Nu har den kommit. Magnolian. Mammas stora fina magnolia som jag nu har skaffat en egen. Igår blev det en massa grävande. Det är jag ju duktig på. Det var dock lite svårare än vanligt. Först var det stenmjölet som skulle bort. Sedan duken. Och sist innan jorden, makadamlagret.
Stenmjölet var det enkla. Men att ta bort makadam som satt sig och låst fast i varandra är som att skotta upp en enda stor sten. Det går inte. Jag löste det genom att kratta och skrapa runt bland stenarna. När de släppt låsningen så gick det att skotta bort det.
Jorden var som vanligt väldigt jobbigt med all sten som finns i marken. Stenhögen har blivit högre och bredare efter gårdagens grävande. Säkert ett tjugotal stora stenar borta från Magnolians plats.
Som vanligt är jag noggrann och använder måttband. Minst femtio centimeter djupt. I jorden. Med stenmjöl och makadam så blev det nog åttio centimeter. Nu är den på plats. Och jag har vattnat och vattnat. Jag ska fortsätta att vattna. Jag hoppas jag var tillräckligt försiktigt med rötterna. Magnolior har väldigt känsliga rötter och vill ha mycket vatten.
Jag håller också tummarna för att den kommer att trivas. Att det inte blåser för mycket. Jag har inte riktigt testat hur mycket det blåser. Jag har bara antagit att det inte blåser så mycket, med väggen och staketet som skydd. (Jag vet att jag behöver fixa duken till höger. Jag måste få dit mer stöttning till stenen innan jag kan ta bort den.)
Jag planterade lite örter också. De står på altanen. De ska klara att vara ute nu. Hoppas jag. Basilikan vill ju inte det än, den står på köksbänken tills det är varmare ute.
Kungsängsliljan har överlevt vintern i skärphögen. Den fick flytta fram till en synligare plats. Bra när man kan flytta runt på saker. Jag älskar rutorna på dessa fina blommor.
Igår var en fin dag. Den avslutades med att lyssna på Oändlig nåd och My Way som minne till mamma.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.