Jag blir också glad, men maken var gladare. Igår fick maken och jag arbetstid tillsammans. Det mesta gör vi åtskilda fast vi är på samma plats. Han städade trappor och jag fixade med vattenslangar. Det gör oss båda glad. Att få jobba ihop. Men igår var maken glad för något annat även om han var glad att få dela sin glädje med mig.
När man då dyker på maken utanför ett av trapphusen, med att stå under ett träd och bara njuta. Det är verkligen en härlig känsla att kunna se sin kärlek njuta av livet. Han var glad som ett litet barn.
Han stod under ett japanskt körsbärsträd. I all sin prakt. Om man inte känner min make skulle man kunna tro att han njöt av blommorna. Det gjorde han nog också lite. Jag hade själv stått där för ett stund sedan och njutit.
Det han njöt av vara alla humlorna. När man står där i närheten så surrade det om hela trädet eller träden, då det är många. Makens glädje när han såg mig och bara ropade: Har du hört? Kom Lyssna! Vilket jag gjorde. Så stod vi där en stund under trädet och bara njöt av alla humlors surrande. Det är svårt att hitta mat så här tidigt på våren. Att då ha sju stora träd fulla av blommor måste vara himmelriket för alla humlor. Precis som det vara för maken och mig en stund igår.
Sedan att maken fortsatte att vara kvar i trädens värld när jag gick och jobbade är kanske inget jag ska avslöja. Han var tvungen att få med lite humlor på bild. För att liksom bevisa för sig själv att humlorna var där och surrade och fick mat.
Alla andra som stannar och njuter gör det inte för att humlorna får mat. De gör det för att ta bilder på sig med de fina träden med i bilden. Vi har många människor som stannar för att fota. De stannar länge också. I år många fler än jag sett någon gång innan. Jag är glad för träden, både för att de är fina men mest för humlorna. Och att för att maken är så söt när han står där och lyssnar.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.