Ännu en gång så händer det. En politiker har ett beteende som passar med deras politik. Men den politiken är inget man vill stå för utan bara ha i bakgrunden tills de är så stora så att det inte spelar någon roll vad någon tycker. För de bestämmer allt.
Rebecka Fallenqvist utropar Helg Seger på valvaka-natten. Hon är full och antagligen glad för att SD blivit andra största partiet i valresultatet. Då säger hon Hell Seger (men sa efteråt att hon sa Helg Seger) som är den svenska varianten av Sieg Heil. Och ändå påstår vissa som röstar på SD att de INTE är nazistiska. Självklart så säger partiledningen att de inte är nazistiska och att det var olyckligt gjort av Rebecka på valnatten.
Får hon vara kvar? Jajamen!
Sedan går det en tid. Det hinner inte ens bli någon ny regering så gör hon övertramp igen mot mänskligheten. Hon uttalar sig om Anne Franks dagbok och säger att Anne är ”kåtheten själv”. Mycket lämpligt tycker alla tydligen. För blir hon avsatt och bortplockad överallt? Nej, nej, det är inte så det fungerar.
För SD är ett parti som tar hand om de sina. För istället för att rata Rebecka och hennes otroligt osmakliga uttalande så får hon nytt jobb. På ekonomi på riksdagskansliet för SD. Lämpligt?
Hur det kan undgå så många att SD är ett riktigt ruttet parti är för mig oförståeligt. SD vill avskaffa demokratin. Hur kan man välja att rösta på ett sådant parti? Hur kan man, om man vet vart det bär, ändå rösta SD? Eller är det så att man inte alls vet eller väljer man att blunda för att man är så missnöjd på alla andra? Jag kan inte förstå hur det är möjligt!
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.