Inlägg

Publicerat

Musiken

När jag blev sjuk så fanns ingen ork kvar i kroppen. I huvudet fanns all ork kvar. Det var ingen bra kombo. Att inte orka det som jag visste att jag egentligen orkade. Frustrationen var stor.

För att kunna leva så har jag lyssnat mycket på musik. Jag har alltid lyssnat på musik men inte som under dessa två åren. Igår satt vi och pratade om vårt hus och hur mycket vi har gjort med det. Minstingen sa att jag tror aldrig ni kommer flytta härifrån. Trots att det är så stort. Här skulle det kunna bo en stor familj. Nu har vi ju kontor hemma som tar upp plats, men ändå, vi kan bo fler här än vi gör.

Han har så rätt min lilla minsting. Vi kan inte flytta härifrån av många anledningar, en är musiken. När jag lyssnar så har jag gärna högt ljud på. Så högt att det tar upp allt plats i kroppen men framförallt huvudet. Då tar den också upp plats för grannarna. Så högt. När jag fick cancerbeskedet hade jag ingen rädsla. Inga tvivel på att detta löser jag inte. Men när jag började behandling med Tamoxifen (Djävulens påfund), så försvann allt.

Jag kunde (och kan) inte sova. Att börja där så har du ett stort problem. Varje besök hos min läkare började med att vi har tre livsavgörande saker som behöver fungera för att vi ska fungera. Dessa tre är Mat, Sömn och Träning. Jag har tränat regelbundet sedan minstingen kom till världen. Jag har alltid ätit med sunt förnuft. Jag har unnat mig men tänkt på vad jag stoppar i min kropp. Jag har verkligen tagit sömnen på allvar. Jag har varit den tråkiga typen som gått hem från festen för att jag behöver min sömn.

Mitt sömnbehov låg på tio timmar per natt. Då mådde jag som bäst. Jag kan uppenbarligen överleva på mindre. Men jag har svårt att leva. Jag klarade mig på åtta och även mindre någon gång men då behövdes en helg där tio var möjligt. Att gå från det till kanske fyra timmar om jag hade tur. Det var tufft.

Att sedan lägga till att jag inte kunde gå någon meter utan att få svimningsanfall gjorde inte saken bättre. Jag har cyklat mycket som ni kanske förstått nu. Att då behöva sitta bredvid en vägg för att inte ramla av cykeln var tredje minut. Då är det ett problem. Att få kramp i benen lite då och då under dygnet är inte heller något som tillför något positivt. Absolut inte när det kommer på natten när du faktiskt har lyckats att somna. Den känslan!

Jag ändrade smaken. Så mycket av det jag tyckte om innan gillade jag inte längre. Jag åt mat. Viss mat var fortfarande god, men mycket hade ändrat smak. Allt som jag tidigare unnade mig var inget gott längre. Te, godis, sötsaker i allmänhet. Inget var gott.

Nu har jag täckt upp alla områden som enligt min läkare är livsavgörande för att fungera. Mat, sömn och träning. Inget av det var fungerande. Musiken blev räddningen. Att bara få bli uppslukad av musiken. Underbart!

Förra året efter jag slutade med djävulens påfund så kom träningen tillbaka. Jag satte på 2019 mest lyssande låtar på Spotify igår för första gången. Det var 85 procent låtar som jag tränar till. Jag blev så glad. Jag har haft ett fantastiskt förra år med en massa träning. Nu satsar jag på ett likadant 2020.

Publicerat

Nu är det igång

Fönstrena är nu på gång att bytas. Hantverkaren var omtänksam och skickade en fråga igår, söndag, om vi ville skjuta på det eller att vi började nu? Han var lite snuvig. Ingen feber, ingen hosta och inga nysningar. Vi sa att vi kör som ni kan förstå.

Detta ska bytas idag.

Det blir spännande med allt som är runtomkring. Vi har minstingen som pluggar hemifrån. Just idag har han sovmorgon till efter tio. Och att det kommer en hantverkare kl 07.30 som låter en massa är kanske inte det roligaste. Han sa igår att det inte gjorde så mycket. Han är mest glad att hans rum redan är gjort i höstas.

Dagen kommer gå åt till att försöka flytta runt på saker så att de kommer åt där de ska. Maken har också jobb att göra då ett av fönstrena ska bli ett mycket mindre fönster. Det innebär att han ska bygga en yttervägg.

Och det är igång. Där ska det göras en yttervägg.

Emellan allt flyttande ska jag försöka återhämta mig. Tar lite extra tid tror jag för att jag har urinvägsinfektion (igen). Det får bli en senare sak att lösa. Varför det återkommer. Det kanske hänger ihop med att jag tar ut mig. Vem vet? Idag är det fönsterbyte som gäller för hela slanten.

Publicerat

Buskflytt

Minstingen och jag har idag flyttat busken. Nu har vi plats för att göra ett skjul åt vår släpkärra. Nu hoppas vi på att den kommer att överleva. Den har stått i snart 50 år. Och det hade blivit en del skott som gjort den större. Dessa är nu borta.

Vår fina buske innan flytten.

Den ser inte så fin ut denna tiden på året. Men på sommaren är den jättefin.

Vilket slit vi haft. Minstingen var en hjälte och stark som en oxe. Att gräva upp en buske som stått i 50 år är inte enkelt. Vi har grävt och grävt och på rötter efter rötter. Vi har sågat och sågat. Makens bästa verktyg har fått hjälpa oss. Idag tigersågen och slägga och lite annat.

Vi höll på att ge upp. När vi grävt och sågat i några timmar så började vi prata om att kolla om vår duktiga grävare skulle kunna komma med grävmaskinen. För busken var fast. Då kommer maken och säger den släpper snart. Den sitter bara i tre (kanske fyra) rötter. Minstingen och jag bara, eller hur! Det är inte du som gräver så visst det är bara tre rötter som är fast.

Vi lyssande inte på honom och fortsatte att gräva. Och tänkte att vi får gräva samt såga bort en miljard rötter till. Busken var helt fast. Hände ingenting när vi försökte att rubba den. Vi sågar bort typ sex rötter. Sitter fortfarande fast. Då tröttnar sonen och slänger sig över den. Sim sala bim så var den lös. Han hade rätt maken, det var typ 4 fyra rötter och sedan var den frigjord. (Attans, sk.t och hela konkarongen på en gång.)

Ingen buske här längre.

Nu var det grejen med att frakta bort 500 kilos-klumpen till andra sidan av huset. Vi behövde vara tre stycken för det projektet. En pirra, en gammal skärbräda så var den uppe ur hålet. Ett nytt hål grävdes på andra sidan. Trots att det inte fanns någon buske där så fanns desto flera stenar. Det tog oss lite drygt tre timmar att göra hela vårt flytta buske projekt. Minstingen är beredd på träningsvärk imorgon. Han tycker dock det var värt det. Vi är lika nöjda båda två med vår insats.

På andra sidan huset nu.

Nu behöver jag googla lite för att se om den ska klippas nu eller senare. Jag håller tummarna för att den ska överleva hur som helst.

Publicerat

I väntans tider

Det är mycket som det väntas på nu. Det är olika hur vi uppfattar väntan. Att vara gravid och vänta på sitt barn är en härlig och lång väntan. Att vänta på att Covid-19 ska lägga sig är en ansträngande och lååååång väntan. Att vänta på att snön smälter och att det ska bli lite varmare ute är en tråkig och lång väntan.

Allting är relativt. När man pratar med någon som har autism kan det vara svårt att veta skillnaden på orden. Att säga att man HATAR något är inte samma som att säga att man avskyr något. Den skillnaden förstår äldsta sonen. Men han använder gärna hatar. Också gärna med versaler. Det finns alltså inget som är värre än det han hatar. Fast om man pratar om det än stund så avskyr han det egentligen och inte hatar.

Att kunna förstå när det är för starka uttryck som används kan var svårt. Dessutom om man är känslostyrd. Då tar känslorna över och det kan leda till katastrof. Om man är medveten om problematiken kring hur vi använder språket så brukar det ofta lösa sig.

Äldsta sonen och jag har så många gånger sagt samma sak fast med olika ord. Och då ligger det på mig att få till mina ord så de passar hans språkbruk. Det kan ta sin tid men det behöver redas ut. För annars ligger det kvar och tar plats hos sonens energi. För er som är duktiga på multitasking så förstår inte ni problemet. För er som gärna gör en sak i taget. Och om det inte går skriver upp vad som är nästa steg för att kunna gå vidare. Ni förstår att om du har något som du arbetar med i huvudet så blir det svårt att göra något annat.

Självklart jobbar vi också på att vi, jag och äldsta sonen, ska förstå varandras språkbruk. Och ibland så säger han själv, jag tror vi säger samma sak nu fast på olika sätt. Vad tror du mamma?

Att vänta är alltså också olika beroende hur vi är som personer. Att vänta på något kul är alltid lättare för alla. Då är frågan, vad är kul? Och för vem? Vi har alla att jobba på. Om vi alla gjorde EN sak varje dag som inte är för oss själva. (Kanske att bara ge med sig och hålla med personen du pratar med.) Då vore nog världen en lite bättre plats för oss alla.

Publicerat

Lång dag = tuff natt

Tyvärr är det så det funkar. Om jag gör mer än jag egentligen klarar av så blir natten tuff. Svårt att sova. Vaknar på natten och vaknat tidigt. När jag väl sover så drömmer jag väldigt intensivt.

När vi gick och la oss igår så hade det snöat massor. Det var helt vitt ute. När jag vaknade var det fortfarande helt vitt ute. Nu har det dock smält en del. Förhoppningsvis så kommer det att vara tillräckligt bra att kunna gå ut och gräva vid lunch som planerat.

Snart snöfritt.

Vi visste att snön skulle komma. Maken är en väderexpert så detta har han varnat för i en vecka nu. Men minstingen och jag har hoppet uppe om att detta ska vi fixa. Om bara det inte är fruset så löser vi det.

Om det är fruset så får vi hitta på andra saker. Maken kanske låter oss hjälpa honom med att få upp kanten på förrådet. Antingen den i corten eller den i vanlig plåt. Vi får se hur det blir.

Publicerat

Lång dag

Sådana här dagar är svåra att hantera. Det går om jag planerar det och har tid för återhämtning. Min plan är att det ska gå igen utan den återhämtning som behövs idag. Vi får se om jag tar mig dit.

Idag har det varit årsmöte med Junis för Jönköpings distrikt. Jag fick äran att vara mötesordförande. Det är alltid speciellt att kunna se till att få med alla när åldrarna går från barn till vuxen. Men det finns också vuxna som inte alltid förstår vad som sägs. Som idag när förslaget om kontrapropositionsvotering kom upp. Räck upp en hand alla som kan vad det är. Inget fusk, kan du?

Det var ett välordnat möte. Och då ska alla veta att inget är som det planerades från början. Allt har ändrats för att kunna anpassa det till rådande rekommendationer angående Covid-19. Det var också ett antal som inte kunde komma idag då de hade förkylningssymptom. Men det blev av, vilket känns väldigt bra att demokratin kan fortleva även om det görs på ett sätt som vi inte är vana med.

När jag kom hem så var det hjälp till äldsta sonen på schemat. Och efter det kontakt med nästa ideella uppdrag som har styrelsemöte imorgon och ett hotat årsmöte. Efter det blev det äntligen middag.

Minstingen och jag har också hunnit med lite planering av flytten på vår buske. Nu blir det bara slapp och lördagsgodis.

Publicerat

Trädgårdsarbete

I helgen ska vi försöka flytta en buske. Ni som känner mig vet att jag inte har några gröna fingrar. Jag tar död på det mesta. Mest för att jag inte vattnar växterna.

Ute behöver man inte vattna så ofta. Men när du planterar, eller som nu flyttar, så finns det en massa att tänka på. Jag tänker inte så mycket utan gör bara. När vi flyttade hit så fanns det buskar lite här och var. Nu finns bara en kvar. Och nu ska vi se om den också dör.

Den överlevde förra årets klippning. Den stack ut i vägen och skymde sikten för en av grannarna. Det är en av anledningarna till flytten. Den är i vägen. En annan anledning är vårt nya bygge. Vi behöver nu någonstans att göra av vår släpkärra. Och då är det hörnet på trädgården jättebra ställe.

Alla kommer bli nöjda om flytten funkar. Både grannen, vi och busken. Om busken dör så är det mest busken som blir ledsen. Det finns en backup-plan och det är inköp av syrenhortensia. Det är många som har det här i Vetlanda. Så den bör överleva i vår växtzon. Det återstår att se om den överlever mig.

Publicerat

Tuffare och tuffare

Det börjar bli mer och mer klart att det varken blir student eller bal för minstingen. Idag beslutades det att inga allmänna samlingar på fler än 50 personer tillåts.

Jag hoppas att alla tar sitt ansvar och faktiskt förstår att vi behöver pausa en stund för att kunna fortsätta senare. Desto längre detta fortsätter desto svårare blir det att kunna fortsätta senare.

Nu hoppas vi på att vi kan fortsätta senare med att både ha en bal samt en student. För alla ungdomars skull. Jag kommer fortfarande ihåg både min bal och student. Även misstagen jag gjorde. Men allt har format mig till vad jag är idag.

Fast om det inte blir traditionellt firande så kommer det också att forma alla dessa studenter till vad de blir en dag. Oavsett hur det blir så kommer vi att se till att det blir en minnesvärd student för minstingen.

Det som inte förstör oss får oss att växa. Nu växer vi lite till i en allt tuffare miljö.

Publicerat

Klockan ska ändras

Idag har vi påbörjat arbetet med att ändra klockan. På söndag tappar vi en timma. Men det är nästan lika stort problem åt andra hållet. Denna timman är så knasigt att vi håller på och flyttar två gånger om året. Mest för äldsta sonen.

Jag vet att det är i allmänhet svårt för oss och djur att ställa om sig att ändra tiden. Det tar i genomsnitt en vecka för att kroppen ska vänja sig vid att andra tider gäller.

För äldsta sonen tar det lite längre tid. Idag har vi påbörjat processen om att förändringen kommer på söndag. Nu kommer dessa dagarna fram att vara störda för honom. Sedan blir det extra störning på söndag när det verkligen inträffar. Att fungera i ett samhälle där allt ändras när du har svårt med ändringar är inte att föredra.

Jag hoppas att detta är sista året som vi ändrar tiden. EU tog ju ett beslut på att detta skulle bli sista året. Tyvärr sa de att det var upp till varje land sedan om det vill ha sommar- eller normaltid. De insåg problematiken i det och tog tillbaka beslutet. Nu ligger det på remiss och jag antar att alla ska komma överens om vilken tid som ska gälla.

Vilken tid vill du ha, om du får välja? Sommartid eller normaltid? Vilka fördelar ser du med ditt val?

Publicerat

Lång väg kvar

Jag vill så mycket mer än vad jag klarar av just nu. Vi har hittat många lösningar för att underlätta för mig. Maken gör massor för att hjälpa mig. En sak som vi tagit hjälp utifrån är med städhjälp. Det har varit fantastiskt att ha den hjälpen. Men nu har vi inte det mer. Vilket vi tycker är väldigt tråkigt. Vi har varit nöjda och haft samma under en längre tid.

Av olika anledningar så kan inte den senaste längre. Vi har haft ganska många olika. Det har varit sådana som varit mindre bra som vi bytt ut. Sedan har det varit sådana som slutat på firman och då inte haft någon annan att bistå med. Det har varit sådana som blivit sjuka och varit egenföretagare. Vi har haft sådana som sagt att nu har jag gnott och gnott och är du inte nöjd nu så får du hitta någon annan. Vi hittade en firma som var helt ekologisk som vi var nöjda med. Tills vi insåg att de åkte en timma i bil enkel resa för att komma hit. Då avslutade vi det.

Nu ska vi städa själva. Jag kan ärligt säga att det kommer bli tufft. Att städa vårt hus tog tre dagar. Då var vi tre personer som gjorde det. Men det är jag som är orsaken till att det tog så lång tid. Minstingen fick uppdraget att städa sitt rum. Det tog inte tre dagar. Det gjorde han snabbt på sista dagen jag städade.

Att dammsuga är uteslutet än så länge så det gör min fantastiska make. Ändå tar det tre dagar för mig. En dag för varje våningsplan. Jag kan också tillägga att jag är inte särskilt nöjd med resultat på alla plan.

Nu har jag mer saker att jobba på. Och uppförsbackarna är ju dem bästa. Även när den är lång.