Inlägg

Publicerat

Idag börjar vårbruket

Fast inte om det är sådant väder som det var igår. För då är det för kallt. Igår blåste det och var inget trevligt väder att vara ute i. Solen sken emellanåt men den lurades bara. Det var inte varmt. Fast den tog bort all snö som hade kommit under natten. I skuggan så kunde snön härda ut. Efter en stund i solen försvann den. Inte omgående, det krävdes en stund för solen skulle orka vinna över snön.

Idag hoppas jag på bättre väder. Eller mindre blåst är det jag önskar. Jag kan klä på mig så att jag inte fryser men blåsten tränger sig in överallt. Jag orkar inte det. Mina urinvägar orkar inte det. Väderprognosen säger att idag blir det första vårbruket. Jag har tänkt ut stegen och hur jag ska gå till väga. Jag har inte orkat kolla upp allt så jag ska gå lite på känsla och se om det överlever. Ett steg i taget. Det är bästa vägen. Kanske att jag kommer iväg och skaffar lite penséer och får lite vårfärg i krukorna där det är ljung idag.

Då skulle jag också kunna passa på att kolla med min expert hur jag gör med julrosorna och alliumen och hortensian och… Om vädret tillåter så blir det så. Igår så var det en dag i årsmötes tecken. Jag var med på ett distriktsårsmöte. Efter att varit aktiv, fast ändå inte, så blir det avslappning resten av tiden. Det fick bli lite efterättsfixande för att stilla min godissug. Resultatet blev bra men inte helt lyckat med att stilla godissuget. Det finns fortfarande.

Flan blev det till efterrätt.

Det finns kvar tills idag också. Jag lovade mamma att jag skulle ta med till henne om det blev exceptionellt gott. Men det blev det inte. Eller de var goda men mamma är inte helt förtjust i puddingar. Jag är det. Ganska ensam i familjen om att vara det också. Så det blir ingen till mamma. Jag får göra något som hon uppskattar mer istället. Som mascarponekrämen med lemoncurd. Det är mer hennes stil.

Mamma hade kennel när jag var liten. Hon födde upp Old English Sheepdogs. Dessa valpar sålde hon i många länder. Bland annat till England. När hon var där och lämnade en valp så kom hon hem med roliga saker som inte gick att köpa hemma. Alltid mat. En sak som var enkelt att ta med hem var Jell-O. Det var väldigt kul att göra och berätta om att man hade ätit. Det var dock inte lika roligt att äta. Ingen av oss tyckte det. Ändå var det lika kul när Jell-O kom med hem från en resa. Eller från en som hämtade en valp. Idag finns det att köpa vart som helst så nu slipper vi att äta det. Jag frågade mamma igår om hon kom ihåg det, att inge av oss tyckte om Jell-O. Det gjorde hon inte.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Uppmuntran

Ibland behöver vi bara lite uppmuntran. Min make är duktig på att uppmuntra mig. Även när jag inte vill bli det. Eller när jag är som jobbigast att uppmuntra. Då gör han det. Trots att jag bara ger kalla handen så kommer han och uppmuntrar. Det kan vara med en kram. När allt är så där jobbigt och man orkar ingenting. När allt känns hopplöst och man bara vill sluta att tänka. Då kommer en kram. När man är så lite kramvänliga som bara finns, då kommer han med en kram.

Det är inte lätt att ge någon som inte vill ha en kram en kram. Har du prövat? Och då menar jag inte att man ska göra det om någon inte vill. Jag menar att krama någon som verkligen behöver det men som inte är mottaglig. Att krama någon som inte kramar tillbaka är svårt. Men när det har passerat ett antal sekunder så gör närheten och kramen nytta. Då slappnar mottagaren av och ger kram tillbaka. Eller i alla fall jag gör det som icke mottaglig mottagare. Då är det lätt att kramas, när båda är mottagliga.

Kramar är alltid viktiga. Jag vet inte hur mycket vi kramas varje dag. Men det är mycket och nästan alla dagar så är vi båda mottagliga. Det är ganska sällan som det är så där jobbigt även om det händer och det är då kramen är som viktigast. Jag tror inte att det finns viktigare kramar än just den då allt är omöjligt. Den kramen som gör att allt är möjligt igen. Fast kramen innan man åker och handlar ensam är också viktig. Eller kramen när man kommer hem igen, den är också viktig.

Igår fick jag som vanligt en massa kramar. Förutom kramarna så fick jag annan uppmuntran igår. Igår när det egentligen inte var något stort behov av uppmuntran då kom maken hem med fyra påsar chips till mig. Kanske låter mycket, men dessa chips har jag nu varit utan i flera månader. För att vår butik hade valt att slut med den sorten. För den sorten är det inte så många som köper. Så klart tycker jag om sådant som alla andra inte är lika förtjusta i. Så klart när djävu…s påfund, Tamoxifen, gjort att jag ändrat smak och inte tycker om godis längre.

Jag åt chips innan men inga mängder. Nu tycker jag om chips, eller en sorts chips har det visats sig. För nu när det gått många månader utan ”min” sort så har jag provat alla som finna att prova. Inga är lika bra. Tills igår, när maken kommer hem med uppmuntran. Vår butik har tagit in ”mina” chips igen. Efter att jag har frågat efter det. Det tog två dagar. Jag ringde och frågade snällt. De skulle kolla vad de kunde göra och skulle återkomma.

Maken åkte och handlade på morgonen. För att undvika många människor i butiken. Maken har fått som vana att gå förbi chipshyllan för att se om de finns. Igår fanns de. Han köpte fyra påsar. Vid lunch så återkommer butiken med att idag finns chipsen på hyllan. Hon skrattar hjärtligt när jag berättar att maken hann före med den glada nyheten. Med att köpa fyra påsar.

Bästa chipsen. Crème fraiche och peppar från Gårdschips.

Ibland behöver man uppmuntran även när det inte behövs på riktigt. Den lilla övervåningen som verkligen gör att man känner sig utvald. Då spelar inget annat någon roll. Det är vi tillsammans mot allt om det behövs. Vilket det inte gjorde just igår men jag vet att det är så om det behövs. Jag vet att han ger mig kramen även när jag är omöjlig att ha med att göra.

Ge någon lite uppmuntran idag. Någon som behöver det, eller inte. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Måndag hela året

Allt bara går runt just nu. Ingen förändring alls. Vi vaknar, äter frukost, jobbar, äter lunch, jobbar, äter middag, tittar på tv och går och lägger oss. Sedan börjar det om igen. Som filmen måndag hela veckan. Det spelar ingen roll vad vi gör allt är likadant. Vi får inte träffa någon. Vi får inte prata med folk när vi handlar. Kanske det är det som är från filmen. Vi följer inte restriktionerna och därför börjar det om igen. I filmen så ska han göra rätt och då blir det tisdag när han gör det.

Det märks tydligt att alla har tröttnat. På affären så sitter det nu skyltar om att o du ska prata med någon så gör det utanför, inte inne i butiken. Jag tänker på alla som lever ensamma som aldrig träffar någon. Enda gången är på affären eller fiket. Men nu ska alla också sitta vid eget bord. Du ska helst inte fika eller äta ute, ta med maten hem. Vi är flockdjur och vi börjar att inte orka mer. Vi har haft måndag hela året. Det går liksom bara en viss tid. Hur länge orkar vi? Det muterade viruset från Storbritannien håller på att ta över.

Varför orkar vi inte. För det brukar ju vara samma hela tiden. Vi brukar referera till ett hamsterhjul. En del vill ta sig ur det men fortsätter ändå att bara springa runt runt. Vi går till jobbet och vi kommer hem och sedan börjar det om. Skillnaden är sällskapet. Att vi träffar andra. Att vi tränar i flock eller äter i flock eller gör vad som helst med någon annan. Det är skillnaden.

Kanske därför vissa äldre som alltid varit ensamma inte kunde hålla ut. För enda gången de träffar mänsklig kontakt är på affären. Kanske därför mamma mår så dåligt så fort besöken blir färre. Fast nu är det ofta och ändå så mår hon sämre. Kanske det är för att mamma inte var ensam innan. Men nu är hon det och kan inte heller påverka sin situation. Utan hon måste förlita sig på att någon kommer till henne. Innan var det fart och fläkt kring mamma. Det är det inte nu.

Just nu lider vi alla. Vilket inte gör det bättre. Förhoppningsvis har vi alla lärt oss något av denna erfarenhet. Att vi ska se varandra. För även om allt går runt så behöver vi se varandra. Nu kommer våren. Den kommer alltid. Nu slår knopparna ut. Det gör dem alltid. Det går runt. Vissa saker tycker vi om att det är likadant så vi känner igen vad som händer. Vissa saker hoppas jag att vi nu lär oss att ändra på. Till det bättre så att måndag slutar att komma imorgon igen.

Krokusarna är här, igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Återhämtning och återhämtning

I flera månader har det varit en väldigt hektiskt tid. Min kropp börjar tröttna på mig nu. Fast när det varit som det varit så finns det inte så mycket alternativ. Jag har avsagt mig allt som gått att avsäga sig. Vissa saker går inte att säga nej till. Så även om jag hjälper en ensam människa med att flytta till ett äldreboende så kan jag inte sluta hjälpa min äldsta son. Jag kan inte heller pausa en inplanerad renovering. Eller låta bli att besöka min mamma. Allt annat har blivit nej eller senare på.

Ändå så sitter jag här med munsår. Som maken ryggade tillbaka för igår när han skulle pussa mig. Det blev kindpuss. I tisdags började det att komma. Jag kände det på måndagskvällen, fast ändå inte. Om jag varit mig själv hade jag känt det. På tisdag morgon var det ett faktum. Då förstod jag att jag hade känt det kvällen innan, utan att förstå. När det känns så syns det inte. Det gjorde det på kvällen. Det växte till sig fint under dagen.

Igår var det som värst. Idag har det torkat till och gör inte så ont. Sedan har vi urinvägarna som inte är bra men det jobbigaste nu är nog min psoriasis. Symptomen släpper inte. Jag smörjer och smörjer men det spelar ingen roll. Och det beror på att kroppen är för stressad. Den orkar liksom inte.

Trots att jag nu alltså återhämtar mig hela tiden så hjälper det inte. Om jag gjort något så har jag en dag när jag inte gör någonting. Jag pratar inte ens i telefon. Eller mamma pratar jag med, varje dag oavsett vad jag gör. Igår var det allt jag gjorde. Jag pratade med mamma och vi tillsammans gick en promenad i min trädgård. Luftlöken är på gång. Så glad för det. Ännu gladare för Hortensian som knoppat sig. På den som min expert inte trodde skulle klara sig. Jag köpte en till på hösten som jag bara satte ner i gräsmattan. Den ser inte lika glad ut.

Jag konstaterade att det var mycket på gång och jag behöver rensa bort det gamla där det nya år på gång. Hade jag varit frisk så hade jag kunnat göra det efter mitt och mammas samtal. Men så är det inte. Jag behöver säga nej och återhämta mig. Idag behöver jag också ta det lugnt men mamma ska få ett besök. För hon är inte den mest positiva i hela världen just nu. Hoppas besöket piggar upp lite idag. I värsta fall blir hon glad när vi kommer. I bästa fall så är hon glad även när vi går.

Att ha energi i huvudet och veta att kroppen i klarar av det är tufft. Att behöva säga nej när man egentligen inte vill. Det är jobbigt. Men jag är glad att jag har ett fungerande kök. Jag är glad att jag orkar laga mat. Jag är glad och tacksam för min familj och mina vänner. Även om jag behöver återhämtning så är jag glad. Glad för att jag behöver återhämtning och inte sjukhusvistelse med cancer som ska behandlas. Ett steg i taget.

Vindaloo med ris. Jag är glad för att jag orkar laga mat.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det går runt, runt

Viruset har kommit för att stanna. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att man inte förstår det. Vad är det som gör att man inte orkar hålla ut. Det spelar ingen roll att man är student och under 25 år. Du kan bli sjuk du också. En student säger att det är mycket mindre fester nu än innan pandemin. Fast vad spelar det för roll. Det räcker med en fest så ökar risken för smittspridning.

Vilket nu också har hänt. ett 40-tal smittade i Uppsala efter korridorsfester. Jag skulle gissa på att det är många fler och att detta bara är toppen på isberget. Jag förstår det inte. Jag har en ungdom som bor hemma fortfarande. Han tog student i somras. Han jobbar heltid. Han har kompisar som flyttat och börjat plugga. Han har kompisar som bor kvar och pluggar eller jobbar. Han har inte träffat någon av dessa sedan september. Inte ens utomhus och på säkert avstånd.

Han vill inte. Han tycker att det är oansvarigt. Han har blivit mer noggrann an vad jag och maken är. Vad är skillnaden? Är det vi som föräldrar som gjort det? Fast hans kompisar så är de flesta av samma åsikt. Att de inte ska träffas nu. Det finns ungdomar här också som är oförsiktiga. Som går i grupp och handlar till exempel. De har fester med. Vad är det som gör det? Är det att minstingens jobb hade många sjuka varav en inlagd? Är det anledningen? Är det för att vi har tjatat hål i huvudet på honom?

Vad är det som gör att vissa kan sköta sig och andra inte. Klart att det finns vuxna idi…er också. Som struntar i allt. När det kommer till ungdomar så anser jag att det är vi vuxna som behöver finnas och hjälpa till. Kanske det är det som lett till detta utbrott i Uppsala. Avsaknaden av vuxna. För även om det är färre fester nu så hjälpte ju inte det.

Det går runt och runt. Jag hoppas att det snart kan sluta. På alla plan. Att människor inser att de ska hålla avstånd. Att det kommer vaccin till alla. Jag hoppas att vi kan få ett liv igen, ett som innehåller vänner och umgänge.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Trädgårdstider

Äntligen, idag är första avsnittet av trädgårdstider. Nu kanske jag kan få några tips om min trädgård. Jag har tittat på alla säsonger förra året. Det var kul och jag lärde mig en hel del. Men då var jag i planteringsfasen nu är det vårskötsel på agendan. Kanske att jag är mer mottaglig för det nu. Samt att det kommer bara vara det nu. Programmet är utformat så, att det följer tiden som du ska jobba i trädgården.

Förra året när vi tittade på alla avsnitten så följde vi ju inte vår, sommar och höst. Eller det gjorde vi men det gick runt. Vi kunde titta på flera avsnitt efter varandra. Ibland så hade vi inte koll på när de var i tiden. Det är inte helt lätt att veta när det är högsommar eller början på hösten. Början på våren och slutet på hösten är ju lätta att ha koll på. Även om man bara trycker nytt avsnitt hela tiden.

Idag är alltså första avsnittet. Jag har redan påbörjat min trädgårdssäsong. Jag har kollat in och gjort en överblick. Samt jag har tagit fram sekatören och fixat kärleksörten. Nu är den fin och ansad hos mamma. Jag massakrerade också en av hennes vintergröna gräs. Vi får se om den överlever massakern.

Kärleksörten. Ni får ingen bild på massakern. Den är för blodig.

Jag var alltså hos mamma igår och hade sekatören med mig. Veckan som varit så har allt varit SK.T enligt mamma. Kan inte skriva med större versaler, hade det gått så hade jag gjort det. Så ila har det varit. Igår när jag kom så körde jag henne till dörröppningen. Satte på henne en filt och tog fram sekatören. När jag massakrerade gräset så sa jag att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Det hade hon inte heller tydligen. Det ska bli spännande att se om det överlever.

Efter det så fikade vi under tystnad. Vi pratade nästan inte alls igår. Det var flera timmar med bara tystnad. Efter fikat så frågade jag om vi skulle sätta på TV:n. Vilket jag skulle. Det är konstigt för det är nästan alltid nej på den frågan. Sedan tittade vi på flera avsnitt av NCIS. När reklamen var så tittade hon på mig och log. Sedan var det TV igen, inget prat. Både mamma och jag hade en väldigt mysig eftermiddag, kväll igår. Man får inte underskatta tystnaden heller. Jag hoppas att det inte är lika evinnerligt dåligt idag som förra veckan. Att det kan vara lite från vår tid tillsammans igår som dröjer sig kvar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Har inte blivit klokare

Jag har under helgen försökt att ta reda på hur jag kan lösa det med planteringsbordet. Inte har jag blivit klokare av det. Eller så har jag det men det hjälpte inte. Det finns ett bord som är helt galvaniserat, vilket är bra för att det kan stå ute hela tiden. Det är tillräckligt högt. Eller ja, det är 90 cm högt. Högre går inte att få färdigt. Det tänkte jag gick att lösa med några betongplattor. Tyvärr så är det bara 40 cm djupt. Jag tror att det blir lite för smalt för att kunna jobba på.

Det blir nog till att försöka få ett som är specialbyggt. Så att jag kan göra det extra långt för att kompensera djupet. Vilket jag också fick som tips. Tack för det. Jag har härdade glasskivor som jag skulle kunna använda o det inte vore för att de är 60 cm djupa. De sticker ut lite för mycket. Jag får fortsätta jakten helt enkelt.

Igår var det i övrigt en ganska mycket slappar dag. Att prova läsken gick bra. Alla var drickbara enligt panelen. En var mer för barn än vuxna kanske. En fick väldigt höga betyg av alla. Det var Mandarino som smakar av mandarin och är illgrön i färgen. Färgen tilltalar säkert barn som vill välja den därför. Smaken var väldigt mycket mandarin. Ni får beställa en popbox på pobox.nu helt enkelt och prova.

På kvällen så bestämde maken och jag oss för att göra ett biobesök trots allt. Det blev Häxorna av Roald Dahl. Har du inte sett den så kanske du inte behöver det heller. Den var inte dålig men inte inte så bra som jag trodde. Anne var bra. Det var bra filmat och bra effekter men historien var inte lysande. Jag är glad att sett den. Jag hade sett den oavsett om någon sagt att den inte var värd det. Och jag hade sett den efter att jag vet det jag nu vet. Fördelen är att det blev på bio och mer upplevelse av alla specialeffekter än om det varit hemma på TV:n.

Ensamma i lokalen.

Vi var ensamma på bion. Det kändes lite sorgligt att de visste filmen bara för oss. Men kanske är det bättre att det används även om det är för två. Jag vet inte. Jag hoppas att vaccinet snart har tagits av alla så att vi kan hjälpa till med att fylla våra tomma entreprenörers lokaler. Det är svårt att ha avhämtning på film för bion. Filmmakaren kan ha det men inte bion. Raya släppte Disney+ samtidigt som den visades på bio 5 mars. Det kostar som för två att se den på bio hemma i TV-soffan. En familj på fem väljer säkert hellre det alternativet idag än att boka bio.

Även om det är sorgligt så har vi sett till att våra biobiljetter användes här hemma. Och trots att det var söndag så blev det biopopcorn och annat till filmen. För att stötta lite till. Maken tyckte om det. Mest för att vi hade lokalen för oss själva. Han blev inte störd av någon under filmen. Bara när de stängde dörren vid filmens start. Om det vore så alltid skulle han se på film på bio mera. Jag tror dock inte att biograferna är så intresserade av maken som kund på de premisserna.

Idag blir också en hel del slappartid. Resten av veckan är det inte tid för något annat en allt inbokat, så jag ska passa på idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mat, utan den så dör vi.

Det är inte bara jag som uppskattar vårt nya kök. Även maken uppskattar det. Jag vet jag har sagt allt detta innan. Men igår var det ett steg längre. Maken började titta på lite olika kockar för ett tag sedan. Innan vi började med köket men runt planeringen. Jag vet inte riktigt. Jag kommer inte ihåg exakt. Han tittar på kockar när de lagar mat.

En är en fransman. Maken säger alltid hans namn när han berättar något som han gjort. Namn är inte min paradgren så jag vet inte vem det är. Det jag vet är att han pratar bara franska på alla klipp som maken tittar på. Det spännande med det är att maken inte kan franska. Inte jag heller. Oavsett så tycker maken om hans små filmer när han lagar mat. Tydligen väldigt yvigt och verbalt. Maken ser vad han gör men förstår ingenting av orden som kommer. Som också är många i en rasande fart, ibland högljudda.

En är en cowboy. Maken säger hans namn också men det hjälper inte. Det är som på teflon, det fastnar inte. Om jag inte gör en liten övning i samband med att jag får höra namnet så kommer jag inte ihåg det. Det är inte det viktiga. Han är cowboy och lagar mat utomhus ofta över öppen eld. Vilket maken tycker är spännande. Han har också lite olika tekniker som han använder sig av. Maken berättar allt för mig. Denna kockens språk kan han. Det är engelska. Inte lika snabbt och heller inte så högljutt.

Det är olika saker som gör att maken tycker dessa är roliga att se på. Dessa båda har funnits med oss en tid. Nu har en ny dykt upp. Hans namn kan jag och kommer ihåg, Leif Mannerström. Han gör mat hemma (eventuellt någon annanstans) och äter sedan tillsammans med sin fru. Maken har blivit väldigt intresserad av detta. Mannerström gör mycket bra mat. Både husman och lite andra mer kulinariska. En blandning mellan allt möjligt. Stångkorv är tydligen något vi ska prova på, enligt maken.

Maken har alltid lagat mat. Men oftare för att han är hungrig än för att han vill göra ett långkok av intresse för processen. Jag säger inte att han aldrig haft intresse, det har han. Vi har lagat mat ihop för att vi både har velat ha väldigt god mat och har gillat att vara i köket tillsammans. Men det är inte det vanligaste scenariot. Men det har nu ändrats. Maken vill väldigt gärna vara i köket för att laga mat, med alla finesser som vi nu har.

Även om vi båda säger Godnatt till köket så tycker vi nu båda om att tänka ut roliga saker att göra i vårt fina och väldigt praktiska kök. Igår bestämde vi menyn tillsammans. Minstingen sparade potatisskalen från kroppkakorna i veckan. Vi började med en förrätt av lite god dryck och friterade potatisskal innan vi började med maten. Tillsammans med sköna fåtöljer och gott samtal så var det perfekt.

Har du inte friterat potatisskalen någon gång så gör det. Väldigt gott.

När det var klart så blev det smörrebröd. Smörrebröd som var inspiration från Leif Mannerström. Maken gjorde allt själv på den rätten. Det var friterad torsk med egengjord remouladsås. Kapris och curry i såsen. Samt en med rostbiff och egengjord senapsmajonäs, stekt lök samt riven pepparrot. Mycket gott och vällagat. Fisken var såååå god och perfekt krispig efter dubbelpanering. Tack kära make (Leif) för den middagen!

Friterad torsk med remouladsås.
Smörrebröd med rostbiff och cornichon.

Till efterrätt så blev det jag som bestämde. Det blev friterad banan med vaniljglass. Glassen är ärligt införskaffad i butiken. Jag tänker inte ta åt mig äran för glassen. Glass är gott att göra själv men den är väldigt god från frysdisken med. Bananen däremot vet jag ingen som är god från frysen. Men min friterade banan är väldigt god. Det fick avsluta vår middag. Som intogs framför TV:n tillsammans med en film.

Efterrätt, friterad banan med glass och sirap.

Det var en lyckad middag och en härlig dag igår. Vårt förbundsstyrelsemöte innan gick också väldigt bra. En lyckad dag som helhet alltså. Idag ska jag vara moderator. Jag ska se vad fem junisledare tycker om ett antal olika läsker. UNF har börjat sälja läsk. Det är boxar om sex olika läsker som man kan beställa. Fin hantverksläsk, som kan vara bra dryck vid olika tillfällen då du förväntas att dricka alkohol. Sådan läsk som är kul att dricka och som ger lite mer än bara släcker törsten. Kolla in på popbox.nu om du blir nyfiken på att prova bra läsk. Var gärna med när vi provar läsken också. Det gör vi på Zoom kl 16.15. Kolla in min Facebook så ser du vart.

Ta hand om dig. Och om vi inte ses i eftermiddag så hörs vi imorgon.

Publicerat

Planteringsbord

Jag behöver ett planteringsbord. Förra året så planterade jag i skottkärran. När man är i min längd så är inte det är föredra. Eller om man jämför med att plantera på marken så är skottkärran mycket bättre. Men inte bra. Jag behöver ett planteringsbord. Jag har platsen för det. Jag har förberett underlaget. Men jag har inget bord.

Det börjar bli dags att ordna ett bord. Det är snart vår och jag har inget att plantera på. Nu kommer dilemmat. Jag har ingen ork. Jag hade tänkt att bygga ett som får plats perfekt där jag har förberett. Orken har tagit slut efter den intensiva tiden som har varit. Kommer ta lång tid att återhämta den. Nu är frågan då hur jag gör?

De flesta som finns att köpa på marknaden är för låga. De räcker inte till i höjd för mig. Sedan är de också lite för djupa. Det bästa vore om de var max 50 cm djupa. Platsen det ska vara på är ganska smalt och vi passerar där hela tiden. Jag skulle kunna köpa ett som jag anpassar. Jag skulle kunna be någon göra det åt mig. Jag skulle kunna kolla med plåtnicklas och se om det går att svetsa ett i galvad plåt utan att jag blir ruinerad.

Det finns ett antal alternativ. Jag vet bara inte vilket jag vill göra. För det tar ork att också kolla upp vilket. Jag måste ju kolla in vilken yoga jag ska börja med också. Lite viktigare än bordet anser jag. För det gäller min träning. Jag har fått en del tips på vilken yoga som jag borde testa. Så det är spännande och jag tackar för hjälpen (igen).

Hur skulle ni gjort med bordet? Jag kan ha det väldigt brett, flera meter om det är så. Och hur högt som helst. Det är djupet som är lite tight. Skulle du prioritera att få ett extra brett bord om du inte kan ha det så djupt? Eller spelar det ingen roll? Du som har ett planteringsbord, vad skulle du vilja ändra?

Nu blir det inte mer plantering för dagen. I dag blir det förbundsstyrelsen för Junis hela dagen. Det är kongress i sommar med en pågående pandemi så är det inte helt enkelt att lösa. VI har haft i stort sett alla våra möten digitalt detta året. Det finns en hel del utmaningar med det. För en kongress som är digital, hur går det?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Våren är snart här

Jag har sett att det har börjat växa i trädgården. Kärleksörten har börjat knoppa sig. Det gjorde den helt nere vid roten. Vilket innebär att den gamla ska klippas ner. Det är lätt att förstå. Men jag har ingen aning om hur jag gör med alla andra. Vilket som ska klippas ner och vilket som ska klippas lite. Eller vilka som lämnas helt.

Jag har ingen aning. Mamma hade haft full koll. Förutom med klematis. Klematis har hon inte haft bra fingrar med. De har gett upp på henne. De få gånger hon försökt. Däremot så har hon lyckats med en magnifik magnolia som inte ska kunna överleva i vår växtzon. Nu ska jag försöka få mina till att bli magnifika också. Inte magnolior utan alla växterna jag har.

Mamma hjälper mig massor, men en del specifika saker går inte. Fast varje gång mamma sagt att det kommer gå, så har det gått. Även om hon inte gett mig beskrivning om hur. Bara att det går och det har det gjort. Varje gång. Nu kommer ett helt nytt kapitel. Våren. Jag har inte haft en vår men en massa nya rabatter innan. Jag har bara haft vår med en rabatt. En liten en.

Jag har en, två, tre, fyra, fem nya rabatter. Både helt nedgrävda och halvt nedgrävda och en som inte alls är nedgrävd. Den i badkaret. Den är helt isolerad. Nu är då frågan hur jag ska behandla allt. Björnbär, klipper man den? Kameleontbusken? Hortensia? Alunrot? Kantnepeta? Kaprifol? Japansk sockblomma? Höstanemon? Bollgräset som jag inte kommer ihåg vad det heter. Det som är vintergrönt. Klipper man det? Gräset ska ju klippas. Vippgräset. Det har ju vissnat och är helt gult. Det är lätt att förstå att det ska bort helt.

Jag har en del att ta reda på helt enkelt. Jag måste också ta reda på när? Som nyponrosen hos mamma, den ska klippas som rosor, när det musöron på björken. Allt görs ju i olika stadier. Jag fixar detta. Med mamma som hejar på. Jag fixar detta. Det blir bra. Jag är duktig på växter. Snart är det vår och jag ska ta hand om våra nya rabatter.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.