Månad: mars 2021

Jag vann ett presentkort när jag inte ens visste att jag tävlade. Det berättade jag om tidigare i veckan. Det kan du läsa här om du missat det, josefinsdagbok.se/jag-vann. Det var dessutom på 300 kr. Jag trodde det var 200 kr. Favoritbutiken i stan säljer inte bara blommor, de säljer även inredning och lite annat. Bland annat lampor. Så min semla som favorit blev helt plötsligt en lampa.

Eller det kom med två lampor hem och en hel del blommor. Blommorna har ni redan sett. Jord också så klart. Eftersom jag inte har någon varmkompost. Jag skriver jag för jag tror att det endast skulle bli jag som tog hand om den. Fast jag borde ändå skriv vi. För vi har inte någon varmkompost. Det kom ett kök emellan, kan man säga. Det kommer bli skönt att kunna göra sin egen jord. Att inte behöva åka och köpa den och frakta hem. Eller för den delen frakta bort avfallet. Bara positivt.

Åter till lamporna. Eller lampan, för det är bara en som kommit upp. Växtkraft har haft ute inlägg om olika lampor till försäljning på deras Facebook-sida. Jag har inte varit så aktiv på Facebook under en tid. Jag har prioriterat annat. Jag börjar hitta tillbaka, lite grann. Får se hur länge det varar. När man ser favoritbutiken i stan ha ute lampor så kan man inte låta bli. Ganska många dessutom. Jag låter bli impulsen massor av gånger.

Men så kommer det upp en bild på en taklampa som är exakt likadan som min golvlampa. Golvlampan som jag är mycket glad i. Den har varit med mig på mitt kontor och nu är den med i mitt vardagsrum. Både så att jag kan läsa men också för att lysa upp mig på mina digitala möten. Jag var ju tvungen att köpa den taklampan. Utan att veta vart jag ville ha den så klart. Även om inte presentkortet räckte till allt jag köpte så räckte det till en del. Bommorna kanske dör men lampan finns kvar. En semla blev en lampa.

Frågan är nu om den kommer få vara kvar som tavelbelysning? Jag skulle vilja det men har inte riktigt bestämt mig. Jag har ju dessutom en till. den skulle också kunna vara en vägglampa. Sänglampor kanske? Den får sitta i taket så länge. Den är inte uppsatt bra heller. Men det gör jag inte åt förrän jag är helt säker. Just nu går den inte helt upp emot taket. Så lampkoppen täcker takkopplingen. Det duger så långe. Jag gissar att du inte såg det förrän jag skrev det.

Vad tycker du? Gör den sig som tavelbelysning? Eller borde den vara en vägglampa?

Idag blir det ännu en dag i återhämtningens tecken. Idag hoppas jag att mamma får komma hem. De trodde det igår, jag håller tummarna att inget har förändrats. Ta tillvara på tiden du har. Om du säger ja till något betyder det automatiskt att du säger nej till annat. Du kan inte göra två saker samtidigt. Använd din tid väl. Se till att planera det du vill göra och glöm inte bort dig själv på vägen. Om du inte finns så har du ingen tid kvar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det en händelserik dag. Först så ska jag berätta att läget är stabilt med mamma, även om det inte är bra. Hon har lunginflammation som kanske beror på en blodförgiftning. Eventuellt urinvägsinfektion och hjärtsvikt på det. Hon ska vara kvar över helgen och sedan får vi se hur läget är då. Ni får gärna be för henne. Känns konstigt att inte ha pratat med mamma igår. Idag får jag försöka att se om hon kan lyssna lite i alla fall.

Det var mamma. Nu till mig. Vi åkte till stora staden för att träffa läkaren och göra mammografin. Det var mammografi först och sedan bröstmottagningen. Kl 13.00 var första tiden. Det tar en en timma att åka dit så det blev utelunch igår. Vilket alltid glädjer maken. Särskilt nu när det är så sällan. Vi insåg ganska fort att det inte var tal om att äta på köpcentrumet. Det var massor av bilar och människor. Det blev en drive thru istället. Också gott.

Det går bra att äta i bilen. Det enda som är lite tråkigt är att de inte använder svensk Eldost istället för Halloumi. Lika god men inte fraktad så långt. Halloumi får endast göras på Cypern. Om den tillverkas i Sverige måste den alltså heta något annat. Eldost är en variant som Sveriges gårdsmejerister använder. Grillost är en annan benämning som inte är skyddat som namn utan vem som helst kan använda. God ost är det oavsett namn. Jag hade föredragit om Max hamburgerrestauranger hade valt att ha en ost som är transporterad kortare.

Sedan var det dags för mammografin. Det är alltid mycket bilar vid sjukhuset. Vi hittade en på baksidan. Innan var det nästan alltid ledigt på baksidan. Men för något år sedan gjorde de om vid huvudentrén så folk behövde hitta andra platser. Nu är det många som även hittar till baksidan. Som dessutom är lite lättare att gå in och ut till. Vad skulle ni säga om ni möts av denna lappen?

Jag loggade ju så klart in på 1177 för att se om jag hade en ny tid. Jag kan säga att där fanns ingen tid alls. Inte ens den för igår. Jag bröt ihop och allt på en gång. Gick till bröstmottagningen som tyckte det lät konstigt och ringde bort. Tror ni jag hade tid. Jo, men visst hade jag det. Det vara bara att komma tillbaka och registrera mig så fick jag komma in. Då kommer denna bilden upp.

Alltså på riktigt. Den vill starta om, nu, men en gång. Så igen leta reda på någon så jag kunde anmäla mig. Maken får inte vara med som anhörig så han får vänta utanför. Moralsikt stöd hade varit behövligt. Efter många om och men så blev screeningen gjord. Nu ska jag vänta och se vad svaret säger. Det kan ta upp till en månad så jag ska inte oroa mig under tiden. En och en halvtimma senare var det dags för läkarbesöket.

Det gick bra. Hon var lite sen. Dit in fick maken följa med. Kändes bra efter psykbrytet tidigare. Hon lugnade mig och sa att allt kändes bra när hon gjorde undersökningen. Att det gör ont och bränner kan ha med operationen att göra. Även om det gått ett år. Det kan också vara psykologiskt för att tiden var bokad och kroppen har ett minne. Det kan alltså vara minnet av operationen som gör ont. Hur som helst jag är frisk än så länge.

Minstingen gjorde middagen. Eftersom det var våffeldagen så åt vi våfflor till middag. Först en våffla med crème fraiche, stenbitsrom och rödlök. Följande med en räkröra. Bägge mycket goda. Man kan ju inte äta våfflor utan att äta en hederlig våffla så det blev det så klart.

Mycket gott alltihopa. Ingen bild på den gamla hederliga. Jag äter alltid med smör och socker. Minstingen tog glass och sylt. Maken tog en till med hälften/hälften röra/stenbitsrom.

Idag ska jag hjälpa äldsta sonen med hans rollspel. Mycket spännande berättelse. Vi får se om jag kommer lära mig något nytt engelskt ord idag. Eller lära och lära, jag lär glömma bort det innan jag lämnat honom för kvällen. Maken ska städa. Fredag är lika med städdag hos oss. Nu har det blivit ett antal fredag som jag inte är hemma. Undrar om det är en undermedveten slump. Igår föreslog jag att vi skulle städa på lördag. Eller att jag städade vissa delar på lördag och han på fredag. Men inget av alternativen tyckte han om. Så han städar allt idag.

Vad ska du göra för kul?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det undrar jag, vad gör vi för varandra? Finns vi där när vi behövs? I mars är det internationella kvinnodagen. Vad gör vi för att finnas för varandra? Ställer en kvinna alltid upp för en annan kvinna? Jag skulle inte tro det. Finns vi, kvinnor, för varandra en dag om året? Jag skulle inte tro det.

Anledningen till min tankeverksamhet är Gift vid första ögonkastet. Det går på SVT just nu. Jag har inte sett det som nu skriv om men jag har läst det som skrivs. Jag har låtit det gro lite och jag fortfarande inte förstå vad det är som sker.

Det har tydligen varit midsommarfirande. Det är flera par som har gift sig första gången de sågs. Sedan följer man dessa par för att se om det håller eller inte. Ett experiment helt enkelt som görs av människor. Vad jag förstår så är det ungefär 30 procent som faktiskt håller ihop efter tid. Inte helt illa om man ser på hur det går för oss övriga i förhållanden utan att få hjälp med ihopmatchning.

På midsommar så skulle paren träffa sina kompisar tillsammans och fira. Det är ett av paren som har varit väldigt samspelta under programmet. Jag gissar att detta är fjärde programmet. Men nu då på midsommar så spårar det ur. Killens kompis sätter på en låt som någon Björn Rosenström har gjort. Jag är för gammal för honom tydligen, så har ingen aningen om hans musik. Det har tjejen. Det är förnedrande mot kvinnor och i en låt så sjunger han om hur de ska våldtas.

Hon blir upprörd och killen förstår ingenting. Så långt vet vi. Nästa avsnitt får vi kanske reda på hur det går. Nu till varför jag är fundersam. Till den här artikel om de upprörda känslorna från festen så finns det mängder av kommentarer. Mängder flera hundra, jag kommer inte ihåg. Det jag kommer ihåg är hur många kvinnor det är som utrycker hur dum hon var. Alltså tjejen som sa ifrån. Att hon tyckte musiken var olämplig och kvinnoförnedrande.

De tyckte hon var dum för de var ju minsann kvinnor och lyssnade på Björn. För han var ju så bra. Och om de som kvinnor kunde lyssna så borde hon ju förstå att det inte är något problem. Då undrar jag vad som hände? Vad spelar det för roll om du är kvinna och lyssnar på kvinnoförnedring, är det mer tillåtet då? Är det okej om du är kvinna och våldtar en annan kvinna? Blir det okej då? Eller är det okej om du är mörkhyad och är rasist? Är tillåtet att behandla någon nedsättande för att man är av samma kön, etnicitet eller religion? Eller något annat, är det okej?

Hur kan någon utrycka sig så? Att det var väl inget. Eftersom jag tycker det är okej så måste du också tycka det. Det förstår inte jag. Det har nu gått några dagar och jag har vridit på det i olika aspekter men det hjälper inte. Jag förstår inte. Hur kan så många kvinnor uttrycka sin avsky mot någon som de aldrig träffat för att de gillar en musik som är sexistisk?

Det spelar ingen roll hur många dagar vi har. Den 19 november eller 8 mars, det spelar ingen roll. Vi måste stötta varandra varje dag. Vi måste finnas för varandra i alla lägen. Oavsett dag. Jag hoppas det går bra för Sofia och Anton. Jag hoppas att de reder ut sitt bråk. Jag hoppas att mänskligheten vinner över oss alla.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

För en månad sedan var det en tävling om vår bästa semla. Den gick ut på att man skulle skicka in vilken semla man tyckte var godast och vilket kondis som gjorde den. Vi har några konditorier här vilket gjorde tävlingen lite mer spännande. Jag vinner nästan aldrig något. Vilket mest beror på att jag nästan aldrig är med i tävlingar. Denna tyckte jag var rolig och skicka in min bästa semla. Jag vann.

Tävlingen gick ju ut på att utlysa en vinnande semla och ett konditori som gör den. Då kan jag tycka det är roligt. För det handlar inte om mig. Denna gången var jag inte medveten om att de skulle ha priser bland de som skickade in bidrag. Det var en vän till mig på Facebook som gjorde mig uppmärksam på att jag vunnit. Ett presentkort på vår handel här i stan. En jättebra present som gynnar hembutikerna.

Klart att det är kul att vinna. Men jag är ändå mest glad för att det var rätt semla som vann. Alla semlorna är goda i stan. Det var säkert jämnt mellan e olika valen. Och det konditoriet som jag då röstade på vann, som resulterade i att jag vann. Jag är tacksam och glad. Fast tydligen inte tillräckligt tacksam.

Jag har inte hämtat ut priset ännu. Det har gått en månad nu. Jag har glömt det och sedan kan jag skylla på Covid också. Jag vill inte vara på ställen i onödan. Jag är inte ute på stan och promenerar som man var innan. Utan nu gör jag min ärenden och sedan hem. De flesta butiker jag handlar i så ringer jag eller onlinehandlar och sedan hämtar jag utanför butiken. Därför har jag glömt bort att jag behöver åka till ett ställe till. Idag är dagen då jag ska lösa det.

När jag hämtar produkter och levererar till kunder. Idag är dagen då jag ska komma ihåg att hämta min vinst. Det fina med min vinst är att den har gett mig glädje flera gånger. När jag röstade och höll tummarna. När jag oväntat fick besked att jag vunnit själv. När jag kommit ihåg att jag inte hämtat vinsten. Nu när jag ska hämta vinsten. Sedan kommer det bli när jag använder vinsten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.