Ibland är det inte som mycket som behövs. Det lilla är ibland det stora. Maken har varit med mig på uppdrag i helgen. Inte bara sällskapet har varit uppskattat utan även all hjälp. Som att han körde mig hela vägen hem igår när vi var klara. Då hade jag haft en härlig dag tillsammans med en massa junisar. Som avslutades med bowling. Jag tänker inte avslöja hur det gick för mig, men kul hade vi som bowlade. Även dem som inte vann.
Skjutsen hem var en stor grej som jag fick hjälp med. När vi sedan var hemma så fick jag middagen serverad. Jag fick erbjudande om både godis och annat men tackade nej. Det var skönt att bara få vila lite efter en hektiskt dag. Kul, men hektiskt. När vi var innanför dörren så stannade jag och gav min man en lång puss. Med ett tack för att han följde med mig. Han skrattade lite och tackade tillbaka att han fick följa med. Han har ju också varit på äventyr.
Jag vet att min man uppskattar att få vara på äventyr. Jag kan ändå inte låta bli att tacka honom för att han följer med. För till slut så tar man det för givet och det är inte längre så kul att följa med på äventyr. Till slut är det inte så kul att följa med mig alls. Vi behöver visa uppskattning för och till varandra. Ibland är det en puss innanför dörren. Med ett litet skratt som svar.
Mitt uppdrag under helgen var lika kul för mig som för dem jag besökte. (Eller jag hoppas att de var lika glada som mig.) Ändå så fick jag en bukett med blommor som tack för att jag kom. Tulpaner. En liten gest som gav stor uppskattning för omtanken. Det jag gjorde var att jag kom och hade kul. Inget annat och jag fick blommor för det. Jag blev mycket glad för det tacket.
När jag kom hem så fick blommorna pryda bordet i mammas vas. Det är första gången den används hos mig. Så blommorna blev än mer uppskattade av mig. Det lilla är ibland det stora. Det lilla gör ibland väldigt stor skillnad. Ibland utan att du kommer få reda på det. Fortsätt visa din uppskattning, särskilt i det lilla.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.