Jag har en kund som vid varje leverans de två senaste åren har frågat mig de om jag har sminkat mig? Jag har svarat nej, om inte alla, nästan alla gånger på den frågan. Då kommer motfrågan: Varför inte då?
Ja, varför inte då? Vad är det som gör att vi sminkar oss? Är det för att göra oss fina för andra eller för oss själva? Inget illa om min kund. Hon undrar bara. Hon är alltid själv sminkad och skulle aldrig någonsin kunna tänka sig att vara utan smink. Inte hemma ensam eller utanför hemmet. Hon har alltid smink. Det är helt okej med mig.
Frågan är vem vi sminkar oss för? Jag har aldrig sminkat mig speciellt mycket. Sedan började jag med att sälja hudvård och makeup. Då började jag använda mer och mer makeup. I början sminkade jag mig mycket för att prova. Det är svårt att sälja något när man inte vet hur det fungerar. Men jag har alltid sålt mest hudvård. Om du tar hand om din hud så behöver du inte så mycket smink.
Efter en tid så hade jag provat det som behövde provas och hittat det jag tyckte om och fortsatte med det. De senaste två åren har det inte funnits ork till att sminka sig. Jag har inte alltid haft ork till att tvätta ansiktet heller. Men det märks. Som om man låter bli att borsta tänderna. Ansiktet har alltså prioriterats i att tvättas mot att sminkas. Bara av orkes skäl.
Igår sminkade jag mig lite grann. Lite rouge, lite fransar och lite ögonbryn. Inget på läpparna. Sedan bjöd maken på middag ute. Vem sminkade jag mig för? Vi gick ut och åt för första gången på jag vet inte när. Sminkade jag mig för alla andras skull eller för min egen? Jag satte på en fin blus och höll på att gå med sneakers till det. Men hejdade mig och satte på mig ett par finare skor.
Jag skulle vilja påstå att allt gjorde jag för min skull. För att jag mår bra av att få piffa till mig lite. Problemet är att jag har antagligen fel. Antagligen så mår jag bra av att piffa mig och få göra mig fin för att andra ser mig. Även om jag skulle vara hemma och vara piffad så kan någon komma och ringa på dörren. Vilket gör att jag mår bra med att vara i ordning för oförutsedda saker kan hända utan att jag bryr mig om mitt utseende.
För det är andra som gör att vi bryr oss om oss själva. Det är för att vi bryr oss om oss själva som vi bryr oss om andra. Lite hönan och ägget, vad kom först? Mest är det nog för att andra bryr sig. Vi har vuxit upp med att människor påverkar oss på olika sätt. Mamma påverkade mig till att sträcka på mig. Men andra negativa saker som kunde komma från andra räcker med en gång så sitter det för resten av livet. Uppsträckningen krävdes många tillsägelser. Giraffen satt kvar men inte resten av livet. Inte flaggstången heller.
Saker påverkar oss till att vi vill se fina ut. Vi vill inte att någon ska ge en kommentar om vårt utseende om det är negativt. Jag skulle inte gå till en kund i trasig mjukisbyxor för att leverera produkter. Jag kan åka osminkad med rent ansikte men inte smutsiga och trasiga kläder. Jag kan åka och handla smutsig om det är i mina trädgårdskläder. Då vet alla varför jag är smutsig. Så svaret är att vi gör det för andra. Frågan är vad vi är bekväma med att andra ser oss i?
Mitt svar är varje gång till min kund: För att jag är fin med smink och jag är fin utan smink. Hon har svårt att förstå det så nästa gång vi ses igen kommer jag antagligen få frågan ännu en gång. Det viktiga är att jag är nöjd med mig själv och jag tycker att jag är fin som jag är. Även i smutsiga trädgårdskläder.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.