Den frågan får man som barn ofta. Man ställer den till sig själv ofta när man är liten. Vad man ska bli när man blir stor? Ja, jag är stor nu men frågan kvarstår, vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag har gjort många saker i mitt liv. Jag har aldrig haft några begränsningar, förutom en del tvivel på vägen. Jag har alltid trott på mig själv i slutändan. Om jag velat något så har jag sett till att uppnå det eller göra mitt bästa för att uppnå det. När jag var liten så sa min syster till mig att jag borde fundera på att bli flygledare. Då när det var aktuellt att välja spår i livet. Jag gick på gymnasiet och då är tankarna väldigt mycket med fokus på, vad ska jag bli när jag är stor. Flygledare lät toppen.
Jag blev aldrig flygledare. Men jag gjorde allt jag kunde för att försöka bli det. Jag föll på testerna. Det är ganska många tester innan man kommer in på den betalade utbildningen. Det är ett tufft jobb och du måste ha alla delarna. Den delen jag saknar är tredimensionellt seende. Jag har svårt att tänka i 3D. Vilket kan vara bra att kunna när man ska tänka på stora flygplan som små prickar på radarn.
Det är svårt att bli kortare. Det är svårt att bli längre. Det är saker som faktiskt inte går att påverka. Kanske hade jag kunnat träna upp ett 3D-seende men jag var nöjd med att jag kommit så långt att jag kom in på testerna. Alla gör inte det. Grejen är att man vet aldrig vad man ska bli när man är stor. Saker och ting förändras. Frågan är bara hur man hanterar det.
Vissa kanske hittar sin väg av en slump och stannar där. Vissa kanske hittar sin väg av slump massor av gånger och där passar jag in. Det är så många saker som jag skulle göra bra och som jag skulle gilla att göra som lett mig till att prova många vägar. En del vägar har jag valt för att jag varit tvungen. Vissa vägar för att jag velat. Men alla vägar har varit bra.
Just nu är jag vid ett vägskäl. Jag har varit sjukskriven så långe, alldeles för länge enligt mig och jag måste göra något. Jag jobbar halvtid. Jag vill jobba heltid. Jag vill göra skillnad, för mig och för andra. Jag vill använda min fulla potential. Där kommer problemet och vägskälet.
Jag trivs jättebra med att vara fastighetsskötare. Jag gör det bra. Även om jag får lära mig på vägen. (Igår fick jag på plogen och jag tror att allt är rätt kopplat). Jag skulle inte i nuläget kunna jobba heltid med det. Jag skulle inte kunna jobba heltid med något känns det som just nu. Vägskälet. Vad kan jag göra som är heltid? Vad kan jag kombinera med fastighetsskötar-delen som ger heltid?
Vad ska jag bli när jag är stor?
Det är många som skolar om sig i vuxen ålder. Den vägen kan jag inte gå. Inte just nu. Det finns många vägar att välja på. Det blir färre med begränsningar. Och begränsningarna gör mig frustrerad. Jag vet att jag kan så mycket mer. Jag vet att konsensus inte är konsekvensen. Men ibland så säger jag att konsensus är kosekvensen. Det gör mig frustrerad. Att konsekvensen är begränsningen, att begränsningen är konsekvensen.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Kanske är jag större då.
