Det är väl så man säger? Tiden går fort när man gör någonting skulle jag vilja påstå. När man bara väntar på något då går tiden väldigt långsamt. Som att vänta på tomten, det är en jobbig väntan. Idag firar jag och maken bröllopsdag. Kristallbröllop. Jag skulle vilja påstå att tiden går fort när man har roligt, passar väldigt bra idag.
Maken och jag har varit gifta i femton år. Det är dessutom hans födelsedag. Eftersom vi båda har varit gifta innan så valde vi att förlova oss på min födelsedag och gifta oss på hans. Dagen idag är bådas dag men mest hans. För utan honom så skulle vi inte finnas. på femton år så har vi hunnit med väldigt mycket. Både roliga och mindre roliga saker. Allt har vi gjort tillsammans.
Det mesta icke-roliga har varit sådant som vi fått kämpa med tillsammans. Som när vi hamnade i en finanskris och vi inte hade några pengar. Vi löste det tillsammans. Eller som när jag fick bröstcancer, vi kämpade tillsammans. Precis som med allt roligt vi har gjort tillsammans. Alla resor, renoverat hus, ett arbete, allt tillsammans.
Vi har bråkat, även om det inte är ofta, så har det hänt. Vi säger ofta till varandra att det är när jag inte vill ha en kram som jag behöver den mest. När det då väl kommer till den stunden när vi behöver det mest, ja, då kan vi inte neka kramen. Och allt blir väl igen. Om jag ska vara ärlig så är det oftast jag som tjurar och tycker att jag har rätt. Men mamma varnade maken. Bland de första gångerna de sågs så sa mamma: nu har du fått något att bita i. Fast det är jag som bits mest. Maken kramas mest, även när jag inte vill.
Som tur är så händer det inte så ofta. Den mesta av tiden så är vi väldigt överens och kärleksfulla. Ett tydligt exempel på det är när jag skojade om vad mamma sagt om maken: Att så snygg är han inte. Minstingen trodde det var nyligen mormor sagt det. Men det var för över femton år sedan innan vi var gifta. Vi håller på likadant idag som för femton år sedan, jag sa hur snygg han var hela tiden, och gör än. Vi ställer upp för varandra och vi ser till att ta hand om varandra. Maken lyckas lite bättre än mig.
Det är tur att jag alltid är lite bättre på presenterna än maken. Han är fantastisk men han behöver exakta önskelistor på vad jag skulle vilja ha. Så jag får idag en Nittsjö Luvnisse i bröllopsdagspresent. En som jag själv har införskaffat så att jag verkligen får en jag vill ha. Maken däremot har inte en aning om vad han får. Han får både bröllopsdagspresent och födelsedagspresent. Jag hoppas han tycker om båda. Imorgon får ni veta vad. Han har inte fått dem än. Han vet inte ens om att han ska få några alls. Grattis på kristalldagen till oss och Grattis maken till ytterligare ett år.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.