Igår slutade inte så bra. Dagen i övrigt var helt okej. Jag jobbade. Jag vilade. Men på kvällen så kom samtalet från äldsta sonen. Han hade börjat kräkas efter att haft ont i magen några dagar. Till slut blev det akut in till sjukhuset.
Det var det dåliga. Det som var väldigt bra var att jag idag har ett möte som gjorde att jag sa nej till jobb nu tidigt på morgonen. Att sitta på akuten och vänta på besked långt in på natten går inte ihop med att köra bil så tidigt att det nästan är natt fortfarande.
Om det ändå ska gå åt skogen så är det ju skönt att det gör det när det är lämpligt. Ofta så brukar det komma kriser när det är som mest olämpligt. Inte denna gången. Sonen skötte sig utmärkt och var en hjälte.
Jag hade tråkigt och fick vara lite stöd då och då. Sonen hade inte lika tråkigt då han var sjuk.
Det var inte blindtarmen. Det var väl det viktigaste. Sedan fick han dropp och smärtlindring intravenöst. Allt kom upp fortare än vad det gick ner via munnen. Dessutom större mängd än vad som gått ner.
Nu hoppas vi på att vad det än var så är det snart borta. Sonen och jag åkte hem någon gång efter 03. Nu ligger han och sover hos oss. För inte nog med att han är sjuk. Han har behövt interagera med alla på sjukhuset. Inte alltid så smidigt att vara autistiskt. Jag frågade honom han skulle bli inlagd, hur det skulle gå? Svaret blev, vet inte. Men det behövde vi inte ta reda på denna gången .
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.