Utegångsförbud

Nu har Österrike infört utegångsförbud dygnet runt. Vart ska detta sluta? Jag är tacksam att vi kan gå ut. Jag är mindre tacksam för att människor inte respekterar restriktionerna. Jag är tacksam att vi fortfarande kan röra oss i trädgården. Även om det är mindre tid i trädgården nu. I sommar har det varit mycket tid där. Kanske därför isoleringskilona börjar kännas nu. För jag rör mig mindre, eller på annat sätt.

Jag är tacksam att jag fortfarande kan åka till mamma. Jag hoppas verkligen att det kommer att få fortsätta. Men ju färre besök desto bättre. Det är inte roligt just nu men vi får hålla i tillsammans. Svårt när mamma inte riktigt kommer ihåg att det är en pågående pandemi.

Tänk om vi skulle få utegångsförbud? Det är ju inte omöjligt att det leder till det. Andra länder har det. Ganska många och nu då ett land med dygnet runt. Det måste vara förödande för de boende i dessa länder. Att aldrig få gå ut. Så mycket konsekvenser det blir. Jag kan inte ens föreställa mig den psykiska ohälsan. Sedan alla ekonomiska aspekter på det. Utegångsförbud, DYGNET RUNT.

Jag hoppas att vi alla kan ta oss i kragen nu. Se till att handla lokalt. Beställ via telefon, online och hämta i dörren. Jag såg att det var en butik som uppmanade sina kunder att kolla onlinebutiken och sedan ringa in vad de ville ha. Och komma och hämta vid dörren. De stora kedjorna fungerar ju så att onlinebutiken är en egen. Det gynnar alltså inte den lokala butiken att beställa online och sedan hämta i butik. Men ring in det du vill ha så plockar butiken ihop det du vill. Dressman vet jag har en variant på ersättning för online till butikerna. Butiken får en del av intäkterna om du beställer och hämtar i butik.

Vi behöver alla hjälpas åt nu. Vi har inga av våra gamla rutiner kvar längre. Golvläggaren skulle komma hit och mäta för att kunna beställa matta. Han ringde hit. Bad om bilder och att vi mätta upp det. För att slippa träffa människor. Det kanske kommer att bli felmätt. Men det är bättre att vi gjorde det via instruktioner än att det slutar med utegångsförbud.

Jag hoppas att vi alla kan förstå allvaret nu. Jag hoppas att vi alla ser till att hjälpas åt med att hålla i och hålla ut. Se dem som är ensamma. Om du inte kan uppmärksamma det nu så hoppas jag att du kommer ihåg det sedan när du kan.

Ta hand om dig. Ta en promenad i skogen. Njut av att du får gå utanför dörren. Vi hörs imorgon.