Inlägg

Publicerat

Det blev ingen mer jul

Det blev midsommar igår. Julen var bara på natten. Sedan var det sommar och julfritt resten av dagen. Även om den inte blev som tänkt fullt ut så var det midsommar ändå.

Jag skulle ju hjälpt äldsta sonen. Det blev inte så. Vi hade en plan för hur det skulle lösa sig om vi inte skulle ses. Han orkade inte med att både göra det vi skulle OCH fira midsommar. Då blev det vi som avbokade och det blir gjort på annat sätt.

Jag skulle också gjort en tårta. Det blev det inte heller. När jag städade och maken gjorde lunch så skulle minstingen åka och köpa jordgubbar som han skulle ha med till sin pappa. Då bad jag att han skulle köpa en liter åt oss också. Det blev två liter. När han frågar hur mycket en liter är så svara hon 500 gram. Det minstingen menade, var hur mycket är det i en ask?

Eftersom jag bett honom om en liter och han inte visste hur mycket det var i en låda så frågade han. Problemet var att svaret var från en som förutsatte att alla vet hur mycket en låda innehåller. Alltså en liter. Då blir svaret 500 gram. Minstingen orkade inte med hennes vaga svar. Hon hade inte svarat vad det kostade per ask heller. Så han tog två askar till oss så borde det vara minst en liter.

Vilket var två liter. Hans pappa hade varit tydlig med hur många askar han ville ha. Det var alltså ingen tvekan hur mycket han skulle ha. Vi fick två. De var goda så det gjorde absolut inget. Men det är lite mycket att ha i en tårta till två personer. Därför bestämde vi att det blev jordgubbar och grädde igår. Maken tycker så klart inte om jordgubbar och grädde så han fick glass med några jordgubbar. Minstingen är nog den som är nöjdast för han kommer på tårta idag.

Mycket gott. Traditionsenligt också.

Vi hade inget regn på hela dagen. Det tog dock långt fram på förmiddagen innan det torkat upp efter natten. Det behövdes inget vatten ens i alla krukorna. Så det var rejält. Det hade gått att sitta ute för lunch. Det gick alldeles utmärkt att grilla på kvällen. Regnet kom först efter elva på kvällen. Ganska mycket igen. Nu mår alla växterna väldigt bra.

I veckan tog jag min första spruta. Maken överlevde den omgången också. Han var inte riktigt lika nervös denna gången. Även om det var oerhört viktigt att vi pussade varandra när jag gick från bilen. Kanske att jag skulle dö där inne. Det gjorde jag inte. Jag blev sedan mycket fint uppassade resten av dagen. Han kollade hur läget var med mig och min arm. Den satt kvar hela dagen. Den blev inte märkbart öm ens. Jag fick inga andra biverkningar. Vi mår bra helt enkelt. Både jag, maken (tveksamt ibland) och växterna.

Idag blir det tårta. Njuta av städningen som blev klar. Snart kommer sommarvärmen igen. Midsommarhelgen fortsätter.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Julen kommer snart, eller?

i natt har jag drömt om jul. Jag älskar julen. Det spelar ingen roll om jag är ensam eller tillsammans med familjen. Julen är underbar. Kanske för att alla är lite gladare. (Vilket de inte är, bara mer stressade.) Jag är gladare. Allt pynt som alla tar fram. Musiken. Alla adventsljus. Jag älskar verkligen julen. Det är många som inte gör det, jag är inte en av dessa.

I natt har jag drömt om julkalendrar och förberedelserna för att göra kalendern. Jag har drömt om julbak och julmat. Det har varit konstiga drömmar men härliga. Varför jag drömmer om det nu vet jag inte riktigt. Det beror kanske på att det är första midsommar utan mamma. En högtid som jag inte har så stort problem med att vara ensam. Julen kommer däremot bli väldigt jobbig.

Jag påbörjar sorgen med att inte åka till mamma på jul. Idag bli heller ingen resa till mamma. Mamma är med i andetagen. Midsommar för mig är inget speciellt. Det mest speciella är väl färskpotatisen och jordgubbarna. Jordgubbar är en stor favorit med grädde och socker. Alltid socker oavsett hur söta gubbarna är. Men det är inte alltid jag har jordgubbar på midsommar. De kan jag äta hela sommaren, så det är inget heligt för mig. (Som jag vet det är för många andra).

Mamma hade alltid jordgubbar. Det spelade ingen roll om de kostade 60 kr liter så köpte hon. Kanske inte så många då men det fanns jordgubbar. Idag får vi se om det blir några. Jag ska göra en pinocchiotårta. Det kan likaväl vara sylt eller blåbär i den om det inte blir färska jordgubbar. Det blir sill och färskpotatis till lunch. Kanske grillat ikväll. Det beror på vädret. De har varnat för 18-46 mm som ska komma just i vår kommun.

I natt så regnade det utan dess like. Så den mängden kanske redan har kommit. Jag har ingen regnmätare så jag kommer aldrig få veta. Det jag kan göra är att se på prognosen om det blir mer regn i kväll. Det är det mest midsommaraktiga vi ska göra. Vi kommer inte ställa ut maten för att äta ute och sedan gå in när regnet kommer. Det kommer aldrig hända. Är vädret osäkert så äter vi inne.

I övrigt så är det samma rutiner som vanligt. Vi har städdag och ska städa idag. Jag ska hjälpa äldsta sonen innan han åker till sin pappa för att fira midsommar. Det blir en vanlig dag med annan mat. Inte lyxigare bara annan. Det är okej att inte ha stort midsommarfirande och vara nöjd med det.

Ta hand om dig. Glad midsommar! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ett steg framåt och två bak

Eller säger man tvärtom? Två steg framåt och ett bak. Kanske det är det sista som stämmer in bäst på mina trädgårdsmästare-kunskaper. Men det är det första som det känns som just nu. Att det går ett steg framåt och två bak.

Jag har två klematisar som dött för mig i år. Den ena från mamma som flyttade hit i april. Jag flyttade tre stycken varav den ena hamnade i en kruka och de båda andra på olika ställen i jorden. Den i krukan dog. Vet inte varför men känns som vissnesjukan som kan drabba klematis. Den var på gång och mådde bra och en dag vissnade den. Typiskt symptom på vissnesjukan.

Det skulle heller inte vara något konstigt med tanke på att sjukan är att rötterna inte orkar med att leverera till det ovan jord. Om jag då flyttade den och inte fick med alla rötter så kan den ha haft för lite rötter att ta hand om sig själv. Spekulationer. Det kan också varit att den hamnade i en kruka. Den kan ha fått för mycket vatten. För lite vatten. Den dog. Det räcker.

Nu har en till dött. Problemet nu är detta är en av mina. Missförstå mig rätt, jag vill inte att någon ska dö. Inte heller någon av mammas. Men en av de som funnits i flera år hos mig dog. Som också fick symptom av vissnesjuka. Men om den var en av mina som var flera år så borde rötterna ha hunnit växa till sig. Den är död. Oavsett anledningar så är den död. Det vissna bortplockat och det är tomt på dess plats i rabatten.

Klematis och jag är tydligen inte kompisar. Inte heller kaprifol och jag. Det kommer bara bladlöss på och några blommor hinner det aldrig bli. Den lever. Och är lite grön. Ett steg fram. Två bak för ingen doftexplosion att njuta av eller blommor att se.

Det mesta lever ju i trädgården så det känns bara bedrövligt med det som inte går bra. Fast värre, inte bra är fel att säga. De dör, växterna. Det är mer än inte bra. Det är illa. Min smällspirea lever (än så länge) och det är alltid något. Ett steg fram.

Något som jag är väldigt glad över är att alla mina luftlökar lever. Jag planterade på tre olika ställen i trädgården med hopp om att någon av platserna skulle passa för luftlök. Det visar sig att det var ganska enkelt att ta hand om. För alla kommer och har nu knoppar.

Min luftlök på den soligast platsen. Framför en av mina gamla klematisar som lever.

Det kanske är här jag ska ge mig själv två steg framåt. För i trädgårdstider så planterade de luftlök. Det var inte denna säsongen. Kanske för två eller tre säsonger sedan. Det pratades glatt om den där luftlöken i början. Då när det planterades. Hur speciell den var och att den inte fanns att köpa. Att man behövde få av någon. När det var skördetid så fanns ingen luftlök. Det blev ingen helt enkelt. Jag har och dessutom knoppar på alla mina. Lite klapp på axeln, kanske. Ingen triumf och stående ovationer men en klapp.

Kantrevan har blommat. Kameleontbusken har blommat. Bunneran har blommat. Sockblomman har blommat. Vintergrönan har blommat och blommar. Salvian blommar. Stäppsalvian blommar. Paradisbusken blommar. Smällspirean blommar. Kantneetan blommar. Alunroten blommar. Björnbären blommar. Nävan blommar. Fetbladsväxterna blommar. Höstfloxen har knoppar. En av hortensiorna har knoppar (den andra lever). Rudbeckian har knoppar. De inte döda klematisarna har knoppar.

Många saker går det bra med. Sedan är det de där som inte går så bra. Stjärnflockan har haft knoppar som skrumpnade och blev inget. Stjärnflocka som är så fint. Skulle bli första gången jag fick se hur den såg ut. På riktigt i min plantering. Det är tyvärr det negativa som ibland tar över. Hos väldigt många tar det alltid över. Hos mig ibland. Denna gången blev det så. Kanske för att jag inte har mamma som hejar på mig. Kanske för att vi skulle se på allt tillsammans denna sommaren. I verkligheten här hemma hos oss i vår trädgård.

Alla de där sakerna som aldrig blir gjorda för sekunden tog slut. Kanske det är därför som det är två steg bak och ett fram just nu. Andetagen lever som tur är vidare. Vilket innebär att i nästa andetag så ska jag visa mina plastblommor. De ser ut som det. När man rör kronbladen så känns de också som plast. Supercoola och jag är glad att jag chansade på just en sådan dahlia. En enkel variant i rosa. Jag har bara haft dubbla innan.

Min fina enkla dahlia.

Visst ser det ut som en blomma gjord i plast? Eller i alla fall som från en serietidning? Den är jättehärlig och ger mig mod om att livet går vidare även om man är lite plastig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ensamheten

Snart är det midsommar. En högtid som man ofta firar med familjen och vänner. För oss som har vänner och familj. Övriga som inte har det är ensamma, ännu en högtid. Det finns så många människor som är ofrivilligt ensamma. Vad behöver vi som inte är det tänka på?

Jag och maken är kollegor. Vi tar hand om varandra på jobbet. Vi ser till att ingen behöver fika ensam om vi inte vill det. Men gör alla det? Det tror jag inte. Jag tror det finna massor av personer som är ensamma på jobbet fast de inte vill. Ansvaret ligger inte bara på personen som är ensam. Ansvaret ligger på alla.

Det är svårt att ta kontakt och vara en del av gemenskapen. Särskilt som du är lite udda. Eller luktar lite. Eller pratar högt. Eller inte pratar alls. Det finns alltid ett skäl till varför någon är ensam på jobbet. Vilket ofta betyder ensam på fritiden. Det kan helt enkelt vara så att man inte vågar vara med de andra och då tror de andra att man vill bli lämnad i fred.

Moment 22. Jag skulle önska att alla frågade, hur mår du? Vad ska du hitta på i helgen? Det behöver inte vara mer än så. Det kan fortsätta om du upptäcker någon som alltid svara ensamhet. Midsommar är ett perfekt tillfälle att bjuda in ensam är ensam. Då är man med familj och vänner blandat. Det är rimligt att en person till kommer. Bjud in din kollega som är ensam. Kanske ofrivilligt så.

Detta behöver vi bli duktigare på. Särskilt när vaccinet är på plats. Nu ligger ansvaret på kollegorna, för om man träffas på jobbet så kan man träffas på fritiden. Ibland. Särkilt när någon är ensam.

Jag hoppas också att detta är något positivt som vi lärt oss med pandemin. Att v måste tänka mer på varandra och ta hand om varandra. Jag hoppas att vi senare kan fråga personen som vi vet är ensamma att komma hem på en fika. Eller kubbmatch. Eller en promenad tillsammans. Jag hoppas.

Snart är det midsommar och där ute finns det ensamma personer som kommer ha ångest över att de inte med. Att de är ensamma medan sociala medier och media överfylls av glada bilder med kransar i håret på alla lyckliga människor som har någon att vara med. Denna helgen är värre än förra helgen. Även om man var lika ensam då.

Ta hand om dig. Se personerna runt omkring dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vaccin och maken

Vaccinet börjar närma sig för mig. Det känns bra. När maken skulle ta sin första dos tyckte han inte att det kändes så bra. Det var en självklarhet för honom att han skulle ta. Problemet är, ska vi säga, hans anlag för paranoia. Jag längtar till min spruta. Det gjorde inte maken. Ju närmare det kom desto jobbigare blev det.

Maken har ju så klart koll på alla biverkningar som kan bli. Han började bli lite spattig här hemma dagen då det var dags. Han frågar om jag kan följa med. I bilen självfallet. Jag svarar att det kan jag. Så frågar jag frågan som jag inser att att det borde jag inte gjort så fort den påbörjades. Du vet att man ska sitta och vänta en kvart efter sprutan?

Hans ögon! Varför då? Är det för att se om man kvävs? Är det för att man kan få biverkningar omgående. Jag svarar att det är inte för att se om du kvävs. De vill bara ha koll på din arm så sprutan tagit rätt. Jag kan säga att det lugnade honom inte.

Vi sitter i bilen. Han kör (alltid) jag sitter bredvid. Han har alla symptom man kan ha för Covid-19. Framför allt så kan han inte andas riktigt. Han får fram att man ska inte ta sprutan om man har Covid-19.. Då ska man avboka sin tid. Jag fnissar och säger att det är svårt att hålla sig på hans sida med omtanke eftersom han är en dramaqueen. Han inser att han har en panikångestattack och kan börja andas igen.

Vi kommer fram. Han måste gå ensam in. På vägen in så ser han framför sig hur alla dör där inne. De får sprutan och väntar på att få gå, men ingen går. Alla börjar kaskadspy blod. Samtidigt som det sprutar blod från alla andra öppningar också. genom öronen, från baken. Det rinner blod ur ögonen. Innan de faller ner och dör så ramlar armen av.

Han kommer in och får stå i kö. Han lever och ser lokalen med alla stolar uppradade. Tankarna snurrar. Han kommer fram, får säga sitt personnummer och första frågan, vad är det för biverkningar? Trots att han antagligen har bättre koll än henne. Hon svarar och han ställer följdfrågan. Hur är det med kvävning? Kan det bli att man får svårt att andas. Hennes svar lugnade inte ner honom. Det har jag aldrig hört talas om.

Han får sätta sig på en stol med alla andra och vänta kvarten. Ingen spyr, ingen tappar armen, ingen dör. Det mest händelserika är ett en person vänder på sin stol och har ansiktet emot den bakom. De var antagligen i sällskap och personen bakom behövde det. Maken är ganska lugn denna kvarten. Han har alla armar och är inte nedblodad när han kommer ut. Och han lever.

Nu fortsätter det. Han kör hem. Trots att han inte mår bra. För nu mår han väldigt dåligt. Han har svårt att andas. Måste vara sprutan. Han inser igen att han har panikångest och lugnar sig. Detta pågår några dagar. Det värsta som hände var att han var öm (om du frågar honom så gjorde det ONT) i armen. Han har också haft lite svårt att sova för han har haft ont i lederna. Som självklart beror på sprutan och inte att vi har haft över trettio grader och han inte är femtio längre.

Det ska bli spännande att se hur han reagerar när jag tagit sprutan. För han ska följa med och sitta i bilen och vänta. Det har han redan meddelat. För det kanske är jag som kommer börja spy och armen trillar av på.

Hur har det gått för dig? Har du tagit sprutan/sprutorna? Vi har flera roliga tillfällen kvar både på maken och på mig. För andra gången så är det andra symptom som dyker upp efter sprutan. Det ska bli spännande och se hur vi ska dö den gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ta det lugnt

Vi tar det lugnt. Jag älskar fortfarande värmen. Igår kom det lite regn på kvällen, vilket är bra för växterna. Även om det var lite så var det alltid något. Jag vattnade inget igår då vi gissade att väderprognosen skulle stämma. Att regn skulle komma. Vilket det gjorde. Vi hann med det vi skulle hinna. Eller vi gjorde det som vi bestämt att vi skulle göra. Alltså ta det lugnt och i vår takt.

Maken var fortsatt målarmästare. Han är under upplärning och sköter sig jättebra. Det behövs som att mycket pauser i värmen. Mycket dricka och stanna upp och se vad man gjort. Vilket vi gjorde. Jag höll sällskap också. Sedan gjorde jag andra saker med men lite sällskap var jag. Det är svårt att få Zebra-ränderna på bild men jag försökte.

Zebror är fina men inte på mitt hus.
Zebran är borta.

Jag pysslade med att sätta upp cortenstålet till soptunnan. Den har legat på lastpallar för att rosta. Sorten är trögrostande stål som håller väldigt länge. När det väl har fått rostfärg på hela så stannar processen av, typ. Även om soptunnan inte döljs helt så blir den lite dold. Samtidigt som det inte är något skåp att öppna utan den fortfarande är lättillgänglig.

Den kommer rosta mera. Jag har haft grejer på den för att rosta på så det blivit mönster i.

Kvällen avslutades med grillad lax och sparris på altanen. Allt som allt en väldigt bra dag som avslutades med regn när vi inte var ute längre. Precis som det ska vara alltså. Kanske att det hanns med en och annan glass samt milkshake också.

God mat i gott sällskap med fantastiskt väder.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Målarmästaren

Vi målade huset för två år sedan. Vi byggde också färdigt carport och förråd så det också behövde målas. Nu var det så att vi kanske inte var de vassaste knivarna i lådan. Maken byggde och jag var målarmäster. På vårt bygge. Samtidigt så anlitade vi en målare som målade om huset.

Han föreslog att det var enklare att lägga ny panel än att fixa det som behövde fixas på den gamla panelen. Vi var inte sena med att säga ja till det. Då vi hade stående och liggande panel tidigare på huset. Nu är allt samma. Liggandes och likadant på nya bygget och gamla huset. Nu till att jag som målarmästare gjorde knasigt när vi byggde och målade. Ännu värre mälaren gjorde lika som mig.

Det vi gjorde var att grundmålad (vit) panel sattes upp och sedan målades den på plats med mörkgrå färg. Till er som kan det där med att måla vet att det kommer inte bli bra. Det blev ett Zebrahus. Mörkgrått med vita ränder. När det är varmt så drar träet ihop sig. För att gå tillbaka på hösten när det blir mer fukt.

Jag lyckades att fixa det mesta av ”våra” ränder när vi målade. För jag gick och fyllde i med en gång. Nu har det varit extra varmt några dagar och torrt ganska länge. En av våra sidor var väldigt Zebra. Huset har varit Zebra hela tiden. Målaren har varit här i veckan och fixat huset. Medan vi fick fixa vårt själva. Eftersom jag mår som jag gör så sa maken att han skulle vara målarmästare i år.

Det gjorde han igår. Han var målarmästare. Inte det optimala vädret men han var det i skuggan. Dock så torkar färgen lite snabbt när det är över 30 grader ute. Många raster mycket vatten och han blev klar.

Jag gjorde inte så mycket. Jag vattnade våra nya blommor på kvällen OCH jag lagade middagen. Eller jag gjorde det som gjordes på insidan. Maken grillade. Men jag var i stort sett helt själv i köket. Potatisgratäng med sallad och grillad kyckling till det. Mycket gott. Innan det så gjorde jag en milkshake. Det var ju ändå lördag. Över 30 grader varmt och maken hade varit ute i värmen hela dagen. Då förtjänar man en milkshake, även hon som tillverkade den.

Det finns många saker jag är väldigt nöjd över i vårt kök. De få gånger jag är där och lagar mat så är det så härligt. När jag bakar likaså men man gör andra saker när man bakar mot att laga mat. Jag är nöjd med att vi har två diskhoar. Jag är nöjd över att vi har ismaskin. Alltid iskallt vatten till maten. Jag är nöjd över att alla mina maskiner får plats. Som blendern som har diskprogram i sig själv. När milkshaken var upphälld så var det bara i med lite vatten och en droppe diskmedel. Sätta på och lämna köket med en kall blåbärsshake.

Blåbär, glass och mjölk. Mixa, klart.

Idag ska det bli samma värme. Inte mycket på att göra listan för mig. Kanske gå med lite vatten till maken som ska vara målarmäster idag med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag älskar värmen

När man var liten tänkte man aldrig på konsekvenserna av vädret. Jag äskar när det är varmt. Har alltid gjort. När jag var liten så tänkte jag på vädret när det regnade. Att jag inte ville att det skulle regna. Jag förstod och visste att regnet behövdes. Jag förstod att att allt skulle dö om det inte regnade.

Därför tyckte jag att det kunde regna på nätterna och vara varmt på dagen. Det var det perfekta. Utöver det så tänkte jag aldrig på konsekvenserna. Vad händer om det inte regnar på alldeles för länge. Skogsbränder som kommer för att någon är obetänksam och slänger en fimp eller tänder något och en gnista far iväg.

Eller vad som händer om det regnar för mycket. Att det blir översvämningar och att gjur och natur får det svårt med för mycket vatten. Det fanns inte i min tankar. Mina tankar var på att det var tråkigt väder att gå ut i. Jag hade tak över huvudet och inga bekymmer i världen mer än att det var tråkigt väder.

Idag så funderar man kring hur det går med skördarna när det inte regnar på länge. Eller hur skördarna lägger sig ner med för mycket regn och blir förstörda. Eller hur de inte hinner torka innan de ska köras in. Jag har blivit gammal helt enkelt. Gammal nog att förstå att allt har konsekvenser. Framför allt från vädret.

Idag har jag massor av saker som behöver vattnas när det är för varmt. Saker som är bra om de lever för insekternas skull. Insekterna är det viktigaste vi har. Utan insekter skulle vi inte ha någon mat. I Japan vet jag att de går och pollinerar för hand, för det finns inga bin. Vi har massor av bin och humlor i vår trädgård. För deras skull och för min så vattnar jag med glädje. Nu med kanna så att vattnet ska räcka till oss alla.

Jag älskar värmen. Jag njuter varje dag som den är. Jag kan inte göra något åt hur vädret är. Jag tycker fortfarande att det är tråkigt när det regnar. Jag vet att det behövs och är glad för regnet, men tycker det är tråkigt. Jag tänker dock på det på ett annat sätt idag. Jag tänker på hur bra det är. Även om jag skulle föredra det som jag tänkte när jag var liten. Regna på natten och var sol och varmt på dagen.

Som tur är kan ingen av oss bestämma över vädret. Men vi kan påverkad et genom hur vi lever. Vattna med kanna, eller ta bilen mindre, eller äta vegetariskt mera. det finns massor av saker som vi kan göra. Styra det kan vi inte, bara påverka det.

Ta hand om dig. Ta hand om vår jord. Vi hörs imorgon,

Publicerat

Värmen slog till

Den ska fortsätta vara hela helgen. Igår hade vi 27 grader. Idag och imorgon ska det bli 32 grader. Värmen har slagit till. Det ska bli åska och regn nästa vecka så midsommar är lika osäkert med regn eller inte regn. Precis som det ska vara. Denna helgen är det extrem värme och jag ska njuta hela helgen.

Idag ska jag hjälpa äldsta sonen. Förra fredagen var jag där och bara var tillsammans en stund. Idag blir det mer praktiskt med att hjälpa till med att skriva. Det skulle vi gjort förra fredagen också men han kände inte för det så då blev det att vi bara hängde. Det var mysigt att bara hänga lite.

Växterna behöver en massa vatten nu när det är så varmt. Jag har slang som jag går med och vattnar. Igår gick jag med kanna och vattnade. Mest för att jag inte vill att vattnet ska ta slut. Det har varit bevattningsförbud i många år nu på sommaren. Därför tänker jag att det är smart att inte vattna mer än nödvändigt. Mina nya träd och annat som planterats får lite extra omtanke. Och jordärtskockorna. De lever än.

När det är så här varmt så är det inte så gott att äta tycker jag. Jag vet inte varför men matlusten avtar. Jag dricker alltid för dåligt med vätska vilket kan bli ett problem när det är så här varmt. Jag måste påminna mig om att jag behöver dricka. Det är svårt när man inte blir törstig. Att inte ha matlust är ingen fara. Men törsten kan vara farligt. Tur att jag har förnuftet kvar.

Igår gjorde maken jättegod middag. Som passade perfekt en sådan varm dag. Hemgjord kebab med yoghurtsås. Gott och svalkande i värmen. Med massor av persilja på också. Det är gott med persilja. Särskilt i värmen. Vet inte varför men gott är det.

Makens egengjorda kebab.

Ta hand om dig vi hörs imorgon.

Publicerat

Nu har jag äntligen börjat

Jag har ju pratat om att jag ska yoga länge. Jag har tänkt att jag ska yoga ännu längre. Jag har skrivit om det innan också. Det började med att jag skulle ut och resa med en vän. Det kan ni läsa om här: https://josefinsdagbok.se/yoga/. Sedan ett år senare så hade fortfarande inget hänt. Det kan ni läsa om här: https://josefinsdagbok.se/yoga-2/.

Jag har alltså länge försökt att komma igång med den där yogan. Nu äntligen har jag kommit igång. Jag gör det på morgonen för att starta kroppen. Det är ett väldigt enkelt pass, än så länge. Jag har planer på att det ska bli mer avancerat. Än så länge lär jag mig och då passar detta bra.

När jag skrev om det första gången så fick jag många tips om vad jag borde prova. Nu är det ett av dessa tipsen som provas. Jag fick också bra tips på vad man kan använda när man yogar istället för att gå att köpa saker. Det känns så bra att vara igång. Det är underbart att jag är igång med att yoga men ännu bättre att jag är igång med att träna kroppen igen. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag tränade.

Nu ska jag se till att det håller i sig. Så jag tar det lugnt och inga monsterpass ännu. Den där resan kanske kan bli av snart. Med min vän. Det första året med pandemin har gått. Det kommer säkert att bli flera. Nu måste vi lära oss att leva i en pandemi helt enkelt. Att då resa på ett säkert sätt får ingå. Vi är inte där än men jag har hoppet uppe. Jag kommer dessutom kunna lite yoga innan resan då. För jag är igång!

Igår höll mina jordärtskockor på att dö för mig. Det är varmt och torrt. Vi har bara haft en liten regnskur på flera veckor. Min skockor är dessutom i hink. Vilket innebär att de behöver mycket vatten. Jag vattnade när solen låg på. Sedan vattnade jag igen på kvällen. De verkar ha överlevt. De ska bli ännu varmare. Tänk på att dricka nu. Mycket vatten och öppna inte dörrar och fönster förrän på kvällen och natten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.