– mina tankar och texter
Överlevnadsstrategin just nu får bli att resten av veckan är bloggfri. Jag hade hoppats på att göra lite i trädgården. Igår kom jag ut till hängmattan. Ett steg i taget.
Ta hand om dig. Jag gör vad jag kan för att ta hand om mig. Vi hörs nästa vecka.
Maken gör som alltid allt han kan för att pigga upp mig. Favoritbutiken gick så där. Jag mådde illa och svettades hela tiden. Jag har ingen ork och när det också innebär att vara ute bland folk så blir det inget bättre.
Men att kolla på snögubbar då? Hjälper det? De är inte i fysiska butiker. Det är på nätet som gäller. Det hjälpte tyvärr inte så som önskat heller. Kanske blir det mer hjälp när de kommer hem.
Årets Goebel snögubbar är inhandlade. Dock så kommer ingen leverans förrän i slutet på oktober. Just för att det är 2024-års snögubbar. Kanske hittar något snart som hjälper. Tabletterna?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Det som blev gjort igår var ett läkarbesök. När jag lyckats ta mig upp (efter lunch) så ringde jag min vårdcentral. För som det är nu är inte hållbart.
Jag fick en tid 25 minuter efter de ringde upp mig. Nu ska jag prova sömntabletter igen. Jag blev inte sjukskriven. Vet inte hur det ska sluta men jag försöker fortfarande. Det är alltid något.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Jag har bara legat i sängen. Svart, nerdraget och täcket över huvudet. Så har det varit och därför blev imorgon en annan dag. Jag har skrivit något i bloggen varje dag sedan jag började. Nu gick det inte. Kraften, orken eller lusten fanns inte.
Jag är trött på allt och önskar ingen annan sömnbrist. Nu sa kroppen ifrån på skarpen. Man kan göra mycket på envishet, men inte allt. Maken har naturligtvis tagit hand om mig, som alltid. Han har låtit mig vara också, för det behövde jag nog mest.
Nu går jag på sparlåga och kommer göra ett tag, får se hur länge. Maken lyckades lura ut mig till favoritbutiken. Han visste att jag ville ha vitlök (att plantera) och att den kommit in nu. Jag gick förvirrat omkring där inne och ute. Ett besök som blev minst dubbelt så långt som det borde. Till slut gick synapserna ihop och jag lyckades med, att veta vad jag gjorde där.
Det blev en vitlök av varje sort. 1, jag behövde inte välja. 2, större chans att minst en klyfta överlever. Som tur är får de inte planteras än. För nu hade jag inte lyckats med det. Det behöver vara kallt ute. Ända in i November kan de planteras.
Jag får väl sticka ner lite klyftor här och var i rabatterna. Jag har ju inget trädgårdsland. Sparrislådorna var planen för en vitlök att planteras i. Kan säga att det inte kommer räcka när jag har klyftor från 8 olika sorter. Vem vet, kanske inte ens kommer ner i jorden.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon eller i värsta fall en annan dag.
Jag är så trött både faktiskt och bildligt. Det första är att jag är trött, fysiskt. Det har varit ett antal tuffa nätter. Kroppen orkar inte. Huvudet orkar inte. Jag är också trött på så många andra saker. Jag är trött på att jag inte kan göra allt jag borde kunna göra. Jag är trött på omständigheter som förstör. Ja, jag är trött på så mycket, inte minst krig i världen.
Men jag är också så glad och tacksam för så mycket annat. Jag är tacksam för att jag bor i Sverige och är fri från cancer. Jag är tacksam för min familj som finns där, även när jag är trött. Jag är tacksam för att de unga i familjen vill vara med oss äldre och trivs med familjen. Jag är tacksam för att kusinerna har kontakt med varandra trots långa avstånd.
Tacksamheten vinner över tröttheten i längden. Idag är det bara en kort dipp för att tröttheten tar över allt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Igår var det kräftkalas. Det var ett lyckat sådant där vi njöt av solen först och sedan kylan. Som sig bör en lördag i mitten av september. Kräftorna åts utomhus men sedan fick vi ge upp och ta dessert inomhus.
Inget konstigt med kalaset. Mycket trevligt och goda kräftor om än lite osalta. Då kunde man få i sig desto fler. Det var så trevligt att bilderna blev inte så många. Jag har däremot bilder från när de fortfarande var i livet.
Maken är ingen kräftätare. Han äter hellre räkor (gjorde han igår också). Eftersom han inte har någon tradition med att äta kräftor så har han heller aldrig kokat kräftor. Han har haft ett äventyr inför helgen. Inte bara med kräftorna utan även att skaffa krondill. Dillen löste han bra när jag inte orkade. Ledsen och skamfilad men krondill.
Kräftorna hämtades i en djup plastbalja. Jag sa att det var tvunget för att de inte skulle kunna rymma. Gissa om han blev orolig över att de skulle rymma? Han blev inte lugn förrän vi var hemma och han fick se i skåpet själv att de inte var i hela skåpet där bak i bilen.
Då kommer jag med nästa, nu ska de i diskhon och sköljas av i kallt vattenbad. Diskhon är inte så djup som baljan. Gissa om han blev orolig. Han tyckte jag skulle stå upp och äta lunchen för att ha koll på kräftorna. Det sa jag nej till. Han hade ett riktigt kräftäventyr med dessa levande kräftor som skulle hamna i grytan med dill.
Att han sedan missade hela rymningen av inte en utan två kräftor är en helt annan historia. För han behövde gå och jobba och lämnade mig med rymlingsexperterna. Han hade noterat att de bildade berg för att ta sig ut. En dunsade i golvet. Det brukar vara det vanligast. Den blev snabbt fångad. Den andra lyckades ta sig upp och gömma sig i hörnet bakom vårt hoprullade diskställ i hörnet. Den klarade sig nästan från döden. Men det var tur att det var jag som hittade honom (ja, det var en han), för om maken gjort det så hade han dött av en hjärtinfarkt.
En svart kräfta på en svart bänk mot en svart vägg. Med rumpan upptryckt mot väggen och två ögon som stirrade rakt på dig när man upptäckte den. Om maken inte dött så hade han drömt mardrömmar i flera veckor. Något likande filmerna Aliens skulle jag gissa om jag behövde. Nu behövde jag tack och lov inte det. Maken fick reda på kräftorna på rymmen när alla var röda och låg i sitt spad.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Igår var det ganska varmt ute. En perfekt höstdag. I solen var det varmt och skönt men i skuggan så var det höstkyla som kändes. Förra veckan var inte typiskt september-temperatur men det var det igår.
Det sköna var att kunna sitta ute och känna sommarens sista värme. Ja, sedan att jag hade termoshortsen samt dunväst på mig hör inte till saken. Solen värmde skönt. Så skönt att det var glassväder. Vad passade inte bättre än en glasspinne i solen.
Denna glass har jag inte ätit innan. Magnum Euphoria. Jag brukar inte vara förtjust i vit choklad men det som lockade var citronglassen och hallonsorbeten. Den var mycket god och den vita chokladen bröts av ännu mer med hallonbitarna som var i skalet. En fråga finns dock efter denna glass.
Är den värd 31 kronor? Den är ganska liten, 90 milliliter för att vara exakt. Jag vet att glasspriserna gått upp, men det har allt annat också gjort. Tycker du den är värd 31 kronor?
Jag kan avslöja att jag hade inte köpt den för det. Jag hade hellre köpt en Nogger för 20 kr som enbart är 3 milliliter mindre än Euphoria. Nu råkar de sälja ut all styckglass för halva priset och då passade jag på. 15,50 var den väl värd.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon
Som Tobbe säger i en annan del av Köping. Sedan jag började behandlingen mot cancer så började pengarna rulla. I början hade jag också pengar som kunde rulla. Det börjar bli jobbigare nu.
Förutom inkomstbortfallet som blivit då jag inte kan jobba som jag borde så är det annat som påverkar med. Det är åtskilliga sedlar som flugit iväg för att jag försökt lösa mina sömnproblem.
Det senaste är att vi installerat mörkläggningsgardiner i våra sovrumsfönster. Hur min sömn är och påverkas kan vara ett helt eget inlägg men gardinerna är värda sina pengar.
Ljus och vatten tränger sig alltid in om de kan. Så visst lite kommer det in i några glipor men inte i närheten av vad det var tidigare med bara vanliga hängande mörkläggningsgardiner. Om det inte vore för mina bekymmer så hade jag sagt att det är svart i rummet även i fullt dagsljus. Ett steg mot bättre sömn.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Jag hoppas innerligt det. Även om han lyckades med vissa bra saker under sin tid som president så gjorde han mer skada. Men jag kanske inte har tillräcklig kunskap. Det är Trump jag pratar om nu.
Jag hoppas att det är Kamala Harris som vinner och enligt gårdagens debatt så vann hon. Nu ska hon vinna resten också. Men eftersom Trumps aktie störtdök efter debatten igår så hoppas jag och håller tummarna för att detta var tecknet för att det blir rätt vinnare i november.
Om du vill läsa mer om hans aktiedropp så kan du göra det i Expressen:
https://www.expressen.se/nyheter/varlden/efter-debatten-trump-imperiet-stortdyker/
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
I helgen har vi varit på tur. Vi åkte tre motorcyklar, en bil och fem personer till Gotland. Vi valde den varmaste helgen på hela året. Passade mig utmärkt medan andra kunde tycka det var lite varmt ibland.
Med äldsta sonen med så var det uteslutet att vädra stugan utan myggnät. Vi kompromissade på kvällarna och lät hans rum vara stängt. Allt annat öppet och alla lampor släckta. Då var några lite mer nöjda och jag tog mitt täcke till soffan. Många kompromisser blev det.
Vi hade en väldigt bra resa. Minstingen fick många mil i att övningsköra. Inte minst mörkerkörning samt köra ombord på och av färja. Vi åkte runt på hela ön samt Fårö. Där åt vi jättegoda crêpes på Kutens bensin. Landskapet är fantastiskt och platt. Det är både kurvigare och backigare i Småland och vi har även mer skog. Sverige är fantastiskt i hur olika natur vi har.
Något vi missade var antikaffärer och loppisar. Jag hade försökt att leta reda på öppna ställen. Mycket stänger i mitten på augusti. Jag hade letat upp ställen som skulle vara öppna. Alla visade sig vara stängda utom en i Hemse. En ska jag vara snäll mot och faktiskt säga att personen som drev den låg sjuk. Annars var det bara dålig marknadsföring vill jag påstå.
Loppisflopparna gjorde oss inte nedstämda. Förutom allt åkande fick vi både havsbad, ruinvandringar, botaniska trädgården och massor av god mat och lite till.
Vi åt bland annat på Lindgården inne i Visby vilket jag kan rekommendera varmt. Vi hade bokat, vilket var tur, det var flera som fick vända i dörren när de försökte komma utan bokning.
Den roligaste överraskningen var nog Gin-rummet. Äldsta sonen behövde något att dricka. Vi hittade inget ställe som fungerade att köpa dricka på. Jag föreslog så att vi testar att komma tidigt till Lindgården. Vi var så välkomna att gå till Gin-rummet för en dricka innan maten. Jag dricker ingen alkohol. Att då komma till ett urmysigt rum gömt bakom köket med ett superproffs i baren var en riktig bra överraskning.
Han gjorde en supergod alkoholfri drink åt äldsta sonen som var topp-notch. De hade drinkmeny med alkoholfria drinkar, vilket inte alltid är fallet. Men den som beställdes var efter vad äldsta sonen gillar och han prickade in den fullt ut. Som icke alkoholdrickare så blir man lycklig när alla är med, särskilt i något som heter Gin-rummet.
Inga bildbevis finns av varken mat eller dryck på Lingården. Att maten var så god att någon i sällskapet skulle kunna tänka sig att slicka tallriken får du bara lita på. Mat är viktigt för oss på våra resor och maten fick mycket väl godkänt på alla ställen vi åt. Kul att äldsta också prövar nya saker utan att behöva påminnas om att vi löser annan mat om det blir fel.
Jag är glad över att det var loppisar och antikbutikerna som floppade för allt annat var så himla bra. Vår motorcyklar gick utan problem. Minstingens är ändå från 1984. Bilen gick klockrent, förra gången kom vi 30 minuter hemifrån innan generatorn gick sönder. Boendet var mycket bra med härlig uteplats och underbar utsikt. Vad gör då lite frånvaro av loppisar?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.