Då lägger vi på lite till

Igår hörde rörmokaren av sig. Elementet som beställdes i oktober har kommit. Det skulle vara på plats i Januari från början men kommer alltså nu i maj. Om jag ska vara lite snäll så har de hört av i sig och först sagt april för leverans och sedan med juni för leverans. Nu kom det ju innan juni. Bra så. Nästa fredag kommer de och sätter in det. (Nu när det behövs *ironi*).

Vi har tillsammans med grannarna bestämt att vi ska asfaltera om vår väg. De skulle göras i vår. Jag har ringt någon gång till han vi beställt ifrån. Igår kom beskedet att asfalteringen görs 31 maj. Innan det måste jag flytta en massa sten som ligger utmed kanterna. Och få tag på ny kantsten och sätta den. Vi har ju cortenplåt som kantsten och den sista biten är mot vår egen väg som måste bytas.

Nu är det många positiva saker som händer samtidigt. Det är det där med orken och allt som ska fixas runt omkring. I vår carport ligger en miljard saker som behöver flyttas om vi ska asfaltera där. Och om det ska asfalteras där den 31 maj så måste det förberedas för asfalt innan dess. Nästa vecka alltså. Nästa vecka så måste det tömmas och förbereda allt med kant och stenar på tomtgränsen.

Det kommer bli en spännande vecka alltså. Med mycket fix och trix. Tur att vi inte har något annat att göra som att försöka ordan in inkomster till oss för att överleva. Tur vi är fullt friska och har hur mycket ork som helst. Så nu är gnället klart. Nu går vi över på att det ska bli fantastisk skönt att få ordning i carporten. Att vi ska få asfalt och slippa allt grus som följer med in. Att vi kommer få en helväg och uppfart utan potthål. Det ska bli toppen. Det bästa av allt är nog ändå att det är utgifter som är förväntade och planerade.

Dessutom så har jag nu på morgonen fått besked om att jag kan få levererat plåten som kantsten i nästa vecka. Jag hade kunnat köpa en variant som är utan armeringsjärn fastsvetsad. Men det hade inte blivit lika stabilt för snöröjning. Det är bra. Den hinner bli klar och vi kan få ner den i marken innan 31 maj. Allt löser sig till slut om man bara hänger i. Nu ska jag mäta och se hur långt jag ska beställa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När det aldrig blir bra

Vad ska man hitta på då? Då när det går dåligt. Allt går liksom lite fel eller helt fel hela tiden. Att mamma inte finns mer är självklart en del i det. Det var dåligt. Dåligt att mamma blev sjuk. Dåligt att mammas kropp inte orkade längre. Men annat går också åt pipan. Äldsta sonen kämpar med precis allt just nu. Maken kämpar med mycket. Jag kämpar med sömnbrist. Minstingen tycker det är jobbigt att inte kunna vara med kompisar och vara social. Det gör vi alla.

Vad gör man då? Min del i vårt företag har lidit länge eftersom jag varit sjukskriven så länge. Jag har försökt att hjälpa maken med vad man ska tänka på. Nu när jag jobbar halvtid som jag inte orkar så fungerar det inte att ha ett liv också. Att det pågår en pandemi som man inte får träffa någon i spelar inte så stor roll för mig. För jag hade inte orkat. Eller så hade det behövts för att fylla på.

Makens del i vårt företag har blivit drabbat av pandemin. Det kom med en gång. Alla kunderna, som är myndigheter och kommuner, fokuserar på Covid-19. De har ökade kostnader också kring Covid så många säger upp avtalet och våra inkomster minskar. Den största bördan hamnar då maken. Att hitta nya inkomster för att vi ska överleva. Han får kämpa dubbelt. För han vet hur jag mår och vill inte belasta mig och försöker då själv.

Äldsta sonen är den delen som ingen av oss kan tumma på. Han behöver hjälpen och han får den. Maken hjälper mig även här. För min kapacitet inte räcker till. Nu är alltså maken trippelt belastad för att jag inte kan. Äldsta sonen har det alltid tufft. Nu är det lite extra. Vad gör man? Att inte ha några vänner att vända sig till gör inte saken lättare för sonen. Han har en vän som vi pratat om tidigare. En vän som han inte riktigt litar på stannar kvar om han är sig själv. Vad gör man då?

Det är många delar att tänka på. Det är många saker som kan gå fel. Hur vänder man skeppet? Jag vet inte just nu. Det jag vet är att mycket går fel. Det blir liksom aldrig helt bra. Även om det är något positivt så finns det en flik av negativt med. Som när krattan kom hem med posten, det var fel på den. Inget konstigt att skicka tillbaka, men det ska göras. Man ska kontakta någon som ska svara. Vilket någon inte gjorde i detta fallet. Allt blev fel kring krattan. Då försvinner glädjen i att kunna kratta i trädgården. Särskilt eftersom krattan inte går att använda.

Just nu går mycket på fel sätt. Jag är ändå tacksam. Jag har en make som slår knut på sig för min skull. Jag har mig själv som slår knut på mig för att få det att fungera. Det är jag tacksam för. Att jag kan slå knut fortfarande om en slapp sådan. Jag undrar bara vad man gör när allt går fel? Är det jag som ser fel saker eller är det så att allt är lite extra jobbigt just nu? Jag har en positiv syn på livet. Jag gissar att allt bara är extra jobbigt just nu. Och sömnbristen gör att det då syns mer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Många vänner

Hur många vänner har man i livet? Är det självklart att man har vänner? Är det självklart att man har anhöriga? Jag vet om människor som inte har några vänner. Jag vet om människor som inte har några anhöriga. Jag vet om människor som är helt ensamma. Bara för att man har släkt behöver inte det betyda att man har någon som bryr sig om dig.

Om du har en vän så hoppas jag att du värdesätter den vännen. Om du har flera så kan du skatta dig lycklig. Att ha vänner är inget självklart. Det är inte heller så för att man skaffat en vän att den stannar resten av ditt liv. Saker förändras i livet och vänner kan försvinna. Då är det inte säkert att en ny kommer in.

Hur gör man för att skaffa vänner? Om du aldrig träffar någon hur gör du då? Du har inget jobb att gå till. Det är heller inte säkert att det är det bästa stället att hitta någon på. Jag vet om personer som inte har några vänner på jobbet. Jag vet om personer som inte pratar med någon på flera dagar även om de har jobbarkompisar. Vad är det som gör att man är ensam?

Vem är det som är ansvarig för det? Är det personen som inte har några vänner som får skylla sig själv? Kanske, men jag skulle tror att det inte är så enkelt. Jag tror att många som inte har en enda vän har försökt många gånger att få eller skaffa en vän. Det har i dagarna stått om i tidningen en Pelle neråt landet som hittade en ny vän. Som visade sig att han inte var en ny vän. För han gjorde så att Pelle tog en massa lån och gav pengarna till sin nya vän. Totalt en halv miljon kronor.

Är det Pelles fel som valde fel vän? Eller är det så att Pelle var så glad att en enda människa faktiskt ville vara med honom. En enda person som lyssnade på honom. En enda person som ville vara med honom. Jag blir så ledsen. Jag har inte så många vänner men några stycken. Jag är så glad och tacksam för alla mina vänner. Vänner som jag inte tar hand om så bra just nu men som jag vet finns där ändå.

Man ska vara försiktig med de vänner man har. De som är bra. Man måste vårda och ta hand om sin vänskap. Hur gör man det? Om du då aldrig haft en vän, hur gör du då? Även om du har någon släkt så är det samma där. Vill du har kontakt och finnas i din släkts liv så behöver du vårda och ta hand om den. Att vårda kan vara att man hör av sig. En av sakerna som jag verkligen är dålig på just nu. Men för att kunna var dålig på det just nu så måste jag varit bra innan.

Om man har en vän så ska man kunna vara dålig på vårdandet en tid men inte för länge. Det är också då en bra vänskap innebär att den andra hör av sig. Som i mitt fall kan det innebära att jag får ett sms med, jag tänker på dig. Det räcker. Då vet man att den andra väntar och finns kvar när jag mår bättre igen. Tänk att inte ha det.

Tänk att bli sjuk och ingen bryr sig om att du är sjuk. Vården tar hand om dig (om du ringer för vård). Men i övrigt så är du ensam. Ingen… Ingen hör av sig och kollar läget. Ingen kommer med en paj eller lite mat. Ingen frågar hur du mår. Ingen finns där.

Jag hoppas du värdesätter dina vänner. Jag hoppas du kan se en annan människa som är ensam. Personen på jobbet som aldrig är med. Kanske du kan se den personen. Kanske skulle det vara den bästa personen du någonsin haft i ditt liv. Jag vet inte, men jag vet att vi måste hjälpas åt. För det kan inte bara ligga på personen som inte har några vänner. Det kan inte bara var en persons ansvar att se till att det finns andra människor i livet.

Hur många vänner har du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vårt fantastiska land

Sverige är verkligen fantastiskt. Vi har ett enormt utbud av natur. Natur i alla dess möjlig former. I Småland där jag bor så har vi djupa skogar och massor av höga träd. Skog som man kan gå in och förlora sig i en stund. Det i en kombination av öppna ängar och massor av djur.

Igår gick jag en lång promenad i skogen. Det regnade och solen sken om vart annat. Fördelen med den djupa skogen då är att det inte kommer så mycket regn på en. Det tar skogen åt dig. Det kom också hagel en stund. Blandat med regn. Det var inte så mycket men en del hagel studsade upp från marken.

Inne i skogen finns porlande bäckar som rinner fram. Ljudet från vattnet är tröstande. Det är mossa på stenarna runt omkring. Ja, vår natur läker på ett fantastiskt sätt. Det var en härlig tur i skogen. En tur för själen. Jag hoppas på att kunna ut och resa i vårt land snart. Att kunna uppleva hela vår fantastiska fauna. Vaccin är på gång. Och att då resa ansvarsfullt i Sverige rekommenderar jag, framför lång resa utomlands.

Det var också en massa jobb igår. Jobb som tar ut sin rätt idag. Dagen ska också gå åt till att jobba. Det ska bli spännande och se hur det går. Igår blev det mer än halvtid i jobbet. Det gick liksom inte att avbryta. Ibland är det så att vissa saker måste göras klart. Jag försöker att få in träningen igen i livet. Men kombon att både träna och jobba fungerar inte ännu. Det är tur att jag inte kör några stora skogsmaskiner i mitt yrke.

Idag ska det inte regna. Det blir ändå ingen skogspromenad idag. Och för den delen regnet var inget problem. Det kylde inte ner eller gjorde en sjöblöt. Att det är fint väder idag gör alltså inget. Det är skönt att våren blir mer på riktigt och värmen kommer mer och mer. Även om sommarvärmen varit här och vänt så hoppas jag att den återkommer igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vården av trädgården

Trädgården får sin omvårdnad. Ogräset har rensats överallt. Det är ganska lite ogräs att rensa. Det jobbigaste är maskrosorna i landen. Jag har inte något maskrosjärn heller. Det har försvunnit och ingen av oss vet vart det är. Men jag kämpar på med den lilla spaden. Den duger. Det verkar som en höstflox inte överlevde vintern. Men jag ger den lite tid till. Det är mest att hålla koll på läget just nu.

Jag håller på och funderar på vart jag ska flytta hortensian som jag köpte förra året. Den är bara nedsatt i jorden. Jag har också en del alunrötter som jag skulle kunna flytta på som är bredvid hortensian. Jag funderar på om jag ska flytta dem till kruka och se om de överlever krukliv. Och låta krukorna stå ute året runt. De kommer behöva lite pjäs till vintern då.

Det är inte lika mycket med mina blommor på altanen. Jag har fått blommor av svärmor som kommit i jorden nu. Tillsammans med smultronen. De enda som överlevde vintern. De är på altanen. Jag fick också en pelargon av en vän som jag ska se om jag kan få den att överleva. Han har haft så många som 700 olika sorter. Jag behöver alltså bevisa att jag inte tar död på pelargoner. Jag ska göra mitt bästa. Jag har också fått jordärtskockor. Jag vet inte vart jag ska få ner dem i jorden men gott med soppa är det. Därför behöver jag hitta en plats någonstans.

Svärmors blommor.

Jag har inte en enda blomma som överlevde vintern i kruka. Innan jag fick gröna fingrar så lyckades jag få rosorna att överleva i kruka. Detta året verkar allt ha dött utom de tre smultronen i verkstadslådan. Dahliorna har jag inte tappat hoppet om helt ännu. Men palmen dog. Ja till och med smultronen i den andra krukan. Som har överlevt med mig i så många år tillsammans med rosorna. Ja, ja, det är bara att ta nya tag. Nu finns det en kruka på altanen med lite färg. Pelargonen ska också komma ut senare.

Minstingen har kommit hem igen. Så nu finns det en örtträdgård utanför på hans altan. Han har fått intresset att ha örter. Hans mamma fick hjälpa till att plantera ut men det är han som ordnat och haft hand om de hemma hos sin pappa. Nu har de flyttat ut också. Persilja, basilika och mynta. De kommer få det varmt och skönt i söderläget.

Örtträdgården

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

Att skrämmas

Jag vet inte varför men jag tycker om att skrämmas. Alltså så där på bus, stå bakom en dörr när ingen tror man är där. Eller hoppa upp bakom soffan. Eller annat. Gömma sig och på det sättet skrämmas. Allt detta med maken. Några gånger (alla) så har maken nästan fått en hjärtinfarkt. Jag lovade därför att sluta med det. Det har gått bra än så långe.

Det är länge sedan jag stod utanför toalettdörren på kvällen och väntade på att han skulle bli klar på toaletten. Vi har många saker men inte två toaletter på andra våningen. Istället för att ha två olika toaletter på olika våningsplan så använder vi samma på översta våningsplanet. Av förklarliga skäl så får vi då vänta på varandra. Oftast får jag göra mig klar och sedan går maken. Han är då aldrig beredd på att någon står utanför. Fast det spelar ingen roll. Han hade blivit lika rädd ändå.

Så jag har alltså stått och väntat på honom med näsan nästan tryckt mot dörrspringan och när han öppnat så har han haft mitt ansikte en decimeter ifrån sitt och jag har ”buat”. Ibland högt och ibland lite försiktigt. Varje gång har han blivit lika rädd. Som sagt han började bli orolig för att dö av skräck så jag slutade. (Pausade.) Han drar på sextio brukar han säga så jag får vara försiktig.

Igår kväll så skulle maken skrämma mig. På samma sätt med att stå utanför dörren och vänta på att jag blev klar. Vi har sett på film och maken älskar skräckfilmer. Där kan det vara olika skrämseltekniker. Bland annat dockor som rör sig utan att någon varit nära. Det var hans taktik, att han skulle stå nära dörren och nicka på huvudet som en docka.

Han står utanför dörren. Bredvid dörren har vi en helkroppsspegel. Den är med tio centimeters mellanrum från dörren. Han får syn på sig själv i spegeln. Han tappar fokus och börjar titta på sig själv. Så när jag kommer ut så står maken nära dörren och tittar på sig själv. Jag blir inte det minsta rädd. Förstår inte ens att han ska skrämma mig. Han måste berätta det för mig.

Jag fick ingen skrämselhicka men ett gott skratt. En bananfluga hade nog klarat det bättre, att hålla fokus alltså, inte skrämma mig. Maken och speglar brukar inte gå så bra i kombo. Om han ser sig själv är det alltid något han behöver kolla. Oftast grimaser. Han tycker om att göra grimaser OCH se sig själv under tiden.

Tur att maken är så duktig på mycket annat utom att skrämmas. Den delen kan jag stå för i familjen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Drömmar och minnen

Om man sitter och tittar på bilder hela tiden så kommer tårarna (igen). Och om man inte tittar på bilder så kommer det på natten. Inatt drömde jag om mamma. Det var mycket och konstigt. Konsensus var att jag misslyckades med att hjälpa mamma. Jag misslyckades att finnas för mamma. Det var tufft att drömma om.

Handblommorna.

Jag är glad att jag tog bild på blommorna till vårt Hejdå. Det är härliga rosor som mamma hade gillat. Det var väldigt fint på begravningen. Sedan efteråt så la de alla handblommor som ett hjärta på askgravplatsen. Det var fint.

Mammas blommor och mammas skog

Mammas blommor är där de ska. Snart ska mamma komma dit också. Restriktionerna är det prat om att ändra till den 1 juni. Kanske kan vi ha en liten minnesstund för mamma vid gravsättningen. Bilderna och drömmarna väcker sorgen. Men också minnena. De bra minnena. De där vi var tillsammans. Tårarna rinner oavsett om det är bra eller dåligt.

Tiden är rättvis för oss med dygnets timmar. Tiden är inte rättvis för oss med årets dagar vi får leva. Jag är tacksam för tiden du var frisk mamma. Jag är tacksam för tiden du gav oss. Jag är tacksam för det du har lärt mig och mina barn. Jag är tacksam för att du gett oss livet. Jag lovar att vårda det. Idag ska jag försöka vårda trädgården i regnet. Då syns inte tårarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sol och ledig dag

Igår var det en härlig dag. Sommarvärme och ledigt. Jag är ju halvtidssjukskriven men lika fullt är det härligt med den där röda dagen. Och att den också bjuder på fint väder känns härligt. Idag är det inte fullt lika fint men en härlig dag är på väg. Det skulle regna idag men inte längre. Nu ska det vara molnigt och lite mindre varmt.

Spaljén blev klar. Vi åkte och köpte armeringsnät och stolpar så vi kunde fästa den. Maken tycker att vi ska lägga en överliggare på. Jag är inte riktigt lika säker på det. Han får bestämma hur han vill göra. Klematisarn har något att växa på och det är det viktiga. Så fort nätet var på plats så la de sig till rätta emot. Tror inte jag kommer behöva binda något.

Stenen borta

Jag har haft en massa sten i rabatten. Det var min första rabatt och att rensa ogräs är inte min grej. Blommor var heller inte min grej. Så det blev klematis samt sten i rabatten. Samt täckbark för att skydda mot solen. Nu är all sten bortplockad. Kanske att jag kommer fylla hela rabatten men växter för att skydda klematisen från solen.

Stolpar

Vi satte stolparna först. Så klart. Sedan på med nätet. Efter att nätet var på så flyttade jag några av växterna. Luftlöken till exempel fick ny plats. Jag spred ut klematisarna lite grann. Två av dem. Så nu kommer det finnas gott om utrymme för alla att klättra. Jag tryckte ju ner en extra förra året. När jag hade köpt en till mamma som var röd. Den såg så himla fin ut att jag köpte en till mig också. Nu är den inte bara nertryckt i ett hål utnajar en riktig plats.

Färdigt.

Gräset är kvar längst till höger på bild. Sedan längst bort till vänster finns nu luftlöken. Bakom nätet. Så den får mycket sol även när klematisen har växt upp. Däremellan är nu fem klematisar. Alla olika sorter. Kommer bli fint hoppas jag när alla växt upp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sommarväder

Nu är pollentiden här på riktigt. Det har fullkomligt exploderat de senaste dagarna. Från att det knappt har synts något i rabatterna så är det blommor. Sommaren kom i några dagar. Brunnera har fått små söta blommor. Sockblomman har vuxit upp från en halv centimeter till 15 centimeter och med knoppar. Små röda blommor. Mycket spännande att se vad det blir. Vintergrönan blommar. Jag det har exploderat. På stan är det jättefint med alla tulpaner.

Tillsammans med solen är tulpanerna i gott sällskap.

Vi har solsystemet utplacerat med rätt avstånd. Det är coolt tycker jag. På bilden är solen. En meter i diameter. Sedan är planeterna skalenligt utplacerade med storlek och avstånd utifrån solen. Merkurius står på en granitpelare cirka 80 meter bort. Den är inte stor alls. Den är bara en centimeter i diameter. Det står också berättat om varje planet på en plakett. Vi har gått till de planeter som går att gå till. Det är en kul utflykt.

Idag blir det en dag med att försöka lösa spaljén. Den tittade jag ju på häromdagen. Tyvärr gick det inte använda skrotet som fanns hemma. Det räcker inte till. Spaljén behöver bli högre. Idag ska det vara fint väder. Imorgon ska det vara vårväder igen. På lördag ska det regna så idag vore bra om det kunde lösa sig. Jag gissar att det inte gör det men ett försök kan jag göra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Barns fullständiga rättigheter

Jag brinner för att hjälpa barn som är utsatta. Att få hjälpen till att komma fram. För hjälp finns att få. Junis gör en rapport varje år där vi frågar kommunerna om de har hjälp att ge och hur många barn som de hjälper. 96 procent svarar att de har hjälp att ge. Trots att det finns så mycket hjälp att få så hittar den inte fram till barnen. Endast 3496 barn får hjälp.

En ynklig procent av alla barn som far illa av alkohol i hemmet får hjälp. EN PROCENT! Jag blir så frustrerad. Jag försöker finnas med på ett hörn att sprida budskapet att hjälp finns. Det går att komma runt och hitta vägar för att hitta barnen. Vi vuxna måste bara våga se, våga fråga och våga göra. Vi vuxna måste vara modiga. Om barnen ska våga vara modiga och berätta så måste vi våga vara modiga och stå kvar och lyssna.

Jag får berättat för mig att personer inom socialtjänsten inte aktivt hjälper barn och unga som dyker upp hos skolkuratorn. Att de kanske hamnar i sitsen att den vuxna med alkholproblemet får hjälp men inte barnet. Vi måste hitta vägarna så att barnen uppmärksammas och får hjälp. Barnen som får hjälp blir oftast mycket bättre vuxna än vad vi kan förstå. Men om de inte får hjälp då är det mycket som kan gå illa. Bland annat ett utvecklat eget missbruk.

Idag tog en promenad i det fina vädret. Jag har varit ute och föreläst mycket om barnen som behöver hjälp. Tidigare när det var fysiskt på olika platser i landet så var det alltid i en tröja med texten ”Barns fullständiga rättigheter”. Nu när det sker digitalt så syns oftast inte budskapet. På ryggen står det Junis. Därför tog jag idag promenaden i tröjan. Dessutom så valde jag att gå förbi Systembolagets kö för alla som måste handla inför långhelgen. Jag behöver inte stå i den kön. Men jag går gärna förbi den med budskapet.

Allt för barnen.

Läs gärna rapporten. www.junis.se/rapport

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.