Igår fixade jag med det som skulle fixas för att kunna fortsätta min administrativa tjänst. Ja, det och. lite snöskottning. Här det fullt med snö igen och det kan ta lite tid när man har mycket som ska skottas. Maken hjälpte till med skottningen. Som alltid är han min största supporter.
Jag mår inte så bra för tillfället. Det är stress . Det är sömnbrist. Det är saker man vill men inte kan. Det är många saker som gör att jag inte mår så bra. Jag har också ont i mitt bröst. Det är fysiskt ont. Jag har haft ont sedan jag opererades för snart femton månader sedan. Dock så har det onda ökat sedan jag gjorde mammografin i december. Allt detta är en anledning till att maken har extra omtanke om mig.
Maken hade ju en idé som skulle kunna hjälpa till lite med mitt mående och vår ekonomi. Den som jag nu har organiserat på mitt kontor, administrationstjänsten. Den bestämde vi också att vi skulle inviga med en semla. Fettisdagen till ära. Nu hoppas jag det var ett firande istället för att vi ska sörja.
När jag är hemma och arbetade så var maken och handlade. Då ringer maken och frågar om jag vill ha semla med vanilj till fikat? Mitt reptilsnabba svar: Jag har aldrig ätit med vanilj. Jag har aldrig frågat efter vanilj. Jag vill inte ha en semla med vanilj. Nej, men man vet aldrig med frun är svaret.
Han brukar säga att jag är som en öppen bok. Allt står fritt för vem som helst att läsa. Enda problemet är att det står skrivet på ett språk som ingen förstår i en väldigt tjock bok. Man vet aldrig vilket kapitel som är uppslaget eller vad som kommer på nästa sida. Efter 19 år tillsammans så tänker jag att han borde kunna läsa i boken att det är med mandelmassa som gäller i semlan?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.