Idag ska jag åka på mitt läkarbesök. För att se att jag är frisk. Mina symptom har inte avtagit men idag ska jag testa mig. Får kanske inte svar idag men får hur som helst prata med läkaren. Det blir bra. Jag är så tacksam för att jag bor i Sverige.
Igår var jag hos mamma. Jag lagade lite kläder åt henne. Vi hade bestämt det. Jag skulle komma vid lunch så att hon fick ligga och vila på maten medan jag sydde. Så blev det också. Men igår så sov hon i en och halvtimma efter lunchen. Det brukar hon inte göra. Sedan var det fika och änne mer var fel. Hon hade svårt att andas. Hon kunde inte dricka eller äta. Det slutade med en sådan här.
Mamma fick åka ambulans och jag fick åka bil. Jag hann fram först eftersom jag inte skulle lasta in en bår. Det jag lastade in var en symaskin. Lite lättare än att spänna fast en bår med en människa på. Jag fick vara med för att mamma inte kunde prata. Mindre än vanligt, inte ens svar med ja och nej. Jag blev ombedd att följa med av den anledningen. Och det gjorde jag gärna.
Jag hade inte skrivit detta inlägget om det inte vore för allt som hände. Och jag menar inte med mamma. Mamma har lunginflammation samt eventuellt en urinvägsinfektion. Hon hade hög feber när hon kom in men när jag åkte ett antal timmar senare så var febern borta. Mamma är stabil och kvar för observation tills hon är utan intravenös antibiotika. Nu kan vi lämna mamma och övergå till alla idioter som finns. Och anledningen till inlägget.
Hur kan det finna vuxna människor som super sig fulla när det pågår en pandemi? Hur finns det människor som utsätter sig för risker när det pågår en pandemi? Att vara sjuk är ingen rättighet när man orsakar den själv. Eller? På akuten så behövde mamma hjälp av fem personer. Det avtog till att bli en eller ingen. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla mig ur vägen. Jag sa att jag var tacksam för deras arbete och jag hoppades att folk skötte sig så deras jobb blev lättare.
Alla vände på huvudet med uppgivna blickar. Alltså den synen. Uppgivenheten i hur människor beter sig. Jag fick flera dåliga exempel på vad man inte förväntas göra i en pågående pandemi. Att orka härda ut. Och då dessutom i skyddsutrustning som inte hjälper arbetet praktiskt. Den hjälper för skydd men inte roligt att behöva ha den på sig när man arbetar, helt klart.
Mamma ansågs som smittad när hon kom in. För hon hade symptom på Covid. Ingen som kom in på mammas rum fick gå ut därifrån med förkläde på sig. Allt skulle bytas innan de fick gå in i nästa rum. Att också hinna tänka på alla momenten i ett akut läge. Jag är imponerad och tacksam för att jag bor i Sverige. Alla får hjälp. Även om jag är arg på idioterna så är det deras rättighet att få hjälp.
Om vi inte hade isolerat oss, hur hade blivit då? Då har ju ändå hälften av Sverige (känns det som) börjat strunta i restriktionerna. Men andra halva isolerar sig. Om alla hade struntat i allt, hur hade det då varit på våra sjukhus? Många hävdar att detta inte är så farligt. Att det inte är någon överdödlighet. Det kanske stämmer, men hur hade det varit om vi inte haft restriktionerna? Hur hade dödligheten sett ut då?
Även om du kanske inte dör så tror jag inte du är så intresserad av att ha diarré i ett års tid. Det är en risk. Du kan jobba och leva ditt liv men med risk att du bajsar på dig lite då och då. En annan blev av med smak och lukt. Han har fortfarande inte fått tillbaka lukten. Det har också snart gått ett år. Det är en risk. Så även om du inte dör så kan du få en massa biverkningar. Allt detta har vårdpersonalen blivit extra utsatt för. De som vårdat alla sjuka har så klart också blivit sjuka. De dog inte men lever med biverkningarna.
Jag hoppas att fler tänker sig för. Det kommer en påsk snart. Norge har visar gott föredöme som förbjuder all utskänkning under påsken. För alkoholen bidrar bara negativt till detta. Du har högre risk för att bli sjuk av viruset. Det finns det forskning på. Men något som ingen behöver läsa i en rapport är att vettet försvinner när man dricker alkohol. Och vettet behövs för att inte hamna på akuten.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.