Jag kan inte påstå att jag byter gardiner ofta. Men om jag skulle göra det vet jag inte om maken skulle märka det alls. Han har sett när jag plockat ner gardinerna för att tvätta dem. De få gånger jag har bytt så har jag ofta rådfrågat honom om vi ska byta, som då har gjort att han vetat att de ska bytas. Då har han naturligtvis noterat bytet.
Häromdagen så tog jag en våra fåtöljer och körde till äldsta sonen. Nu börjar köket närma sig ett slut och innan hade han en av våra fåtöljer hos sig. Den har stått här för att ge utrymme till honom under renoveringen. Nu fick han en annan. Den är mindre och grön. Det är mest storleken som gör att jag körde dit den. Han har inte så stort, då passar en mindre fåtölj.
Maken hjälpte mig att bära ut den gröna fåtöljen hemifrån och bära in den hos äldsta sonen. Han märkte alltså att fåtöljen försvann. Det blev ett stort hål där den stått. För den användes i vårt vardagsrum. Maken var inte helt nöjd med att den försvann men han fick ju tillbaka vår andra gamla, så ett + ett = ett i detta fallet. Maken la också till att det finns andra fåtöljer att köpa.
Det som är lite kul i denna berättelsen är att maken har inte sett att jag tagit fåtöljen som stod inställd i hans kontor och ställt den på platsen där den gröna stod tidigare. Han brukar kommentera när han sett någon ändring. Även små ändringar. Som sagt ibland så får jag påpeka att jag gjort något och han ser det. Men att ställa en stor fåtölj i vardagsrummet ser jag inte som en så liten ändring. Snarare en ganska stor sådan.
Stolen är röd och en helt annat form än den gröna som saknas och han har inte sett det. Till hans försvar så brukar han inte sitta i den sakande fåtöljen. Men ändå. Nu vet han att det står en fåtölj på platsen. För han läser bloggen. Får se vad han ger för kommentar senare idag.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.