Tårarna räckte hela dagen

Det var en jobbig dag igår. Samtidigt som jag är så glad för all kärlek som kom. Både via fysiska möten men också via telefon, minnesgåvor, blommor och alla som var med digitalt på mammas begravning. Mammas omsorg för alla andra blev tydlig igår. Omsorgen hon visat för andra kom tillbaka igår. Det var ett fint Hej då (för nu) till mamma.

Det var många ämnen som vi hann gå igenom igår. Mina barn har inte upplevt jättemånga begravningar men lite för många för sin ålder. Alla deras mor- och farföräldrar har nu gått vidare. Det blir lite fler tankar när det väl har hänt och man ska uppleva det. I bilen på vägen hem så frågade äldsta sonen om han hade uppfattat sin mormor rätt.

Om det stämde att hon var konservativ men också radikal. Två saker som kanske inte borde gå ihop men som gjorde det väldigt mycket med mamma. Vi bestämde med en gång att något med Frank Sinatra skulle spelas igår. Min syster förslog My Way och den är helt rätt. Så den valde vi. Den beskriver precis hur mamma levde och får också med det radikala tillsammans med det konservativa.

Mamma var mycket för traditioner. Men mamma skulle aldrig klanka på någon annan om det inte blev precis som det skulle. Mamma är den som skulle säga, nu är det som det är och nu gör vi så här. Traditionen är viktigt men inte på bekostnad av att någon ska fara illa. Mamma var mycket för familjen. Mamma vårdade sin pappa hans sista år i livet efter en stroke. Hon fick mycket tid tillsammans med sin pappa och det var viktigt för mamma. Samtidigt så hade hon gått sina egna väg tidigare i livet. Som kanske morfar inte var helt nöjd med hennes val. Men mamma gick ändå.

Hon flyttade från byn och jobbade. Det var en väg som inte var förväntad att mamma skulle gå. Men hon gick ändå. Hon var både konservativ och radikal samtidigt. Svårt att kunna förklara men så var det. Äldsta sonen är av samma skrot och korn. Vilket han har full insikt om och var nog också lite nöjd att han har det från mormor.

Mamma gick sin egna väg och uppmuntrade alltid oss att göra detsamma. Även i lägen när hon själv hade önskat något annat. Allra helst hade mamma velat att vi bott nära. Att vi hade kunnat träffas på ett annat sätt. Samtidigt som hade stor stolthet i att vi gått vår egna väg och gjort det vi har trott på.

Jag fick fina ord sagda till mig på begravningen om vad jag gör. Och jag blev påmind om hur mycket mamma tyckte det var bra också. Det jag gör. Att jag tänker på barn som far illa och att jag försöker göra något åt det. Mamma var stolt över alla sina barn och sina barnbarn. Mamma hade fin kontakt med oss alla. Hennes andetag lever nu vidare i oss och vi får fortsätta göra henne stolt. Både barn och barnbarn.

Vi syskon åt mat tillsammans innan vi skingrades. Vi hann att gnabbas på precis det där sättet som mamma älskade. När mamma bara satt tyst vid bordet och log medan vi höll på och pikade hej vilt. Igår gjorde vi precis allt det där och mamma var med oss. Vi åt självklart ostkaka, precis som mamma hade haft det. Ostkaka äter man vid högtider även denna gång.

Självklart tog vi lite bilder. Blanda annat på mig och mina syskon. (Ja mamma, vi pikade henne för att hon står på tår.) En sådan sak som mamma gärna ville att vi gjorde. Fotades tillsammans. Ja, inte hon då. Utan vi barn. Men hon ville inte gärna vara med på bild. Det är något hon har fått stå ut med alla gånger jag hälsat på. Att hon och jag tog selfie tillsammans. Denna gången blev det ingen selfie men likväl bild på mig och syskonen.

Mammas begravning var väldigt fin. Vi gjorde inte allt rätt men det blev som det skulle. Mammas sambo var ute i skogen och plockade granris från granar som mamma planterat för många år sedan. Det tillsammans med mossa från byn och hennes älskade orkidéer och rosor så var hennes kista som gjord för henne. Mossan blev ett hjärta. För ett stort hjärta hade min mamma. Ett hjärta som rymde alla som ville.

Tack till er alla som på något sätt var med. Tack till alla minnesgåvor. Det var många oväntade minnen som vi kommer bära med oss för allt ni gjorde för oss igår. Tack till alla era tankar för oss igår. Tack för all er omtanke. Idag skiner solen. Det är mamma som visar oss att vi har en ljus framtid att vänta och hon kommer att vara med, bara lite på avstånd.

Ta hand om dig. Du är viktig. Vi hörs imorgon.