Igår åkte jag tåg. Maken var lika nervös som vanligt. Det hade ju dessutom lagt sig lite snö på marken så han trodde inte det skulle bli någon resa för mig. Men det blev det. Och jag kom fram, bara inte i tid. Vilket inte är så ovanligt.
Det ovanliga denna gången var varför jag var sen. Det blev drygt tjugo minuter, så inte hela världen. Jag hade tydligen också tur, för vi borde blivit helt strandande. Allt enligt lokföraren som berättade om vad som hände.
Först fick vi bara informationen att vi körde långsamt på grund av tekniskt fel och att vi skulle göra en triangelvändning. Alltså in på ett håll nerifrån och ut på det andra hållet snett uppåt. Det skulle ta tio minuter för att vända tåget så vi kunde fortsätta med det andra loket. Som då inte hade tekniskt fel.
In, stanna, två lokförare springer genom tåget, köra ut. Det tog inte så lång tid men vi behövde ju också åka lite med vändningen vilket till slut då blev dessa dryga tjugo minuter. Som enligt SJ AB inte räknas som försening, men det är en helt annan sak.
Det tekniska felet var att tutan inte fungerade. Det var en ny variant som jag aldrig råkat ut för innan. Tydligen så är det en stor trafikfara att åka i över 200 km/h och inte kunna tuta. Om vi inte fått felet där vi fick det så hade vi inte fått fortsätta åka alls. Vilket då var min tur, att vi fortsatte åka.
Det var en älg bredvid spåret som de skulle tuta på och det gick inte. Detta var efter Norrköping. Vi hade tydligen inte så mycket mer val än att fortsätta köra långsamt fram tills där vi kunde vända. Hade det hänt innan så hade vi fått stanna i Norrköping och byta tåg eller något annat. Nu blev det en vändning och vi hade fungerande tuta och vi kunde köra fullt blås igen.
Ja, ibland ska man ha tur. Kanske det är så att jag alltid ska vara glad när jag kommer fram. Kanske särskilt när det är fyra timmars försening. För alternativet är inte kul, att inte komma fram alls. Det gjorde jag igår och jag hade en jättemysig eftermiddag/kväll med min bror och svägerska. Samt några ungdomar, till och med någon mer än jag tänkt. Supermysigt, massor av god mat och en ljuvlig päronkaka som stod i ugnen när jag kom. Vad gör tjugo minuter då?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.