Jag vet inte. Det är hela tiden. Jag vet inte. Jag vet inte vad som händer. Jag vet inte hur jag ska tänka. Jag vet inte hur jag ska kunna sova. Jag vet inte…
Det kommer ändra sig. Sorgen kommer att klinga av. Saknaden kommer nog aldrig göra det, men sorgen kommer det. Jag tänker mycket. Jag tänker på det som varit bra men även det som inte var bra. Jag tänker för mycket. Då är det skönt att ha något att göra. Något som sysselsätter tankarna. Jag har massor att göra hela tiden. Det är inget problem för mig att ha något att sysselsätta mig med.
Problemet är vilan. Att jag behöver få vila. Nu är det svårt att vila utan att sova. För jag tänker hela tiden. Även om jag tänker på bra saker så får jag inte vila. Om man sover i genomsnitt fyra timmar (som varit mindre under de senaste månaderna) så måste man vila. Jag behöver vila på dagen och natten. Att vara vaken och vila ger inte samma effekt som att sova och vila.
Igår laddade jag ner en massa olika spel. Jag har inte spelat på flera år. För att inte varva upp hjärnan med skärmtid i onödan. Men nu tänkte jag att jag kan ha den för att sluta tänka. Jag får se om teori fungerar. Kanske att jag också blir så trött av det att jag kan stänga av hjärnan. Idag ska det städas. Jag behöver ordna inför årsmötet i äldsta sonens bostadsrättsföreningen. Som är den 7 och 8 maj. Mammas begravning är den 7 maj.
Idag får vi se hur det blir med vilan. Det kommer att spelas och vi får se om det hjälper. Våran kåpa blev fin hur som helst.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon