Några dagar har jag haft mycket vila. Vila som innebär att jag ska vara still och försöka stänga av hjärnan. Att titta på film är ett bra sätt att vila på. Ibland somnar jag, vilket är den största bonusen. För att somna behöver jag se en film jag sett innan. Annars kan jag inte somna. Om jag inte vet vad som ska hända så somnar jag inte. Hjärna har fullt påslag och jag blir inte trött. Inte så mycket vila heller.
Jag väljer därför filmer som jag har sett innan. Gärna lättsamma filmer. Eller nej, det kan vara vad som helst om jag bara sett den innan och vet vad som händer så vilar hjärnan. Det blir inga oväntade saker som måste bearbetas. Det kan vara en mycket dålig film och jag måste ändå hänga med för att se slutet. Igår valde jag en film som jag sett mängder av gånger. Den är en av mina favoriter.
Den heter The Blind Side. Den är en sann historia som gör den så mycket bättre. Igår somnade jag inte. Jag skulle aldrig kunna somna hur många gånger jag än sett den. Däremot så storgrät jag genom halva filmen. Den är en film som måste ses. Att Sandra Bullock har huvudrollen gör den perfekt. Alla filmer jag sett hon gjort har alltid varit bra skådespel. Hon har inte blivit en skådis som bara gör en sort genre. Hon bidrar till hur bra den är och då att den är sann.
Att vila kan också vara att få storgråta. Det kan vara renande att få gråta. Om du behöver gråta men inte har något att gråta för så ska du se The Blind Side. Om du inte vill gråta så du inte se den. Idag blir det arbete och vila. Men det som inte blir, är en film som jag storgråter till.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.