Att ställas inför förändringar kan vara jobbigt. Det kan vara onödigt och nödvändigt. Även om det är nödvändigt så kan det vara jobbigt. Är det lättare om det är onödigt? Jag vet inte. Jag vet inte heller alltid hur man gör när det väl är en förändring på gång. Det kan vara stora saker men också små som påverkar oss.
Maken och jag har nytt kök. De har blivit maken som är där mer än mig. Jag trodde det var jag som skulle vara mest i köket och framför allt uppskatta det mer. SÅ blev det inte. Det är maken som härbärgerar köket mest. Även om jag är där med. Han gör mycket spännande mat nu för tiden. Det senaste är att han gör sina kryddblandningar själv. Grillkrydda bland annat gör han. VI har pepparkvarn och saltkvarn för det behövs när man lagar mat. Jag har inte hittat bra kvarnar så därför har jag inte haft behov av det. Hoppas vi nu har hittat bra.
Köket är en jättestor förändring. Vi har varit väldigt överens på vägen. Vi har bland annat en liten frys i köket och en stor box i källaren. Jag är den som mest har organiserat grejerna i köket. Maken byggde mer än mig. Jag har ställt många frågor om vad han tycker och vice versa. Utom vad gäller frysen. Jag tyckte att det var självklart med att ha frysen indelad i olika sektioner. Som fisk för sig och kött för sig. Då frysen inte är så stor så var tanken att vi har det som används ofta i köket och resten i boxen. Den sista delen är vi väldigt överens om.
Det är det andra som är en förändring som antagligen aldrig kommer att ske. Eftersom maken är mer i frysen än mig så var det ett tag mellan mina gånger i frysen. När jag tog blåbär i frysen häromdagen så hittade jag inte riktigt. Jag frågade då maken om vi har ett system i frysen? Maken svarar att jag har inte sagt något om något system. Men det var ju inte frågan. Frågan var om vi hade något system? Jag hade ett. (Ett som han inte hade sett.) Svaret alltså att VI inte hade ett system. För makens system är att finns det plats så hamnar det där.
Nu har VI ett system. Och det är makens. Om det finns plats så får det ligga där. Annars får det vara någon annanstans. Den förändringen kommer vara lite svår för mig som vill att allt ska ha en egen plats. Jag som har indelat i byrålådorna för strumpor och bh:ar och allt annat. Inget kan flyttas eller blandas. Särskilda fack för allt. Men om det inte är jag som är den som är i frysen mest borde ju inte vara den som bestämmer hur det ska vara. (Även om mitt sätt så klart är bäst.) Det borde ju vara den som använder mest som får avgöra hur det ska göras. Hur avgör du?
Det kan ju vara andra förändringar som är svårare att hantera. Som att en förälder går bort eller att det är omstrukturering på jobbet eller… Frågan är hur man avgör åt vilken riktning man ska gå? När det är svårare beslut kanske man behöver flera som tycker till. Om det gäller ett jobb som förändras där det är din tjänst som ska bort blir det ju svårare att se varför den förändring behövs. Hjälp utifrån kan ju då vara avgörande för att gå vidare.
Vi löste det med frysen. Maken och jag har löst det mesta genom åren tillsammans. Ibland har vi fått hjälpa varandra att tänka. Ibland har vi fått kramas när vi som mest behövde det men var som minst gosiga att krama. Ibland är det svårt att avgöra hur man gör. Kärleken klarar av mycket. Problemet är kanske att det är inte alltid kärlek inblandat. Som när jag sa upp mig på NBV, då fanns ingen kärlek till jobbet som kunde lösa någonting. Det avgörandet var dock väldigt enkelt. Det var tufft att göra men enkelt beslut. Ibland är det inte så enkelt.
Hur avgör man? Ibland är det svårare än vad man klarar av själv. Jag har än så länge haft insikten att förstå att prata med andra när det behövs. Jag hoppas den kvarstår.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.