Månad: maj 2021

Den första av många utan mamma. Jag har inte alltid besökt mamma på morsdag. Men jag har alltid ringt henne om jag inte besökt henne. De senaste åren har jag alltid besökt just på morsdag. Förra året fick hon en orkidé av oss barn. En rosa orkidé. En av hennes favoritblommor. Hon föredrog vit men förra året blev det rosa eller en aning åt lila. Den var så mycket finare än de som var vita.

Förra året fick hon den. Sedan har den blommat hela tiden. Det har inte gått en dag utan att den haft minst en blomstängel. Mamma gick bort den 18 april. Då följde den sista blomman med mamma. Idag har jag kvar den utan blommor på. Jag har förhoppning om att den ska blomma igen. Vi får se om den tycker om mig lika mycket som mamma.

Morsdagsblomman fick följa mamma med in i döden. Idag är det morsdag. Ingen blomma till mamma men kanske att det kommer nya blommor till nästa år på hennes egna blomma. Andetagen lever vidare. Grattis på morsdag!

Ta hand om dig. Särskilt mycket din mamma just idag. Vi hörs imorgon.

Mamma var alltid den som kunde stötta mig. Om det var någon som kunde backa upp mig så var det mamma. Hon har alltid sedan jag varit liten uppmanat till att lyssna på mig själv och strunta i andra. Att lita på att jag vet själv vad som är bäst. Jag har aldrig ljugit för min mamma. Även om det varit jobbigt att berätta. Någon gång så kan jag ha låtit bli att berätta men mamma har alltid vetat. Hon har väntat ut mig tills jag berättat. Hon har då, oavsett vad, alltid stöttat mig. Hon har hjälpt mig att göra rätt sak.

Även när jag varit vuxen så har jag gått till mamma och berättat. Inte så mycket att jag har behövt stödet att våga utan att jag vet att mamma vet. Att mamma är med och jag fortfarande gör rätt. Som när jag sa upp mig på NBV. När jag skrev hur man avgör saker i helgen så började jag tänka på den händelsen. Detta inlägget menar jag https://josefinsdagbok.se/hur-man-avgor/. Nu ska jag berätta vad som hände när jag sa upp mig.

Jag har varit nykter många år. Det är eget beslut av solidaritet för de som har det tufft. IOGT-NTO är de som stod bakom verksamheten som fick mig till det beslutet. TIll slut fick jag frågan om medlemskap och jag sa ja. Efter det började jag engagera mig i alkoholfrågan. Orimligheten i att så många människor far illa av alkoholen och dess baksidor ville jag göra något åt. Där kom jag i kontakt med NBV. Studieförbundet som är i nykterhetsrörelsen. Folkbildning är inte samma som att driva påverkansarbete.

Men mina barn var i den åldern att de ville klara sig själva. Jag hade ett jobb men när flera hade sagt till mig att jag borde söka tjänsten som fanns på NBV så gjorde jag det till slut. När jag kände att det kunde bidra med något bra för min familj, för samhället OCH för mig. Jag sökte och fick jobbet. Det fungerade bra att ha två jobb och samtidigt vara aktiv i IOGT-NTO. Mina barn såg mindre av mig efter att sett mig väldigt mycket. De fick stå på egna ben och vi hade mer kvalitetstid än kvantitet.

Nu har det gått ett antal år. Jag har gjort saker inom IOGT-NTO som gjort att min namn nu fanns i kretsar för att kunna bli en person som kunde vara med i förbundsstyrelsen för IOGT-NTO. Det är en stor sak. Eftersom IOGT-NTO är medlemmar i NBV så frågade jag min chef om det skulle kunna vara ett problem om jag satt i förbundsstyrelsen för IOGT-NTO samtidigt som jag jobbade på ett lokalkontor för NBV. Jag tyckte själv att det inte borde vara ett problem.

Chefen kollade med chefen över hela NBV och kom tillbaka med att det är inget som vi rekommenderar men vi kan inte hindra det. Jag svarade då att jag kommer tacka ja till nomineringen och kandidera. Jag sa också att om det skulle vara att jag behöver välja så väljer jag IOGT-NTO. Allt var frid och fröjd. Trodde jag.

Förbundsrektorn, chefen nationellt, får reda på att jag ska kandidera. Han ser till att jag plockas bort från valberedningens förslag. Jag vet inte det än. Jag kandiderar utan att vara valberedningens förslag. Vilket för mig var självklart då jag tackat ja från början. Det är inte valberedningen som bestämmer vem som sitter i en styrelse. Det gör kongressen och medlemmarna. Nu börjar det hända saker.

På kongressen, som pågår nästan en vecka, så går förbundsrektorn runt och försöker övertala medlemmar att de ska ta bort min nominering. De som förslagit mig från början. När de sa nej så försökte han påverka hur folk skulle rösta. Jag är på plats som ombud. Så klart får jag reda på vad som pågår. Nu får jag också reda på att jag varit med på valberedningens förslag från början men att han såg till att jag inte fick vara med på grund av att jag var anställd på NBV.

Om valberedningen då bara pratat med mig så hade inget problem funnits. För jag hade valt IOGT-NTO. Jag hade avslutat min tjänst för att kunna kandidera. Nu avslutade jag min tjänst i samma ögonblick som jag fick reda på att förbundsrektorn för NBV hade varit med och påverkat valberedningen. Han har varit inne som en diktator och styrt demokratin. Innan jag visste om jag blev en del av IOGT-NTO:s förbundsstyrelse eller inte så sa jag upp mig.

Jag blev heller inte vald. Jag var två röster ifrån att komma med. Jag fick antagligen fler röster på grund av att han gjorde som han gjorde. Men jag kom inte med. Det ögonblicket när jag sa upp mig fanns ingen tvekan. Jag hade inte kunnat arbete för en organisation som drivs av en person som gör en sak men säger en annan. Värdegrunden som han pratade om stod han inte för.

Han kom efter valet och frågade mig hur det gått. Jag frågade om han undrade över NBV eftersom det är det enda han har att göra med så har jag sagt upp mig. Han tappade sig lite och frågade varför. Mitt svar kom snabbt och självklart: För att jag kan inte ha en skitstövel som dig till chef. För att jag har inget förtroende till en man som ljuger och manipulerar. Sedan följde ett samtal på 40 minuter under pågående fest med tusen personer, där han talade om för mig att jag hade fel och han hade rätt. Att han hade rätt i att göra som han hade gjort.

Jag var väldigt arg. Men väldigt stolt. Stolt över att jag står för mina principer. Stolt över att jag inte backar när det blir jobbigt. Stolt över att jag står upp för mig själv. Allt detta kommer från mamma. Mamma har lärt mig att alltid vara rak i ryggen och stå upp för mig själv men också andra.

Jag gjorde klart för honom att det var sista gången jag pratade med honom. Vilket det också varit. Vi har varit i samma sammanhang efter det och jag har aldrig sagt ett ord till honom. Han är inte värd min energi. Jag kan också vara långsint. Det är inte från mamma. Det har jag helt av mig själv. Jag vet att man ska förlåta. Jag kommer inte göra det. Inte denna gången. Men jag startar heller inget krig på grund av det som hänt. Jag bara låter det vara. Jag lämnade situationen och på det sättet kan världen vara fri från bråk från mitt håll.

Även om att det bästa är att man är vänner så kan man inte vara vän med alla. Denna historien är längre än så här. Den har förvecklingar som är värre än det här. Det som varit är att jag har tänkt på hur mycket min mamma har gjort för mig. Utan mamma hade jag inte tagit det beslutet som jag gjorde. Jag hade säkert oroat mig för både det ena och det andra. Det fanns ingen annan väg än den jag tog och det är mamma som gett mig styrkan att våga när det väl gäller.

Det är jag tacksam för. Jag är tacksam för att jag sagt det till mamma, att det är hennes förtjänst att jag är jag. Jag är tacksam för att jag alltid berättat för mamma om allt som hänt i livet. Nu får jag fortsätta berätta i mina tankar. För mamma är med mig oavsett. Sekunden tog slut men andetagen lever vidare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att prata om vädret är det bästa vi har att prata om. I alla fall om man vill vara neutral. Om vädret kan alla prata utan att det kan bli något problem. För ingen kan bestämma över vädret. Vi förändrar vädret genom vårt klimatavtryck men vi kan inte påverka det. Du kan titta på vädret och se att det ska ösa ner regn. Sedan blir det ganska fint när dagen väl kommer. Eller precis tvärtom. Sol är utlovat men regnet öser ner.

Man kan titta i väder appen och få veta att det ska regna men när du tittar ut så är vädret ganska bra. Vädret är därför det perfekta samtalsämnet. Om du inte vill fördjupa dig i långa invecklade berättelser. Då pratar man bara vädret. Sedan är det också många som är intresserade av vädret. Alltså om det skiljer sig mycket mot där du befinner dig. Har du regn men inte jag. Eller liknande. Ofta vill vi ju vara extrema. Om någon sagt att det är rekord i hög temperatur där de bor så vill vi gärna ha lite högre. Eller lägre på vintern. Lite mer regn eller snö. Alltid lite mer.

Vädret är så tacksamt att prata om. För vi påverkas alla av vädret. Både bra och dåligt. Maken tycker allt är lit elättare i livet om det är sol ute. Det behöver inte vara varmt, bara ljust. Jag uppskattar om det är ruggigt ute. Filt och tända ljus blir tillåtet då. Jag tycker om alla vår årstider i Sverige. Vi har vår, vinter, sommar och höst. Det är få förunnat med årstiderna.

När våren kommer så har vi det ombytliga vädret att prata om. Hur det kunde hagla på förmiddagen men sol på kvällen. När sommaren kommer så är det för varmt eller kallt. Det är aldrig bra enligt många. Hösten är allt ruggigt och man vill bara kura in sig. Sedan kommer vintern med kyla och snö. Eller blask och tö. Vi har fyra härlig årstider som ger oss något att prata om. Och att njuta av.

Vädret kan vi alltså alltid lita på. VI kan lita på att det är ombytligt och vi har något att prata om. Alltid. Ännu mer nu då klimatet blir varmare och varmare. Zombiebränderna är en sådan sak som kan uppstå då. Eller det blir fler och fler. En zombiebrand är en brand som man tror att man släckt men som lever. Den fortsätter att brinna under jord. Den över lever vintern och hur kallt som helst. Den är så varm att den överlever kylan under marken och blommar upp igen då värmen kommer.

Vädret. Ja idag ska det regna. Det ska regna massor. Det skulle det i förgår också. Alltså regna idag. Igår så var det nästan inget regn kvar på prognosen. Idag visar den fullt utslag igen. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att ställas inför förändringar kan vara jobbigt. Det kan vara onödigt och nödvändigt. Även om det är nödvändigt så kan det vara jobbigt. Är det lättare om det är onödigt? Jag vet inte. Jag vet inte heller alltid hur man gör när det väl är en förändring på gång. Det kan vara stora saker men också små som påverkar oss.

Maken och jag har nytt kök. De har blivit maken som är där mer än mig. Jag trodde det var jag som skulle vara mest i köket och framför allt uppskatta det mer. SÅ blev det inte. Det är maken som härbärgerar köket mest. Även om jag är där med. Han gör mycket spännande mat nu för tiden. Det senaste är att han gör sina kryddblandningar själv. Grillkrydda bland annat gör han. VI har pepparkvarn och saltkvarn för det behövs när man lagar mat. Jag har inte hittat bra kvarnar så därför har jag inte haft behov av det. Hoppas vi nu har hittat bra.

Köket är en jättestor förändring. Vi har varit väldigt överens på vägen. Vi har bland annat en liten frys i köket och en stor box i källaren. Jag är den som mest har organiserat grejerna i köket. Maken byggde mer än mig. Jag har ställt många frågor om vad han tycker och vice versa. Utom vad gäller frysen. Jag tyckte att det var självklart med att ha frysen indelad i olika sektioner. Som fisk för sig och kött för sig. Då frysen inte är så stor så var tanken att vi har det som används ofta i köket och resten i boxen. Den sista delen är vi väldigt överens om.

Det är det andra som är en förändring som antagligen aldrig kommer att ske. Eftersom maken är mer i frysen än mig så var det ett tag mellan mina gånger i frysen. När jag tog blåbär i frysen häromdagen så hittade jag inte riktigt. Jag frågade då maken om vi har ett system i frysen? Maken svarar att jag har inte sagt något om något system. Men det var ju inte frågan. Frågan var om vi hade något system? Jag hade ett. (Ett som han inte hade sett.) Svaret alltså att VI inte hade ett system. För makens system är att finns det plats så hamnar det där.

Nu har VI ett system. Och det är makens. Om det finns plats så får det ligga där. Annars får det vara någon annanstans. Den förändringen kommer vara lite svår för mig som vill att allt ska ha en egen plats. Jag som har indelat i byrålådorna för strumpor och bh:ar och allt annat. Inget kan flyttas eller blandas. Särskilda fack för allt. Men om det inte är jag som är den som är i frysen mest borde ju inte vara den som bestämmer hur det ska vara. (Även om mitt sätt så klart är bäst.) Det borde ju vara den som använder mest som får avgöra hur det ska göras. Hur avgör du?

Det kan ju vara andra förändringar som är svårare att hantera. Som att en förälder går bort eller att det är omstrukturering på jobbet eller… Frågan är hur man avgör åt vilken riktning man ska gå? När det är svårare beslut kanske man behöver flera som tycker till. Om det gäller ett jobb som förändras där det är din tjänst som ska bort blir det ju svårare att se varför den förändring behövs. Hjälp utifrån kan ju då vara avgörande för att gå vidare.

Vi löste det med frysen. Maken och jag har löst det mesta genom åren tillsammans. Ibland har vi fått hjälpa varandra att tänka. Ibland har vi fått kramas när vi som mest behövde det men var som minst gosiga att krama. Ibland är det svårt att avgöra hur man gör. Kärleken klarar av mycket. Problemet är kanske att det är inte alltid kärlek inblandat. Som när jag sa upp mig på NBV, då fanns ingen kärlek till jobbet som kunde lösa någonting. Det avgörandet var dock väldigt enkelt. Det var tufft att göra men enkelt beslut. Ibland är det inte så enkelt.

Hur avgör man? Ibland är det svårare än vad man klarar av själv. Jag har än så länge haft insikten att förstå att prata med andra när det behövs. Jag hoppas den kvarstår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.