Äldsta sonen har ett antal diagnoser utöver sin autism. Bland annat ADD – Attention Deficit Disorder. Det största problemet med den diagnosen för sonen är att han tappar fokus. Han märker av det själv. Framförallt om det är något som inte intresserar honom, då zoomar han ut. Som han uttrycker det själv.
När han började övningsköra och vi skaffade lämplighetsintyg så var han tvungen att lämna in ett läkarintyg på att han var lämplig som förare. Detta har han behövt göra varje år för att förnya sitt lämp och nu körkort.
Senaste gången vi var hos läkaren så ställde han frågan varför måste han ha detta intyg? Han berättade att han inte behöver ta sin medicin (ADD:n) för att köra bil. Läkaren svarade att Transportstyrelsen vill antagligen ha läkarintyg ändå. Eftersom han också är autistisk. Sonen blev nöjd över svaret. Transportstyrelsen trodde inte att han var en knarkare utan de vill helt enkelt ha koll på att han är lämplig förare.
Idag hände det som vi aldrig hade kunnat förutse. Ett brev från Transportstyrelsen med beslut om att han i fortsättningen INTE behöver skicka in fler intyg. Ibland är det konstiga sammanträffanden. Sonen frågar om varför och är nöjd med svaret. Någon månad senare kommer det ett beslut som ingen efterfrågat. Inte heller i läkarintyget står något annat mot vad det stått i alla de andra åren.
Fast här är vi glada för ett positivt besked som ingen visste skulle komma. Sonen är numera lika tilltrodd i trafiken som alla andra förare.