När jag var liten så kallades jag för köttbullen. Jag var alltså ganska rund. Det höll i sig till övre tonåren och försvann helt efter jag fått barn. Nu är jag mest lång och smal. Inte överdrivet smal utan normalviktig.
När jag var yngre så tänkte jag på vikten. Men aldrig så jag mått särskilt dåligt över att jag vägt för mycket. Sedan när jag blivit äldre så tänker jag inte på vikten alls egentligen. Det är klart att om jag haft problem med vikten så hade jag haft den mer i åtanke. Precis som med allt annat. Bekymmer upptar tankarna mer än det som fungerar felfritt. Kommer nog alltid förbli så.
Nu har jag fått bekymmer med vikten och det snurrar i tanken. Jag har börjat fluktuerar i vikt. Fast det kanske jag alltid gjort. Har ingen aningen men nu så behöver jag veta min vikt. Att då skilja fem kilo mellan dagarna är inte så bra. Anledningen? Jag ska opereras.
Då behöver de veta vikten för att kunna ge mig rätt mängd narkos. Jag skrev i min hälsoenkät en vikt och sedan gick det några dagar och jag vägde mig igen. Mest för att jag vill bekräfta att jag uppgett rätt vikt i enkäten. Då väger jag drygt fem kilo mindre. FEM KILO. Det är ganska mycket. Frågan är hur länge jag skulle sova om de gav mig för högre vikt än vad jag väger?
Spelar fem kilo någon roll? Jag tänkte att jag inte ska chansa och ringde så klart mottagningen och de tyckte att jag skulle rätta till den lägre vikten. Sagt och gjort. Dagen efter, vad gör jag då? Väger mig så klart. Gissa vem som väger fyra kilo mer? Orka!
Nu är risken istället att jag vaknar när det fortfarande opereras. Det är kanske inte så troligt men jag är inte så intresserad av det scenariot. Frågan är om jag bara ska vänta och väga mig på dagen då operationen ska ske och ge min vikt till första bäst person som tar hand om mig. Från att inte ha brytt mig om min vikt speciellt mycket så tänker jag på den hela tiden nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.