset mellan olika Yes och sedan gått till kassan. Yes måste bort från vårt hem. Nu till frågan, vad använder du? Vad finns det för diskmedel på marknaden som är bra men ändå inte skadar oss eller vår planet?

Jag upplever att Yes inte är lika drygt som det var tidigare. Kanske det är lättare att hitta ett bra diskmedel idag. Ett som klarar av min klimatångest. Så klart ( ett märke) har fått väldigt bra på många tester. Jag tror att det finns på Willys bland annat. Där jag inte handlar. Fast jag hämtar paket där ibland så då skulle jag kunna passa på att handla. Jag kan ju inte åka enkom för att köpa diskmedel för att det ska vara bra för miljön. Precis som jag inväntar om jag vet att jag ska få fler paket. Eller ändå är ute och ska passera och då svänger in för att hämta. Har du provat Så klart?

Vore spännande att få reda på om det är någon som bytt bort Yes och är mer nöjd nu än innan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tur jag har något att skylla på

Igår putsade jag fönstren. Det tog hela dagen och det blev en lång paus i fåtöljen efteråt. Det blev ett par under tiden också. Lunchpaus blev det även det. Vi har många fönster men inte så många att det ska ta hur lång tid som helst. Hade vi haft våra gamla fönster så hade det gjort det. Nu har vi nya och smidiga fönster att putsa. Dessutom med hjälp av en maskin. Den är verkligen toppen.

Anledningen till att fönstren putsades är att det snart är advent. När stjärnorna kommer upp är det så fint med rena fönster. Det syns tydligt när man byter från nedåtvinklat ljus till att lysa helt runt om. Eftersom min ork är lite sisådär så börjar jag i tid. För att hinna med att få fram allt som ska fram till advent. Det är tur jag har något att skylla på, för jag längtar verkligen till julen.

Igår när fönstren blev putsade så kom även stjärnorna upp. Jag satte maken i jobb att byta lite kontakter så vi kan använda våra nya fina fönsterlamputtag ovanför fönstren istället för att dra förlängningssladdar över hela huset. Ja, ja inte hela huset, men långt blir det. Särskilt med våra nya stora fönster. Detta blir ju dessutom första julen när vi inte är i renovering och fönstren är på plats. Jag är så glad över att stjärnorna är uppe. Och jag tänker skylla på att det är för att jag inte kommer hinna för att orken tar slut för fort. Det har ingenting med min jullängtan att göra, alls.

Andra våningens stora stjärna.

Tyvärr så behöver stjärnorna rengöras på insidan. Om någon vet hur man enkelt gör det så får man gärna dela det tipset med mig. Kanske att det bästa sättet är att göra som mormor rengjorde kristallkronan. I diskmaskinen. Den stora skillnaden är att man kan lägga in bara glas-delen av stjärnan. Ingen el behöver följa med in i maskinen, som den behövde på mormors lampa.

Snart så kommer det också komma upp tomtar. Inga troll med snögubbar också. Det kan vara så att mammas samling har ökat sedan den flyttade hit. Det låter jag var osagt. Snart får alla komma fram ifrån gömmorna. Det är det viktiga. Snögubbarna utan tomtar skulle jag kunna ta fram redan nu. Det kan komma snö vilken dag som helst. Då kan man göra snögubbar. Då kan man också pynta inne med snögubbar.

Snart är det jul. Eller snart är det advent. Nästa helg så tänds lamporna på stan. Snart börjar den mysigaste tiden på året. ÄNTLIGEN!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ingen klimatkris

Idag ska jag inte skriva om någon klimatkris. Den finns ju ändå tydligen inte, enligt vissa länder. Så därför blev det inget bra avtal på toppmötet. Idag ska jag istället fråga om hjälp hur jag späder på den pågående (icke existerande) klimatkrisen.

Jag behöver köpa en kruka. Det behöver jag hjälp med. Även om jag skulle vilja så tror jag det blir svårt att köpa en begagnad kruka. Den behöver nämligen vara STOR. När jag skriver stor så menar jag stor. Inte som vissa tror när de sätter ihop en annonstext på en auktion, att stor betyder över 15 centimeter i öppningen. Testa och sök på stor kruka på auktioner med begagnat så får du se vad du får upp. Du skulle få upp en större glasburk om du sökte på stor glasburk.

Stor betyder att den behöver vara kanske 100 liter stor. Jag gissar på över 70 centimeter hög och kanske samma i öppningen. Jag vet inte men den behöver vara stor. Kanske till och med 200 liter. Fyra säckar jord. Ja, det skulle inte vara orimligt. Stor, betyder alltså stor. Inte någon liten fjuttkruka.

Helst skulle jag vilja att den var lätt. För det den ska innehålla är mitt olivträd. Japp, mitt träd för det är jag som gullar och tar hand om det. Det är också jag som kommer ha sorg OM (inte när) det dör. Maken skulle bara bry sig för att jag bryr mig. Trädet är alltså mitt. Dock har maken rätt att det går att skaffa nya träd. Det borde bara vara bra för klimatet. Oavsett kris eller ej.

Jag vill att krukan är lätt för att kunna förflytta trädet enkelt. Det är redan så stort så det är inte helt enkelt nu. En keramik kruka kommer bli tung att flytta. Men inte bara tung, ömtålig också. Gärna en hållfast kruka behövs alltså. Som tål att den flyttas på. Det bästa hade varit att skaffa ett växthus. Jag är inte bitter. Jag tjurar inte det minsta för att jag inte får bygglov. Det kommer bli jättebra. Om man gör impulsköp på dyra träd innan man vet att man får bygglov så får man leva med konsekvenserna.

Vad har ni för förslag på kruka? Ett alternativ skulle kunna vara att köpa en stor, tung och otymplig kruka som tål att stå ute året runt. För att stoppa i en innerkruka i plast som man lyfter ur på vintern. Så man bara flyttar trädet med en ful plastkruka och låter den fina krukan stå kvar där den står. Lägga i något annat fyllnadsjox under vintern med granris på toppen. Så den är fin även då.

Har du något bra tips? Jag har googlat en massa på en stora utekrukor och jag har bara hittat otympliga som är på gränsen till för små. Eller fula i plåt som jag inte vill ha. Då skulle jag kunna ta ett oljefat som jag kan få tag på gratis. Fast jag vet inte hur ett olivträd skulle må av rost. Vissa växter mår ju extra bra av rost. Samtidigt som jag läst någonstans om det är ätliga växter, som mina blåbär, hallon och björnbär så ska de inte ha rostvatten. Helst inte kranvatten heller på grund av kloret. Det bästa är regnvatten, helt enkelt. Som INTE regnar ner i en plåttunna som rostar då. Vilket jag har.

Jag har klimatångest. Jag tror på att växter och träd hjälper till att motverka. Fast när det ska läggas en massa utsläpp på att kunna förvara den då är jag inte lika säker. Vilket innebär, att förutom stor, lätt, slagtålig och snygg kruka, så vore det bra om den också var miljövänlig och inte fraktad så långt. (Oljefat som är tomt går alltså också bort av miljöskäl.) Det är bara fem kriterier som behöver uppfyllas, ska det vara så svårt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Klimattoppmötet

Hur många följer detta möte egentligen? Klimattoppmötet som pågår i Glasgow. Eller det kan vara slut nu. Det borde vara slut men det senare jag läste var att det skulle bli en lång natt i förhandlingsrummet. De är långt ifrån 1,5 graders-målet.

Alla vill tydligen att vi ska nå det men ingen är beredd att betala priset för det. Eller vissa är mer beredda än andra. Problemet är att alla måste vara med. Bara i Sverige förbrukar vi vårt planet som om vi hade fyra stycken. Det har vi inte. Vi har bara ett. Hur ser det ut i Kina? Hur räknar de ut siffrorna. För det mesta som jag använder här hemma kommer från Kina.

Det är kanske en överdrift, men det känns så. Datorn jag skriver på är det mesta från Kina. Även om varumärket är USA så är den tillverkad i Kina till stora delar. Kläderna gissar jag allihopa har något med Kina eller Indien att göra. Jag har en tysk bil. Där säkerligen massor av delar är gjorda i Kina. Om jag bidrar till utsläppen i Kina, räknas det då in på min konsumtion i Sverige?

Hjälper det då att jag äter all mat från Sverige. Hjälper det att jag väljer Haupt Lakrits framför Lakrits by Bülow för att den är från Sverige och inte Danmark? Hjälper det, närjag inte kör mindre bil? Jag flyger mindre och då flög jag inte jättemycket innan. Bilen däremot har gott varm, även på resor för semester till andra länder.

Om vi ökar till 2,4 grader så kommer Maldiverna att försvinna. Det är tydligen ett faktum. 2,4 grader är det som vi jobbar oss till just nu. Med det sagt så har alla förutsägelser varit fel hittills. Fel med decennium. Och då menar jag fel med att vi trodde vi skulle ha längre tid på oss innan världen dog. Vi har kommit mycket längre i förstörande av vår planet än vad vi förutspådde.

Om vi förutspår 2,4 grader idag kanske det betyder en mycket högre siffra när vi väl är där. Det är 2030 vi pratar om. Inte så många år bort, jag hoppas att de som ska ha koll har koll. Vad måste vi då göra för att inte komma till 2,4 grader utan till 1,5? Idag är vi uppe i 1,2 grader. Det är bara 0,3 grader vi har att röra oss med på nio år. Och de tror att vi just nu kommer öka med 1,2 grader. Alltså dubbelt mot idag. Vi måste minska ner till att förbruka en planet istället för fyra. Klarar vi det? Allihopa?

Hjälper det att jag planterat en massa i vår trädgård? Ett carport-tak på 88 kvadratmeter som är täckt av växter. Svaret, som är jobbigt, är nog nej. För carporten har gjort med nytt virke. Gamla garaget är slängt. Sorterad men slängd. Så det vi har byggt har ätit upp förtjänsten av takets växter. Då tar det några år innan vi är på plussidan för allt som är nytt och allt som är slängt på att vi har växter.

Är det verkligen någon som bryr sig? Tillräckligt mycket så att vi kan vända detta? Eller ska vi dö allihopa i naturkatastrofer?

Med det så säger jag, trevlig lördag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Hoppas jag.

När man tycker synd om sig själv

Jag har fler dagar med urinvägsinfektion på en månad än vad jag inte har på en månad. Ibland tycker man då synd om sig själv. Igår var en sådan dag. Jag tyckte väldigt synd om mig själv. En stund. När man gör det så får man äta glass. Direkt ur burken är bästa sättet.

Första gången med denna sorten. Mycket god. Kommer bli flera.

Att tycka synd om sig själv är helt okej att göra, ibland, för en stund. Men sedan måste man ta sig därifrån. Att sitta ett tag i fåtöljen och bara äta glass och känna sig liten gör att man snabbt kan bli stor igen. Det tär på en att inte ha orken som man hade innan. Att då bli trött i kroppen från infektioner bättrar inte på direkt. Glass och värmedyna gjorde det bättre.

Maken försökt så gott han kunde att bättre på humöret på mig. I början så lät han mig bara vara. Det är bäst. Glassen och ensamheten är bästa medicinen till att börja med. Som han så klart serverade till mig. Sedan pratade vi lite och allt såg ljusare ut för var minut som gick. Som sagt att vara nere går bra om man bara tar sig därifrån.

Jag har tidigare skrämt min kära make. Det gör mig alltid på gott humör. Problemet är att han blir så rädd, att jag (han) är rädd att han ska få en hjärtinfarkt. Jag skrämmer inte honom längre av den anledningen. Faktiskt har jag inte gjort det en enda gång sedan jag sa att jag skulle låta bli. Jag har däremot sagt till honom några (många) gånger att jag hade haft världens bästa läge att göra det. Som jag lät bli. Det roligaste är att bara stå utanför toalettdörren och vänta på att han ska bli klar. Att bara stå utanför jättenära och inte säga någonting. Han hoppar en meter bakåt och uppåt. Mycket roligt.

Igår så var jag först in på toaletten. Eftersom det var synd om mig så daltade maken med mig. Sedan tystnar maken. Det behöver inte vara något med det. Men han svarade inte på tilltal. Ibland gör han så, går in i sin egen värld och hör inte. Inget konstigt med det alltså. Förutom att igår var det något konstigt. För när jag öppnar dörren så står han där jättenära och bara glor på mig.

Jag tittar tillbaka och undrar vad han håller på med. Om han stått så nära så kunde han ju svarat. Samtidigt som jag tänker det så förstår jag varför han inte svarat. Samtidigt som allt det sker så säger maken, att det är klart att du inte blir rädd! Han skulle skrämma mig för att göra mig glad. Det sista lyckades, det första inte så bra. Han gjorde mig dock jätteglad även om han inte lyckades skrämma mig. Jag skrattade tills jag kiknade där vi stod precis utanför toaletten och kramades.

Nästa gång kanske han säger bu. Då kanske jag blir rädd. Vi får se om han vågar. Uppenbarligen så blir vi rädda för olika saker. Han blir rädd för att något oväntat händer. Medan jag blir inte rädd för det, så länge det är han som är det oväntade. Det viktigaste är att jag är glad igen. Pity-stunden är över och glassen är slut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Idag är en annan dag

Igår skrev jag om att många saker kan irritera mig av vad media skriver men att det skulle vi ta en annan dag. Idag är det en annan dag. Idag ska vi ta det ämnet. Just nu är gårdsförsäljningen på tapeten med en tredje utredning. Redan där har vi ett problem men det är inte medias fel.

Det problemet är politikernas. Medias del i det är rapporteringen. Varför den är skev gissar jag beror på att de flesta (90 procent av vuxna befolkningen) dricker alkohol. Om man gör det så vill man kanske lättare ha tillgång till den? Jag vet inte men det som rapporteras är bara gulligheterna.

Att det skulle vara så pittoreskt med att få åka ut till en vingård och köpa en väldigt dyr flaska vin med sig hem. Alla skulle vinna på det. Hela samhället och framför allt vingårdsägaren. Ägaren skulle få det så lätt att överleva på sin produkt. Mitt svar är nej. Hela samhället skulle inte vinna på det. De 320000 barnen som lider av deras föräldrar dricker för mycket skulle inte vinna på det.

Ingen som har alkoholproblem åker ut till en vingård för att köpa en dyr flaska vin, säger du kanske då. Då skulle jag hålla med dig. Det skulle den personen antagligen inte göra. Det är inte det som är problematiken. Att några vingårdar får sälja lite dyra viner. Problematiken är att det handlar inte om några vingårdar. Det handlar om butiker inne i stan. Butiker, för det är vad det skulle bli. I kravställningen för vad det innebär att producera egen alkohol så ingår inte ett bryggeri. Du skulle kunna köpa in ren sprit och smaksätta den. Så får du sälja ”din” egna sprit från din egna ”gård”.

Det är det som är problemet. Om det sker, vilket det kommer om det godkänns, så kommer väldigt många ”gårdar” att öppnas för att sälja sprit. Dessa ”gårdar” kommer då att göra att EU kommer ta bort vår dispens för att få behålla Systembolagets monopol. Nu snackar vi om att barnen inte kommer vara vinnarna. Nu kommer det inte vara 320000 barn vi pratar om längre. Nu kommer den siffran att stiga.

När det finns alkohol att få tag i dygnet runt hela tiden så stiger alkoholintaget. När alkoholintaget stiger så stiger skadorna från alkoholen, både direkta och indirekta. Om media hade rapporterat en riktigt bild av vad som skulle ske med att godkänna ”gårdsförsäljning” så tror jag de allra flesta skulle vilja ha kvar vårt monopol. Dessutom, är det inte mycket enklare att ha det stora utbudet på samma ställe, istället för att behöva åka runt till en massa olika butiker för att se om det finns det du vill ha?

Vill vi verkligen bli av med monopolet? Är det därför vi har en tredje utredning som pågår. De två första har kommit fram till att vi kan inte godkänna gårdsförsäljning utan att bli av med monopolet. Det är ganska självklart. Vi har dispens för vårt monopol av folkhälsoskäl. Om vi då säger att nu är det okej att dricka lite mer om det bara är dyrt och bara finns på den gården, då har vi inte argumentet folkhälsa längre. Rättare sagt, vi bryr oss inte om folkhälsan längre.

Och media, sluta låtsas om det bara kommer säljas några flaskor vin på en gård långt ute i bushen. Om detta går igenom så kommer det att säljas inne i städerna. Det mesta antagligen bara smaksatt för att få sälja det på sin ”gård”.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det börjar bli kallt

Det är egentligen för sent för att börja bli kallt. Det borde redan vara kallt och tråkigt, ruskigt väder. Vi är snart i mitten på november. I förrgår hade vi lite snö på kvällen. Den är borta, vilket inte är konstigt. Men det är för sent. Vi borde redan haft detta vädret. Eller kommer jag ihåg fel? Är jag bara nojig med klimatångesten?

När man var liten så var man så trött på alla som sa: När jag var liten så var det minsann…. Nu är jag så gammal att jag säger det själv. När jag var liten var det alltid mycket snö för att kunna bygga kojor, åka skidor, skridskor etcetera. Det var inte alltid snö på jul. Det var osäkert. Men på sportlovet så var det nästan alltid snö. Jag upplever inte att det är så längre. Nu är det osäkert hela tiden. Har jag fel? Har jag bara glömt vintrarna som inte hade snö när jag var liten?

Igår lyckades jag med projektet att få upp halsdukar, mössor, vantar och vinterjackor. I vanliga fall så hade jag frusit ihjäl vid denna tiden av att inte ha vantar eller vinterjacka. Mössa hade jag kunnat vara utan lite till. Det är det sista jag får på mig. Halsdukar har jag på sommaren också, bara lite tunnare varianter. Jag har kunnat ha halsduk om det behövts. Vilket det knappt har. Nu har jag alla mina ullhalsdukar och tjocka i päls, undrar om de kommer behöva användas alls? Det kanske räcker med mina tunna buffar.

Jag har investerat i en termokjol i år. En kort. Så jag kan jobba rörligt men ändå hålla mig varm. För problemen kvarstår. En till två gånger i månaden så har jag urinvägsbesvär. Om jag håller mig varm och dricker mycket, gärna citron, så försvinner problemen. För lite sedan var det en artikel i tidningen som sa att det var en myt att man fick besvär om man satt kallt. Jag kan säga att den artikeln är en myt. Även om det är bakterier, så klart, så frodas de mycket bättre i kyla än i värme. Om jag använder värmedyna på dagen samt natten i en eller två dagar så är det borta sedan.

Nu tänker jag att om jag också håller mig varm när jag jobbar ute så kan jag kanske slippa värmedynan några dagar i veckan. Kjolen kanske inte kommer hjälpa men dynan gör det. Jag kan bli så arg på hur folk uttrycker sig, eller vad media skriver. Detta är väl inte något att hänga upp sig på, det fungerar ju på mig med värme så då kan jag bara låta bli att läsa om deras myt. Det finns andra saker som är värre i media, men det får vi ta en annan dag.

Vi är förberedda för vintern. Vinterdäcken är på bilen. Har maken fixat. Maken hade fått upp sin vinterjacka också. Som tydligen är för varm. Han fortsätter ändå använda den. (Antagligen så har han vuxit ur sina andra jackor som är mer för årstiden. Eller vuxit ur är fel, kläderna har krympt, menar jag). Nu har också jag fått fram mina vinterkläder. Nu kan det bli kallt på riktigt. Inte bara höstkallt, utan kallt.

Jag gillar när det är kallt. När man får klä på sig mycket kläder. Många lager. Mössa, vantar, halsduk, underställ, rubbet. Älskar det. Att få slänga sig i en snöhög och titta på himlen eller lägga sig på marken och göra änglar. Det bästa är att få gå in sedan och värma sig med varm dryck. Det blir pricken över i. Nu är jag redo. Vintern, du kan komma nu.

Vilken är din favorit årstid? Hösten och vintern är mina. Vinter mest om det bara är vinter. November brukar vara tråkigast. Då är det regnigt och grått och det värsta, slaskigt. Vilket vi inte haft något av än knappt. Kall vinter gärna med mycket snö, det är favoriten för mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Allt är farligt

Jag har många gånger berättat om maken och hans eskapader. Det är kommer alltid något som jag kan dela med mig av. På sätt och vis är det tur att han är som han är för det blir så mycket roligare här i bloggen. Mest är det tur för mig för jag har honom hela tiden.

I helgen så kommer maken och berättar hur kusligt det var när han hade duschat. Maken duschar varje morgon. Jag gör inte det. Verkligen inte om jag ska ut och jobba och bli smutsig eller svettig. Vilket mitt jobb i stort sätt alltid innebär nu för tiden. Min rutin är att tvätta av mig och borsta tänderna. Makens är att tvätta hela honom och borsta tänderna. Vi är alltså på två olika ställen på morgonen.

Jag hör honom där nere och tänker inte så mycket på det. Han pratar ofta för sig själv. Ibland kan han skrika till lite också. Eller sjunga högljutt till en låt som spelas eller som bara är i hans huvud. Det är lite olika. Ibland skriker han till för att han ser en spindel. Man vet aldrig riktigt vad det är. Det blir lugnt och jag tänker inte mer på det.

Senare så kommer han då och ska berätta om vad som hände. Han hade duschat. Jag tror han hade rakat sig också men är inte säker. Maken går alltid ut på golvhandduken för att sedan gå vidare ut och torka sig i gillestugan. (Nu vet ni alla vart ni ska vara peeping Toms). Han går tillbaka in i badrummet för att hänga upp handduken. Han gör alltid samma. När han torkar sig i gillestugan så har vi en liten spegel som han kollar frisyren i. (Det kan hända att han också poserar lite).

Denna gången när han kommer in i badrummet så är det något som droppar på honom. Det droppar så mycket så det rinner ner för ryggen. Han vänder sig om och inget finns som kan droppa. Han kollar upp i taket, inget kan droppa. Ni som har varit med ett tag vet nu att snart nalkas yxmördaren som hoppar fram ur bastun. Han snurrar runt och undrar vem som håller på att droppa vatten på honom. Han börjar tro att det är spindlar som kryper också. Som hämnd för deras döda kompisar i dammsugaren.

När han snurrat runt ett tag så har spegeln blivit klar att se i inne i badrummet. Han ser sig själv och hur det droppar…. från håret på honom. Han känner med handen och inser att han har bara torkat framsidan av huvudet. Ansiktet och luggen typ. Resten av huvudet är dyngblött. Så det är han själv som skrämmer sig med att droppa vatten på axlarna som rinner nerför ryggen.

Det är bara maken som kan skrämma upp sig själv på det sättet och sedan komma och göra narr av sig själv till mig. Vi skrattade gott åt hans skrämselhicka i källaren. Hans spindelfobi börjar snart bli att den behöver behandlas. För dammsugarkompisarna har gjort att han inte vill gå in i matkällaren. Nästan. Och de kryper på ryggen på honom som hämnd i källaren när han duschar. Nästan. Är det kanske därför han vill vi ska duscha ihop…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vissa dagar är bättre än andra

Igår var det mammas dag hela dagen. Mamma har många dagar med mig. Men igår var den hennes för många fler. Igår var det också minnesgudtjänst för henne och alla som gått bort under året. Dagen började långsamt. Precis så som mammas dagar började när hon själv kunde bestämma.

Om mamma inte hade något på schemat eller planerat så hade hon gärna långsamma starter av dagen. Att komma upp vid elva var inget konstigt för mamma. Kanske därför som jag också är tillåtande i att låta mig få sova när jag behöver det. Fast nu handlade det om mamma och inte mig. Hennes dag igår. När mamma då kom upp så var det i morgonrocken, med kaffe, rostad macka, mycket smör, ost och Gunillas apelsinmarmelad samt juice. När hon rökte så var det rökning först sedan frukost.

Frukosten intogs i fåtöljen på kontoret. Med en pall som bord bredvid. Pallen som visade sig vara lagom höjd för taxen att också få inta sin frukost på samtidigt med mamma. När hennes lilla kelgris kom in i familjen så gjorde hon frukost till sig och grisen. Inga hundar tidigare i mammas kenneldrivande liv har fått människomat. Men grisen fick det. Även juice. Kaffe tycker han tydligen inte var så gott.

Igår började dagen i samma anda som mammas bästa dagar. De dagar som hon fick bestämma allt över. I övrigt så var dagen fortsatt slapp. Det blev lunch och en kaka bakad för att ta med till mammas sambo. Jag bjöd in oss själva att äta tillsammans innan gudstjänsten. Då kan man inte komma tomhänt. Så kaka, julskinka och lite annat var med oss.

Vi åt julmat och hade jättetrevligt. Pratade om mamma och hur det varit. Hur det kommer bli utan henne. Vilket är konstigt. Igår var det en fin stund och fina minnen som varit. Hur mamma kunde säga ifrån trots hennes hjärnskada. Hur vi lyckades ställa till det på äldreboendet när vi alla ville fira med mamma. Sådant som mamma brann för och njöt av att hon kunde fortsätta med. Att se till att det var rättvist. Vilket det inte var just då. Vi löste det förra förra julen med att trycka in oss alla i mammas lilla lägenhet, alla tolv personer. Sedan kom en pandemi och löste det för boendet. Inga stora sällskap. Detta året blir det hur stort sällskap som helst på julen. Alla kommer ha mamma med sig vart vi än är.

Hela dagen avslutades med en otroligt fin minnesgudstjänst. Efter mammas namn är uppläst och ljus är tänt så följs det av en psalm och sedan en violinist som spelar My Way instrumentalt. Då rann tårarna nedför kinderna. My Way som var så mammas låt är den som avslutar minnesstunden för mamma. Helt utan att någon har vetat något så har det blivit så.

Texten är också hela mammas liv väldigt väl sammanfattat. Mamma levde livet till fullo hela tiden. Hon skrattade och hon ångrade väldigt lite. Framför allt biten med att livet ibland var för mycket. Att det var tungt att bära men likväl så fortsatte hon. Hon gav aldrig upp och hon gjorde det rakryggad och stolt. Hon gick sin väg.

Yes, there were times, I’m sure you knew
When I bit off more than I could chew
But through it all, when there was doubt
I ate it up and spit it out
I faced it all and I stood tall
And did it my way

Mamma gick verkligen sin egna väg. Oavsett vad någon annan sa eller tyckte. Hon har också haft många tuffa motgångar i sitt liv och ändå så stod hon där rakryggad och tog fighten. Mamma var fantastisk på så många sätt. Hon var inte perfekt, det är ingen. Däremot så var hon otrolig på att göra rätt om det blivit fel någon gång. Hon var ödmjuk och envis på samma gång. Mamma hade en styrka som ingen annan jag känner.

Jag är så tacksam för mammas motgångar som gav henne all den styrkan. Jag har haft mina motgångar och jag har lärt mig av dessa med hjälp av mammas stöd att stå rakt i ryggen och inte ta s**t från någon. Jag har gjort fel och när det varit illa så har ändå mamma funnits där. ALLTID. Det spelar ingen roll hur illa det har varit, mamma har funnits där.

Nu finns mamma i mig istället för hos mig. Och My Way blev avslutningen på mammas dag. Det kunde inte bli bättre. Hemma i mammas kyrka där hon varit kyrkvärd. Kyrkvärd tillsammans med kyrkvärdarna som var igår. Det var så fint. Mamma är hemma och hon är med mig.

Ljuset längst ner är mammas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pizzasugen

Jag har ganska länge varit sugen på pizza. Då menar jag inte pizza som du kan åka och köpa. Jag har varit sugen på att göra egen pizza. Vi har gjort det några gånger och det blir väldigt gott. Det har inte alltid sett så fint ut men det har varit gott.

För att göra god pizza så måste man ha bra deg. Enligt mig det viktigaste. Tomatsåsen är ganska viktig men den går att fuska till utan att koka en från grunden med färska tomater. Vilket är gott men det går att ta genvägar. Med degen är det svårt att ta genvägar. Jag har provat det och det blir inte bra.

En deg ska helst kalljäsa och då behövs det några timmar. Jag har köpt hem jäst. Jag har allt som behövs för att göra degen. Jag har allt till resten av pizzan med. Det enda som saknats är orken till att göra degen. Vilket låter helt urlöjligt eftersom det inte tar någon tid alls nästan. Tiden som behövs är för jäsningen. Vilket kan göras under natten. Ändå, jag har inte orkat göra degen.

Igår kom jag på den smarta idén att man kanske kan fuska med degen i alla fall. Det kanske kan vara så att det går att köpa färdig deg. Då menar jag inte från butiken. Det kan hända att det dök upp deg hos oss mirakulöst igår. Det låter jag vara osagt. Det jag kan säga är att det finns jäst kvar i kylskåpet och igår åt vi pizza. En som blev väldigt lyckad och en som blev mindre bildduglig.

Vi gjorde Margerita. Tomatsås och ost. Det som jag egentligen tycker är den godaste pizzan som finns. Men mozzarella, annars vill jag ha annan sort. Det svåra är att få upp pizzan på spaden och in i ugnen. I ugnen ligger en gjutjärnsplatta som ska vara förvärrad innan man lägger på pizzan. Ett tips från coachen är att inte göra färdigt pizzan och sedan vänta lite innan den åker in i ugnen. Ett tips som redan är provat flera gånger och kanske att denna gången, så kommer coachen ihåg det med. Pizzan blir saggig och går inte få upp.

Den andra blev desto bättre. Lätt att tjoffa upp på pizzaspaden och nästan lätt att få den att glida av ner i ugnen. Det gick utan att något gick fel. Att var snabb är tricket helt enkelt. Maken ville ha mer mjöl och jag ville ha mindre mjöl. Nu är vi överens om att mängden mjöl är inte det avgörande utan snabbheten att få in den i ugnen.

Stenbänk underlättar att hålla på med pizzadeg.
Mycket ost ska det vara. Därför är det gott att göra hemma.

Att göra egen pizza ersätter inte att köpa pizza ute. Det går inte jämföra. Pizzan hemma blir något helt annat. Även om botten denna gången var väldigt lik att köpa ute. Grejen är att hemma kan du lägga på så mycket eller lite som du vill ha på. Hemma kan du ha saker och kombinationer som du kanske inte vill be om ute. Vi kommer köpa precis lika många pizzor ute som vi gjorde innan. Det är det vi äter hemma som kommer förändras.

Nu är mitt pizzasug stillat för denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.