För sex månader så kom besöksförbudet. Maken hade koll på nyheterna för vi visste att snart kommer förbudet. Jag var i trädgården när han kom utfarande med beskedet. Jag släppte allt jag hade och åkte till mamma i arbetskläderna. Trädgårdshandskarna i bakfickan och jord på knäna. Nu har sex månader passerat utan att vi fått vara inne hos mamma. Idag är dagen då vi får ses igen.
Idag är dagen vi ska sätta upp tavlan på väggen. Vi ska fixa på rummet i inredningen. Så som mamma vill ha det. Idag är dagen då maken ska få sova bredvid mamma i fåtöljen. Det är nog det mamma har längtat efter mest. Maken med. Jag längtar efter att få vara nära. Även om jag inte kommer kramas så bara få vara nära, det längtar jag efter.
Det finns glädje i mycket. Idag är det mamma som står för den. Igår var den stora glädjen att jag fick paket. Ett paket med luftlök. Det ska bli så spännande och se vad det blir av den. En vänlig själ som jag inte känner har skickat luftlök till mig. Eftersom det inte finns att få tag i att köpa så jagade jag reda på det på annat sätt. Då är sociala medier bra.
Jag visste jag skulle få några lökar. Men några är olika många för olika människor. Jag fick massor av lökar. Så nu har jag planterat lite överallt i rabatterna. Förhoppningsvis så trivs den någonstans i alla fall. När den väl trivs så är den tydligen som ogräs och sprider sig lätt. Vi äter mycket lök så för min del går det bra.
Även om det inte var med glädje så blev det ett beslut igår. Nu har jag kompromissat och det blev beställning av ett kök. Det känns bra att veta att kök nu är på gång. Jag tror också att det kommer bli bra. Men kompromissat är det på många sätt. På fler och andra sätt än vad jag hade kunnat förutse. Det kommer först i januari. Så jag har lite tid att fixa runt omkring. Det är bara köksstommar och luckor som är beställt.
Resten ska lösas. Bänkskiva, handtag, vitvaror är kvar. Och kakel, element, golv och tak. Det kommer ju först nästa år. Ugnar beställde jag dock igår. Och de lovade att kunna förvara dem åt mig till januari. Annars skulle risken vara att dem försvinner. Och det vill jag inte. Bänkskiva och resten av vitvarorna kan inte vänta så länge som till nästa år. Men jag har lite tid på mig innan det måste ske. Sju veckor behövde kylskåpet så en månad har jag minst innan jag behöver ordna det.
Även om jag inte är glad över det så är det väldigt skönt. Skönt att beslutet är taget och att vi rullat bollen. Nu är det bara att fortsätta. Men det var igår. Idag är det mamma som gäller. Att bara få vara och pyssla om henne. Det är planen, att njuta av sällskapet.
Ta hand om dig. Njut av tiden, vi hörs imorgon.