Inte bara i huvudet utan även i huset. Maken har fått hjälpa mig att plocka fram en del lådor. Jag har bara inte lyckats packa upp alla än. Och de jag har packat upp har inte allt blivit placerat.
Men så får det vara. Lite stök och kartonger bland det som faktiskt är framme. Jag älskar julen. Jag älskar ljusen, jag älskar pyntet och då får det bli som det blir. Även om alla kartonger kanske inte packas upp.
Nu är jag nog klar med mina luvnissar. Kanske att jag möblerar om lite till men alla är i hyllorna. Nästa år vet jag inte om alla får plats. Det utökas med två varje år och i år är det trångt.
Nu går det långsamt och på envishet. Fast alternativt är inte så kul så jag tar mina pauser, fumlar och tappar lite grejer och så fortsätter jag.
När jag ramlar i trappan så säger han till mig att ta det lugnt. Två gånger på kort tid så har jag gjort det, ramlat i trappan. Första så halkade jag i början och andra i slutet. Båda inkluderade att jag drog i ändan och kanade ner.
Fast som sagt envis är jag även när kroppen är fumlig, så nu är natthimlen uppe hos snögubbarna. Eller hos en del av snögubbarna. För de jag fått upp är från Goebel, jag har minst lika många till som är olika märken. De ska också upp, bara inte än och inte tillsammans med Goebel. Lite bilder på hur det är nu.
Natt och stjärnor på himlen hos gubbarna.Bakom denna är det snöstorm och vitt bakom gubbarna.
Min kära bror lät meddela att pyntet plockas fram till 1:a advent. Om jag skulle väntat till då skulle mitt pynt inte vara framme innan julen är över. Jag vill njuta av mitt julpynt.
Mina snögubbar brukar komma fram mycket tidigare med det var lite för varmt för att snön skulle kännas rätt. Jag började i förra veckan med snögubbarna. Det börjar närma sig klart men inte riktigt. Jag behöver sätta ”snö” runt hyllans kanter och en gardin att dölja tavlan. Bakgrunden är minst lika viktig som landskapen.
Work in progress
Förra året plockade jag bort tavlan och hade vit bakgrund. Fast nu tänker jag en blå gardin med glitter på som blir som en mörk natthimmel. Då tror jag snögubbarna syns mer.
Maken har hjälpt mig att få dit en gardinstång så nu är det bara att införskaffa gardin som behövs. Snön tar lite längre tid att lösa. Det ska viras runt snötyg runt så det tar nog lite tid. Ett steg i taget. Till nästa vecka tänker jag att det ska vara helt klart. Nästa får bli nötknäppare eller julgran.
Igår kom mina syskon och svägerska på besök över natten. Jag är glad att vi har så bra kontakt och trivs med varandra. Vi kan både skratta och gråta tillsammans.
Det sista kanske är viktigare att man kan än att skratta. Det är lätt att säga att allt är bra men svårare att säga det som inte är så bra. Vi är trygga med varandra och kan säga åt bägge håll. Därför vet alla också att en av gästerna inte är min största favorit. Alla är dock välkomna hit och jag försöker vara en god värdinna för ALLA.
Att då den som inte är den största favoriten kommer och är nära går an, men när hon börjar prutta precis vid mig är inte kul. Hon har inga roliga pruttar heller. Gasmask hjälper inte ens.
Hon verkar dock tycka om mig och ligger gärna precis nedanför min fåtölj. En gång med rumpan vänd mot maken så han fick en liten dos av härligheten och en gång mot syster yster. Jag fick största dosen åt vilket håll rumpan än var.
Närmre går inte. Jag har vikt upp benen i fåtöljen.
Oavsett pruttar eller ej, hon är välkommen tillbaka. Mina syskon med familjer är alltid välkomna. På blixtvisiter som långkörare. Jag kommer dock alltid uppskatta syskon med respektive mycket mer framför fyrbenta familjemedlemmar.
Tänk om allt bara vore bra. Tänk om inga krig fanns. Tänk om alla bara kunde förstå varandra. Sedan jag inte kunnat sova så bra upplever jag att andra inte förstår mig så bra. Kanske det beror på att mina hjärna är mos? Eller så är det bara jag?
Just nu känns det som att ingenting spelar så stor roll vad jag säger eller tycker. Tänk om det faktiskt gjort någon skillnad när jag säger sluta kriga! Men som det mesta andra så gör det ingen skillnad.
Kommer du ihåg min skadade kompis? Han som blev halshuggen och dog. Fast han gjorde ju inte det, dog alltså. Han blev bara rejält skadad. För hans doktor har använt sina magiska händer och fått honom tillbaka i livet.
Tack snälla Chris för att du fick tillbaka honom till livet. Han kommer att flytta ut på altanen till våren. Inte nog med att du varit en doktor du har även varit en fantastisk konstnär åt mig. Du är så duktig i ditt skapande och dessa hyacinter är så fina. Tack snälla! De kommer att hängas upp efter julens allt pynt har försvunnit.
Stort tack för din röst eller röster om du röstat flera gånger. Jag är glad för att jag blivit anmäld till tävlingen. Jag en stor julälskare, det var verkligen bästa tävlingen för mig.
117 röster blev det totalt. Jag hade säkerligen kunnat få många fler om jag hjälpt till att sprida det och röstat själv. Jag är så tacksam för varje röst. Tack!
Igår blev det mer juligt här hemma och veckan ska fortsätta med att få fram lite mer varje dag.
Detta är inte första gången som blåljuspersonal blir hindrad på en olycksplats för att människor vill se vad som hänt eller då ännu värre filma för att kunna sprida det till andra. Jag får ont i magen och det är för mycket att ta in för att kunna förstå. Det går inte.
På nyårsafton så kom jag och sonen till en olycksplats där flertalet bilar åkte förbi utan att göra något. Det är också illa men de stannade inte och filmade. Ska man vara glad för det lilla? Tack och lov så kom fler som hjälpte till. Både gående och en körande. Vi hjälptes åt att ringa 112 samt ta om hand om de som varit med i olyckan.
Hur kan man stå i vägen för blåljus? Hur kan man inte hjälpa till? Jag kan inte, det går inte ta in.