Äldsta sonen har gått till samma frisör under många år. Han har gjort vad han kunnat för att slita ut henne. Det är sagt med glimten i ögat. Hon både tål och kan hantera svåra situationer. Ibland så är det svåra situationer med min äldsta son. Men de har hittat varandra och han är alltid nöjd när han går därifrån nu för tiden.
Att hon då inte kommer att finnas tillgänglig under en längre tid är ett problem. Ett stort problem. Inte hans kära frisörs problem utan hans. Naturligtvis finns jag som hjälp på vägen öven denna gången. Det mest naturliga steget är att ta en annan frisör på samma salong. Vilket vi gjorde. Dock med för långt emellan klippningarna. Inte konstigt eftersom alla tänkte på samma sätt. Så tiderna var som bortblåsta.
Vi (jag) behövde alltså hitta en annan frisör mitt i semestern. För det första, jag ska hitta en frisör som kan hantera en person med autism. En frisör som kan klippa efter exakta anvisningar med exakta längder MITT I SEMESTERN. Så ja, det var ju lycka till med den. Jag hittade ingen som var tillgänglig för att boka den veckan det gällde.
Första problemet. Han kunde inte klippa sig med sin fem veckors-intervall. Det gick en vecka över. För jag hittade en. Så klart. Med hjälp från mina Facebook-vänner som gav många tips. Till slut så fanns det en som kunde ta emot, även om det blev en vecka sent, som då var ett problem.
Det problemet var dock ganska bra. För det innebar att han verkligen behövde gå att klippa sig. Vilket gjorde att han mentalt förberedde sig för att det kan gå åt skogen, MEN, jag måste klippa mig. Bättre att det inte blir perfekt, eller lite för kort än att vänta ytterligare fem veckor innan klippningen kan ske. Som också skulle var till en ny frisör.
Fördelen med samma salong skulle vara att han vet exakt hur lokalerna ser ut. Han hittar dit. Han har träffat den frisören även om han inte klippt sig hos henne. Nu var det alltså inte bara ny frisör utan helt nya omgivningar. Jag har förberett och informerat massor innan denna klipptid.
Vi kommer dit. Sonen är försiktig i början och tycker jag gör fel men säger inget. Till att han talar om alla fel som gjorts och hur det ska bli bättre nästa gång. Frisören var supernogrann och svarade tålmodigt på alla frågor. Han ställde också väldigt bra frågor för att förstå vad sonen menade. Vilket var tidskrävande men så värdefullt för sonen.
Självklart så hade sonen med sig bilder på hur han såg ut som nyklippt som han bad sin frisör ta åt honom. Inte lätt för en ny frisör att behöva göra exakt som en annan. Det är så mycket svårigheter med att vara autistisk. Eller rättelse, det är så mycket svårigheter när det sker förändringar med att vara autistisk.
Han påtalade också många gånger under klippningen att min frisör som inte kan klippa mig – brukar göra så här. Inte heller så lätt som ny frisör att jobba sig igenom. Vilket frisören gjorde strålande. Sonen öppnade sig mer och mer (ibland kan det bli för mycket) och när vi kommer till slutet så hade han fått fram att hans frisyr hur viktig den är. Och frisören frågar – men, du har väl aldrig blivit så missnöjd att du inte kan gå ut? Med ett hjärtligt skratt till det. JOOOOOOOOOOOOOOOO, det har jag. Skojar du, det har jag! Med den frisören som jag nu inte kan gå till, blev svaret väldigt snabbt och tydligt.
Sedan berättade han hela historien om hur det gått till och att han inte hade några onda känslor mot sin gamla frisör. För han hade också slappnat av och även hon och så blev det som det blev. Dessutom så räddade hon det lite så han kunde gå ut från lägenheten fortare än efter fem veckor. Det blev bara några veckor innan han kunde visa sig ute igen.
Första klippningen med ny frisör avklarad. Självklart blev det för kort men han talade om att han visste att det inte skulle bli bra. Tack och lov tog frisören det med jämnmod och talade om att det kan ta några gånger innan de har lärt känna varandra och att sonen blir riktigt nöjd. Vilket sonen höll med om och så var allt frid och fröjd trots för kort hår.
En helt vanlig dag med min älskade äldsta son.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
