Maken är varmblodig. Han är alltid varm, enligt mig. Jag är alltid kall, enligt mig. Eftersom jag är så kall så har jag ett väldigt varmt täcke. Jag älskar mitt täcke. Maken är en stor anledning till att jag skaffat det där täcket. För att han ska slippa att värma mig varje kväll. På det så har jag en elektriskt bäddmadrass, som maken gett mig. Allt för att jag ska få värme utan att bilda iskristaller på maken.
Makens täcke går inte ens kalla täcke. Det är ett silkestäcke som leder bort värme och kyler min varmblodiga make. Han har andra täcken, som passar mer till vintern. Min underbara make vill inte ha sitt vintertäcke. Som också är som en disktrasa. Det går knappt kalla det täcke ännu mindre vintertäcke. Men för maken är det vintertäcke, som han alltså inte vill ha.
Egentligen borde jag inte skriva detta, för han läser ju allt. Mangeln är tillförd till hans kvällslista. Så när jag skriver detta nu så kanske det kommer förstöra allt. Det får jag snart reda på. För grejen är att maken nu kommer och söker lite värme. Hos mig. Han kommer alltså på natten och kryper nära. Han som alltid har försökt att dra sig lite åt sidan utan att störa mig, för att komma ifrån värmen. Han kommer alltså nu och vill dela täcke.
Jag klagar inte! Jag älskar att han ligger nära. Jag snuffsar honom i nacken eller på halsen hela tiden. Det är nog ett större problem för honom än värmen. Jag hoppas att han håller i sitt dåliga sommartäcke och kommer och lånar av mitt. Han vill bara ha litegrann av täcket. Vilket jag är tacksam för. Jag har maken nära och mycket täcke. Kan inte bli bättre. Får se hur länge det nu håller i sig. Vem vet, han kanske hämtar vintertäcket nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.