Idag är det elfte september. 9/11 som de säger i USA. Där börjar de med månaden först och sedan dagens datum. Vi gör tvärtom. Då det var tvillingtornen som blev nerplöjda så är det för mig en dag som blivit 9/11. En sorglig dag då jag kommer ihåg precis vad jag gjorde när tornen föll.
Idag är det en ödesdiger dag som jag gissar att jag också kommer att komma ihåg på samma sätt vad jag gjorde. Jag är rädd för vad resultat kommer bli. För alltid så kommer jag antagligen att minnas att jag började dagen i Halland med att avsluta ett förbundsstyrelse-möte innan jag begav mig hemåt för att lyssna på spekulationerna på radion hem. För att köpa middag åt äldsta sonen och sedan följa valets rösträkning.
Som tur är så har jag haft en fin helg med många skratt som kan kompensera klumpen i magen. Tyvärr så åker jag nog ensam hem, då ressällskapet inte ska till samma ort efter som den befann sig på före. Fördelen med det är att jag kan vrida på musik på hög volym för att slippa tanken kring dagens resultat som komma skall. Denna ödesdigra dag.
Musik och tänka på det som varit under helgen. Hålla kvar de positiva tankarna som finns så länge det går. Jag lever på hoppet, musiken och goda minnen. Min helg på västkusten har varit fin. Mycket god mat. Våffla (Jag avslöjar inte att det var två)vid havet. Perfekt väder med lagom varmt och fin himmel som härliga vyer.
Jag ska hålla ut hela dagen innan hoppet överger mig. Jag ska hålla ut hela dagen innan jag ger upp. Jag ska hålla ut hela dagen innan jag tappar tron om mänskligheten. Våfflor, utsikt, minnen och musik. Om det inte går vägen så ska jag bygga upp hoppet igen precis som det gjordes efter 9/11.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.